Envishet är en dygd. envishet ÄR en dygd

På mitt nuvarande uppdrag var det en herre som drog igång ett racketsportgäng som skulle träffas ibland och spela lite badminton, squash, pingis och tennis. Racketsporter är min grej. Jag är inte tokduktig men jag kan hold my own tycker jag allt. Problemet var bara det att herren ifråga inte tänkte på att bjuda in tjejer. Inte en enda tjej faktiskt. Och därmed inte mig.
För er som känner mig ens lite förstår genast att det inte är något jag bara rycker på axlarna åt. Nejnej. Jag tänder på alla cylindrar, alla knappar trycks in, jag ångar ur alla skorstenar* och jag blir tokpissed. Så förstås har jag sett till att få vara med. Och förstås har jag gjort lite av en grej av det på vägen. För att det är jag. Och det är vad jag gör.

Idag gick det upp för mig att det "trivsamma gänget" inte var så mycket av ett "trivsamt gäng" som det var turneringar med spelscheman, rankning och matchstatistik.

Fuck.

God damn matchstatistik liksom.

Så nu måste jag se till att bli skitbra på tennis på ett par veckor. Någon som vill lära mig? Har faktiskt sett ett rack vid några tillfällen så jag räknar med att det går rätt smidigt.
eh.


* kanske inte är ett talesätt, men rätt målande ändå tycker jag själv.