annars kan man kolla på en livefeed från en valpkull...
http://www.ustream.tv/channel/shiba-inu-puppy-cam
Minsting gav precis kullens bully storstryk... som nu ser ledsen och ensam ut...

Jag ligger hemma med sjuk mage igen..

Men till skillnad från i Paris härom månaden, så har jag dessutom haft feber (39.4 blev toppnoteringen) och det har hållit i sig mycket längre.

Jag har en fantastisk hälsa. Verkligen.

Idag är en sorgens dag..

... för idag är Viggo Mortensens femtionde födelsedag.

Hipp, hipp, freaking hurra då.


/gubbsjuka* J


*Jamen eller hur är det rimligare att det heter gubbsjuk för dem som gillar någon som är en gubbe, istället för när gubbar gillar någon annan?
Precis.
Så jag är gubbsjuk. Och sen när Viggo upptäcker mig**, så är han Flicksjuk***. Japp. Så får det bli.

** Tyvärr älskling. Men jag sa faktiskt från dag 1 att Viggo har första tjing på mig. Du och Daniel Craig har likvärdig andra tjing.

*** Men vafan älskling, du behöver ju inte idka personangrepp! jag är iallafall yngre än du är. pfft. Fjant.

Hjäälp.

Jag är i ett desperat behov av klippning.
Och min superfrisör har flytt stan och stuckit till småland. Helt utan att förankra det med mig! Värsta taskigt!

Så nu är jag i ett desperat behov av en bra, bra, bra frisör. Tips mottages tacksamt.
Betänk gärna att jag har lite av ett semiafrohår som kan peka iväg åt vilken riktning som helst oberoende av dragningskraft, hårgele och ev. vindstyrka/riktning.

Hur professionalism inte utövas

Hur svårt är det bara att säga; Äh fan, förlåt. Vi tänkte inte på det. Kanske inte ska göra om det helt enkelt.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=839727


Läs RyanAirs pressrelease här;
http://www.ryanair.com/site/SE/news.php?yr=08&month=oct&story=gen-se-101008


Jag är så på en Ryanair-bojkott.

ett litet internt-tröst-talk

Okej.... så idag var dagen då jag brottades med Excel och Excel vann*.

Men imorgon! Det blir dagen då jag lär mig en massa nya saker.


*kramar mig själv lite grann...

ett internt litet själv-pepp-talk.

Idag är dagen då jag ska lära mig en massa nya saker.

Jag ska vara effektiv, produktiv, konstruktiv och så många andra -iv jag kan komma på.

Och hur är eran måndag?

Jag har drabbats av en släng av självinsikt.

Hatar när det händer.

Trivs mycket bättre i självförnekelse som jag dessutom, om jag får säga det själv, råkar vara rätt grym på.


Men sitter jag iallafall här och självinsiktar. Och muttrar och surar över att jag ska behöva tvingas till någon typ av förbättringsåtgärd.
Fasen också.

Nåtsmartkortochroligt. Nåtsmartkortochroligt. Nåtsmartkortochroligt. Nåtsmartkortochroligt. Nåtsmartkortochroligt.

Bra grejer.

Nu sjunger inte jag. Någonsin.
Men om jag hade gjort det skulle jag skuttat runt och trallat;
"Heroes är tillbaka! Heroes är tillbaka!"
"Och nya Grey's anatomy-avsnitt! woooaahaaa! Nya Grey's anatomy-avsnitt! "

Sjungs med fördel i A-moll.
Eller C-dur.
Eller nån annan tonart som faktiskt existerar.

den inre rösten

Idag gick jag upp vid prick nio. Gjorde en pinsamt nyttig fruktdrink*. Och nu sitter jag här och försöker övertala min inre latmask att jag ska gå ut och springa.
Min inre latmask är en retorisk liten typ som vänder och vrider på alla mina argument om hälsa och välmående och kontrar med att min rumpa faktiskt är förpliktigad av tyngdlagen att sitta just här på den här stolen. Och vem är väl jag att bryta mot lagen?
Och det kan man ju inte argumentera med.


* för mitt nya liv börjar idag.
Också.

Konsultlivsnonsens

Jag är ju då konsult.
Då och då byter jag uppdrag. Och kund. Och arbetsplats.
Som nu. Nu är det ett sådant då.

Det är nästan bara bra saker med det.
(Även om min mamma tror att jag blir arbetslös och oavlönad varje gång jag är mellan uppdrag. Sen ringer hon mig var tredje dag och hu-och-oj-och-kära-nån-hur-ska-det-gå:ar sig. Stackarn. )

Men en väldigt dålig sak är att man måste rensa upp efter sig. Specifikt måste man rensa upp mail. Alla viktiga mail som finns i min låda måste flyttas till någon annans låda.
Så nu rensar jag mail. Och bygger på världens största mindmap som min efterträdare ska få av mig.

Fast allt är okej.
För jag fick presenter och choklad och vin.

Världen består av så fina människor.

Ekonomilivsjäklanonsens

Såg ni förrresten mitt inlägg från den 3/9? Om att jag spekulerat i en tre olika sorters fonder?

Sekunden efteråt dyker halva ekonomivärlden och mina etiska* fonder med den.

Vaff ...!

Hur klarar folk av ekonomi, är vad jag undrar? Hur håller man sig från att gråta sig till sömns? Hur blir man inte bara galen och lägger sig och panikfnittrar under soffbordet med uppspärrade ögon väsandes: "försiktigt optimistisk tillväxtpotential", "försiktigt optimistisk tillväxtpotential", "försiktigt optimistisk tillväxtpotential" ?


*jävla skitmoral. Ska investera i oljeborrningsaktier och isbjörnspälshandelsfonder nästa gång.

Jag kanske ska börja från början.

1. Jag jobbar på det kanske coolaste företaget i världen.

2. Varje år åker vi på surprise-konferensresor.

3. I år surprise-forslades vi till Paris.

3.1 Det är helt galet bra. Och allt hölls faktiskt helt sinnesjukt hemligt ända tills vi vid inflygningen fick se eiffeltornet.

4. Efter vi rullskridsko:at* mellan Trocaderoplatsen och Triumfbågen gick något väldigt, väldigt illa.

5. Jag mådde av okänd anledning attack-dåligt, attack-fort. Och fick, efter att upprepade gånger ha våldfört mig på en oskyldig stackars papperspåse, eskorteras till hotellet av världens bästa kollega**.

6. Sen gick alla andra och åt middag i latinkvarteren och gick på Madonnas konsert som coolaste företaget i världen hade köpt 100 biljetter till.


Så, så var det.


*Ni undrar; Jaha... åker du rullskridskor? Nej, säger jag. Men varför inte börja mitt i parisisk trafik.
** Bästa!

Vad jag gjorde i helgen,

Kräktes vid triumfbågen.

Om..

Om jag fick välja ett nytt förnamn nu så skulle jag bli en Hilda.
Jag tror jag skulle göra mig bra som Hilda.

Business-Hilda
Take-no-crap-Hilda.
Sexy-Mother-F**-Hilda.
Kan-leverera-svengelska-uttryck-utan-att-folk-skäms-Hilda.

Samhällsmedborgarskap

Jag tänker ofta på mig själv som någon som engagerar sig i samhällsfrågor.

Men ska jag vara ärlig så gör jag inte så himla mycket mer än att ge nån hundralapp i månaden till amnesty och nån hundralapp till ett fadderbarn. Och när jag säger "ge" så menar jag "stänger inte av autogiroöverföringarna denna månaden heller".

Visst, jag brukar lobba för jämställdhet i fikahörnan nån gång i veckan. Jag källsorterar kartonger, tidningar, glödlampor och plastförpackningar. Men mer aktiv än så är jag inte.



Men imorgon ska jag gå på min allra första demonstration.

Kommer ni också?

I've got to deal with this in-house..

Lite humor har ingen dött av...

Idag..

.. är en mycket dålig jobbdag.

Mycket dålig.

Överkörd och platt är vad jag är.

Igår hörde jag min pojkvän säga till sin kompis;
- Ja jag fyller ju år om några veckor..


Och det visste väl jag. Ju.

Brädgårdar, pingviner och spellingo

http://nerdlove.istheshit.net/

gördetgördetgördetgördet

Har ni sett "Once" ?

Gör det.

För så göteborsk är jag

Hummer, kalv och kantarell.

*obligatoriskt ordvitsfniss*

För så vuxen är jag.

Fråga mig hur vuxen jag är..... fråga!

Jo, jag är så vuxen att jag sparar i tre olika sorters fonder.

Fördomar och skadeglädje. Ännu ett karma-plus inlägg

Varje morgon kring halv nio går det ett lämmeltåg av folk mot min nuvarande arbetsplats, bestående av morgontrötta kontorsråttor.
Ena sortens kontorsråtta har på sig felfria kostymer och åtdragna slipsar, alternativt en slimmad dräkt till en stram frisyr med ultramegasupernoggrann lagd proffsmakeup. (Bankfolk, tänker jag mig)

En annan sorts kontorsråtta är trendig enligt månadens senaste grej. Som jag inte vet. För sånt kan inte jag. Men låt oss argumentativt anta att det är stora markerade glasögonbågar och tweedkavajer*. (Mediafolk kanske?)

En tredje sort går i jeans och kavaj eller motsvarande. (IT-konsulterna. Och det vet jag med säkerhet)

En fjärde sort går i Coop-jeans och birkenstock**. (Vågar man slå till och gissa på kommunanställda?)

Iallafall. Det jag tänkte berätta var att jag idag såg en tjej i kategori 2. Modemedveten med en kort, vid klänning och en lågt hängande väska.*** Hon kompletterade med noggrant lockat hår, lagom rosiga kinder och pudermatt hy. Men hennes lågt hängande väska hade dragit upp hennes korta vida klänning så hon att hela efterföljande delen av lämmeltåget på kanske 20 personer, fick se hennes högra rumphalva.

Det var bara det jag ville berätta. Jag roas av de små sakerna...
Och utterskämt. Men det var ett helt annat inlägg.

*Det skulle kunna vara månadens grej, men fan vet.
** Eller är det egentligen månadens grej? fan vet.
*** Jag bedömer det som modemedveten alltså. Det kanske är helt ute... fan vet.

Lite karmaboosting Eko-tips

Så här är det, va.
Mitt karma har varit lite svajjigt det senaste.

Jag har misantropat mig och haft mig med diverse arbetsbekantsmissnöje...
Jag har de senaste månaderna missat sista inbetalningsdatum på minst ... ptjaa... 20 räkningar.
Jag låtsas som om mitt fadderbarn inte alls har skrivit ett mail till mig där han skriver att han kan en fotbollsspelare i Sverige som heter "Bibrahimobick" och att han ser fram emot ett svar från mig. *
Jag har inte monterat upp en brandvarnare korrekt i mitt hem, som föreningen (quite rightly) vill.
I förrgår när Niklas slog i sitt smalben jättehårt i soffbordet så fnissade jag hånfullt bakom hans rygg.

Så mot bakgrund av ovanstående så tänker jag passa på att dela med mig av ett par ekologiska tips;

• Om Källsortering:
  Är man lite osäker på vad som kan sorteras och vad saker ska sorteras som?
  Läs här (pdf)
  
• Plantera ett träd.
  
• Nästa gång det är dags; köp ekologiska träningskläder.
  
• Sätt inte in dimmers till lampor. Det finns knappt något utbud av dimmersäkra lågenergilampor. Själv lärde jag mig det för en månad sen ungefär och har bortåt 7 dimrar på 43 kvm. Så jag ska plantera träd och säga förlåt till naturen...
  
• Do. Not. Köp en ny väska var tredje vecka.
  

*Återigen. Jag. Är. Inte. Redo. För. Föräldraskap.

Heja Lisa!

Om jag dör och återföds som kaxig kolumnist, skulle det vara precis en sån här krönika jag skulle vilja skriva;

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article3222635.ab

Jag skickar alla mentala hejarop och lyckliga bifall jag har...

Breakthrough!

Jag har kommit till insikt.

Min jobb-nemesis.

Det finns någonting hos honom som gör mig skogstokig istället för bara lite "djup-suck":ig. Jag menar det är ju inte så att han är den enda inkompetenta personen jag träffat på under 11 års yrkesaktivitet.

Nej det är så här.

*freudiansk trumvirvel*

Han kör precis samma härskartekniker som min pappa alltid gjort.

Det ni.


Så atteh..... nu behöver jag ju bara fixa det också....

jorå. Piis åv keijk.

En bra sak med att vara vuxen...

... man fattar vad det där med magkänsla är till för.

Varje gång jag gör något som inte är braså känns det lite, lite i magen. Ibland är det ett dumt-i-huvudet-magont som kommer efteråt och ibland är det ett finurligt-och-rätt-smart-magont som kommer innan. Och vid finurliga-och-rätt-smarta-magont så händer det då och då att jag är perceptiv nog att låta bli att göra det.
Det kunde jag inte förut. Då gjorde jag det ändå och mådde illa efteråt. Och fick dessutom ta konsekvenserna av ett obra agerande no less... Inte så win-win:igt kan man tycka.

Som nyss tillexempel. När jag skrev ett blogginlägg som inte borde ha skrivits. Då fick jag lite lite ont. Och ser ni något dumt inlägg? Nej, det gör ni inte*.
Det är för att jag är mag-smart nu.

Jojo.

** ... nej det gör ni inte...

Ja, det är ju fredag..

Idag blev jag klappad på magen av en kollega. Det tror jag aldrig har hänt innan. Jag blev mycket förvånad.

Ponera att...

Säg att man håller på att förbereda inför ett bröllop. Hypotetiskt.

Säg att man försöker göra sitt bröllop så ekologiskt som möjligt. Hypotetiskt.

Säg att man letat igenom kanske tjugotalet secondhandaffärer efter en fin, fläckfri, paljettfri, pärlfri, pufflös och i övrigt bröllopsduglig brudklänning i rätt storlek. Två gånger vardera. Hypotetiskt.

Säg att man hittar en superfin klänning, som visserligen behöver läggas ut med två storlekar*, men som är alla ovanstående saker. Fast finare. Hypotetiskt.

Om man säger alla de sakerna... är det då inte jättetaskigt av ens pojkvän/sambo/fästman-typavperson att påstå att den ser ut som en "gammal sovsäck"?

Jag bara undrar liksom.....

*Tur att jag är så bekväm med min kropp att det inte alls känns som en käftsmäll.

Dagens önskan

Min önskning för dagen är att alla människor i hela världen, och om vi ska vara specifika: i mitt kontorslandskap, omgående lär sig att kissa i toalettstolen.

I alltså.
Inte snett framför.
Inte mitt framför.
Inte på sitsen.
Inte på locket.
I.

mmkej?

..

Här kommer ett objektivt, helt objektivt, stycke fakta;
- Det är ganska populärt numera att fråga om jag* inte ska skaffa barn snart.

Jag säger ingenting om det. Nej det gör jag inte.
Men på tal om inget så hittade jag lite länkar. Helt slumpmässigt.
Inte alls på tal om mitt framtida moderskap ...

http://www.overheardinnewyork.com/archives/007566.html

http://www.overheardinnewyork.com/archives/007179.html

http://www.overheardinnewyork.com/archives/015617.html

http://www.overheardinnewyork.com/archives/013617.html


*Jag... vi.... whatever...

kristallglas och minkpälsar

Mitt företag är ett fint företag.
Här går man en vanlig gråsprängd måndag och lider över det är över 320 dagar kvar till semester.... och sen kommer ett mail från ledningen:
"Hörni, det går rätt bra nu så vi höjer allas löner med en ansenlig procentsats..."

Jag säger det igen. Mitt företag är ett fint företag.

Fight the good fight..

Det är bra! Stå upp för dina åsikter bara.
Say it loud, say it proud och allt det där...
Och få 20000 andra att se hur fånig och pinsam din inställning är.

"Ja, om det inte är på bekostnad av killarna, då kan de väl få komma"...

Jojo.

Jag säger: ut med bakom-stängda-garderobsdörrs-tyckarna och in med fler som Naim. Jämställdheten skulle vara ett faktum på nolltid.

..

.... och så saknar jag Göteborg.

330 dagar kvar

Eftersom universum hatar mig så har jag nu slut på semester.
Det tycker jag är riktigt taskig stil.

Så taskig stil att jag två veckor framåt kommer sura som en liten gris. En skitsur gris.
Jag ska morra fula ord till alla som fortfarande har semester och för alla som nämner något av orden;

• deadline
• statusmöte
• tidsrapportering
• budgetuppföljning
• statistisk analys

kommer jag slå en tärning för att avgöra huruvida de ska få;

• en liten dos tjära och fjädrar
• en dansk skalle
• en målsökande gräshoppsvärm
• fyra mail fullproppade med; "Visst kan väl du..", "så snart som möjligt", "Vänligen återkom med ... " och andra arbetsuppgiftsgenererande frågor som jag kan komma på.
• 50 samtal från telefonförsäljare som verkar ha fått nåt typ av "anonymt tips"...

long time no see

... men jag har det bra iallafall.

Jag och min nyblivna fästman* Niklas är nu i Grekland och blir oförskämt solbrända.



.. vad gör ni?



*host, host

... och framåtare

http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70846101_852__,00.html

och sakta, sakta rör sig världen framåt...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2666265.ab

Min andra blogg kan man kika på här om man lovar att bara säga snälla saker om den. Gör man inte det ... är det inte mycket jag kan göra åt det... men jag kanske skickar jätteelaka tankar då, kanske jag gör.

.. och så kanske jag drog igång en blogg till.

En liten.
Och grön.

Som hittills har haft hela 32 besök! Och jag tror att jag själv kan vara 12 av dem.

jättejätteprojekt

Den här helgen har jag och min sambo spenderat med att vara jättejättearga och jättejättesura på varandra.

Vi är väldigt fina människor, både jag och Nicke, men är det något vi verkligen är så är det fanatiskt envisa.
Som djur.
Den här gången gick vi två hela dagar utan kommunikation.
Jag vet. Det är tragiskt. och våra framtida barn kommer behöva jättemycket terapi. (Men nu är vi sams och jättekära igen och ingen har fått några bestående skador den här gången heller.)

Men det betyder också att jag har haft sjukt mycket tid utan sysselsättning.

Och vad gör jag när jag har sjukt mycket tid utan sysselsättning?
Jo jag startar projekt.
Det är liksom min grej.
Jag är en projektstartare.

Den här gången så gick jag och tänkte på vilken begränsad stackars själ jag har. (Ja jag går och tänker på sånt. Gå nu genast iväg och kasta sten i ett annat glashus...) Man följer rutiner och har en massa förbud och gränser och riktlinjer och grejer för sig som man lever efter. Hur kul har man då på en skala? Och borde man inte försöka jobba bort sånt?
Om du nu tänker att nehej det behöver man inte, så kan du ju sluta läsa nu.

Jag tänkte ju dårå att man kanske skulle ta och lista ett gäng med grejer som man aldrig gjort förr. Och så kanske man skulle göra dem dårå.
Så nu jobbar jag på en sån lista. Som jag ska göra sen.

Inte illa för en bråk-helg, va?

tjuvknep

Jag har en gång fått lära mig hur man gör akupressur på sig själv för att få bort negativa tankemönster.

Det är väldigt praktiskt och det fina är att man inte behöver tro på det ett skit, det funkar ändå.

Man knackar lite här och lite där samtidigt som man rabblar ett par ord och sen knackar man lite på en sisådär sju andra ställen och tänker väldigt intensivt på vad det nu är man vill jobba bort.

Det funkar jättebra mot stress till exempel. Och spindelfobi. Även om jag inte själv har prövat att bota min spindelfobi eftersom det kräver att jag tänker på spindlar och min spindelfobi säger mig att det är inte något jag borde ägna mig åt.

Iallafall. Nu ska jag sätta mig och göra en "lär-dig-handskas-med-Filip-Fransson-Akupressur-session".
Det kan ju inte bli mycket värre iallafall.

Karma vareja..

så efter att jag skrivit allt det där om stackars Filip igår, så sa mitt karma;

- Nejmen näääee! Skämmes ta mig fan.

Och idag stukade jag foten så hårt att jag inte ens kunde gå till tunnelbanan utan fick ta taxi hem.

Förbannade Fubbare, Freaking Fjant, Fans Fidiot

Det finns en person.
Jag är proffsig nog att varken avslöja hans namn, personnummer eller hans hemadress på Södergatan 7 i Eskilstuna. Men för saks skull kan vi kalla honom Filip Fransson. Kort för Fuck Face.

Filip Fransson är en person i min yrkesverksamma närhet.
Filip Fransson är inte en bra person att ha i sin yrkesverksamma närhet.
Filip Fransson gillar inte kvinnor.
Eller så är han rädd för dem.
Eller så gillar han dem inte för att han är rädd för dem.
Han kan gå väldigt långa omvägar för att undvika att prata med en.
Han anstränger sig mycket hårt för att undvika att informera dem och om det finns en man i närheten så vänder han sig endast till honom.
Filip Fransson har pluggat härskartekniker i många år och försöker att använda alla av dem samtidigt. Utom de konfrontativa... de är lite läskiga.
Roligare är det här med förlöjligande, uteslutande och undanhållande av information. Gärna kombinerat med allmänt baktalande.

Filip Fransson är en väldigt orolig man.
Han blir väldigt panikslagen om han får höra saker i ett bestämt tonfall och då blir han alldeles röd och skrikig och kacklar i falsett om "akutåtgärder" och "övertidsbeordring". Vilket är lite lustigt eftersom han inte ens får beordra om vilken mjölk det ska finnas i fikahörnan.

Det minst behagliga med Filip Fransson är dock hans näst intill fullständiga brist på relevant kompetens. Men han är ganska duktig på att förtäcka det genom att härma de ord och uttryck som andra medarbetare använder sig av i vad som ibland lyckas bli fungerande sammanhang.

Nå. Då och då korsas våra vägar, min och Filip Franssons.
Det är mycket olyckligt för oss båda. Min för att jag får jobba dubbelt så mycket när han är med och hans för att jag är en caller of all that is bullshit och min för att jag får förhöjda adrenalinhalter och ett tryck över bröstet när jag pratar med honom och hans för att jag får bestämma över fler saker än vad han får och min för att det är så jobbigt att bända bort mina händer från hans hals och hans för att jag har bröst, äggstockar och gud vet vad för andra godforsaken kvinnliga attribut.

Filantrop-Jasmin tycker egentligen att alla människor är vackra varelser som är värdiga all lycka. Hon ler ljuvt och berättar om energiharmoni och kompletterande auror samtidigt som hon dricker örtté och kanaliserar kärlek genom tårna.

CyniskaBitter-Jasmin däremot är inte lika övertygad.
Hon hävdar bestämt att det finns en liten skara människor som inte borde tillåtas jobba som något annat än frimärksslickare. Och en liten del av den skaran borde inte tillåtas verka någonstanns närmare än Sibirien. Bortre Sibirien.
Filip Fransson är en av dem. Eller hell.... Filip Fransson är alla dem.

Jag försöker lära mig att ha tålamod. Och vara accepterande. Och uppskatta de fördelar som finns istället för att titta på allt det dåliga
Och då tänker jag som så här;

"Så han vet inte vad ** är. Det är okej. Han har andra kvaliteter. Som... ... som.... att han är social och är duktig på att dra igång roliga aktiviteter.
Ja det är han. Fast vänta. Den där stora roliga aktiviteten han satte ihop bjöd han enbart in 10 manliga medarbetare och inga av de 8 kvinnliga. Det är ju inte schysst."

Och sen är jag tillbaka på noll och försöker med våld hålla tillbaka den arga venen i min panna som vill rusa fram och örfila honom tillbaka till den grotta han krypit ut från.

Och faktiskt tror jag inte att det gör mitt karma det minsta gott...

** insert vilken teknisk term som helst inklusive Excel och email.

och annars..?

Allt är bra med er?

Vad gör ni nuförtiden?

.. och bilen går bra?

Propp? Vaddå för propp!?

... och nu är det bebisfödartider i min grupp igen.

Igår fick jag höra "Ja, nu har ju proppen gått så det är på G nu..".

Ehum... proppen? Vad då för propp? Vattnet typ eller? Nehej inte det nej. En annan "propp"..?

Hur sjutton kan det finnas så mycket graviditets och förlossningssaker som jag aldrig har hört talas om!?


Det måste vara relaterat till att min pappa vikarierade som biologilärare i åttan (ack traumatiska minne). Jag har ju uppenbarligen lyssnat rätt selektivt på hela "så blir ett barn till"-ologin.

klockan är 8:53 och jag har precis kommit in efter 10 minuter i solen på balkongen och ser att jag har blivit lite solbränd minsann...
Det här ska nog ordna sig.

Egentligen är jag ganska sympatisk ...

Jorå.

Dagens inofficiella mantra

Must. Not. Strangle. Incompetent. Bastards.

Dagens mantra

Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.

Idag har vi våran tvåårochtremånadersdag. Visst får man tårta då?

And some good news..

... och så har vi ju bokat en resa.

Minsann.

Senast jag var på solsemester så kunde jag fortfarande komma undan med hotpants.

Nu vet inte ni hur jag klär mig förstås... men jag gillar att tänka att jag kommit en bit ifrån min hotpantsfas i livet.

Backlog

Idag har jag tagit emot 311 procent fler mail än vad jag har skickat.

Men jag har iallafalll fått till ett blogginlägg och det är ju också en form av produktivitet.

Bring it on

Pfft. Jag käkar härskande gubbar i tweedkavaj till frukost.

/VågaVaraRespektlös-J

Stackars Uffe.

Såg ni på Sanningens ögonblick på femman igår?

Själv hade jag lovat mig själv att inte titta och stödja sån förnedring men sen vet jag inte riktigt vad som hände. Helt plötsligt satt jag hypnotiserad och lyssnade på Uffe som berättade att han ljugit för försäkringskassan, krockat och smitit samt rotat i sina vänners lådor. Men att han inte varit otrogen och inte är överbetald. Och så slutade han med att "ljuga" om huruvida hans fru var den bästa sexpartner han haft.

Jäklar. Det var underhållning.

Men lite synd om Uffe är det.

LappHaltBarnÄtarSjukan

Jag har väldigt ont i min ena foten. Jag vet inte riktigt varför men jag tänker skylla på Lappland. Och en vägg som jag sprang in i på ett mycket fysiskt och o-metaforiskt sätt.

Har ni tänkt på hur osexigt det är att halta?
Jag halvhasar mig fram nu och känner mig lite som otäcka tanten från min granngata. Hon släpade sig alltid fram med sin kutrygg. Hon var konstant på jakt efter ett par barn att äta och särskilt gillade hon dem med fluffigt hår.

Nu kom jag dessutom på att min sambo och jag gett bort en bok till hans lilla systerson som handlade om en krokodil som åt barn...

värsta dissen

Idag har de automatiska entredörrarna på jobbet vägrat öppna sig för mig TRE gånger!

Det här ger verkligen mina kollegor vatten på sin kvarn om att jag förmodligen är den kortaste personen i hela stan.

Det är stort.

Argh... jag har skrivit på ett inlägg i fyra olika utkast och det går bara inte att få klart.

Så skitsamma, nu blir det metaforiskt och abstrakt istället;

Det jag gillar med både stockholm och göteborg att det finns variation; unika människor och idéer var man än tittar. Så ser det inte ut där jag kommer ifrån, där finns småsmåsmå ramar som man ska hålla sig inom och se lagom vit staketig och mellanblond ut.

Jag har lärt mig, lately, att där det finns många olika sorters människor som fundamentalt skiljer sig åt från varandra där är det lätt för mig att se mig själv. Och inte bara att definiera mig själv utan också att tycka om och uppskatta mig själv.

However. Hamnar jag i en samling som är homogen och likriktad i flera egenskaper, värderingar och bakgrund. Då tappar jag mig själv. För då försöker mitt acceptanssökande jag anpassa sig efter det "facit" som jag uppfattar finns. Ofta brukar också den kringvarande gruppen tycka att det finns ett rätt sätt och ett fel sätt att vara och att den som inte passar in i mallen bör se till att rätta in sig i ledet.

Men den här gången ställer sig istället en stor och stark representant för gruppen upp och säger;
Hej du! Ja, det finns en viss kombination av egenskaper som är mer vanlig än andra i vår grupp, visst gör det. Men du har den här andra coola karaktären och det behöver vi i vår grupp. Vi tycker dessutom att det är en viktig del av oss.

Och säger det inte bara till mig, utan till hela gruppen.

Och så hittar jag mig igen. Och förstår att jag och vägen jag går är lika unik oavsett vilken social konstellation jag råkar befinna mig i.


Det är stort. Men svårbloggat. Om ens begripligt.

Jag sov utomhus i 10 minus i helgen.
Jag tror inte ni förstår hur hård jag egentligen är.


stenhård.

No fredagsfika for you

Vi har en herre på jobbet som är lite egen.

Han informerade mig idag högt* om att jag nog skulle försöka platta till mitt hår lite bättre . . .

Jag kan ha fått fram en snabb kommentar om nånting med att sova på spolar, men jag är inte säker eftersom min hjärna hade fullt upp med att visualisera honom fastsurrad upp-och-ned-på i entréns svängdörrar och bli äggad av områdets vandalkids.


*Jag hörde fnittret tre kuber bort.

"Börjar det inte bli dags snart..?"

Mitt arbetsteam består till 86 % av män.
Och till 14% av mig.

Om man vill vara en röv skulle man kunna ifrågasätta hur många procent just jag upptar, men ni är fina icke-röviga människor och skulle inte göra något sådant.

Iallafall. Det är barnafödartider i min lilla grupp. En massa bebisar överallt.
Och de som inte får bebisar spenderar sin tid med att återuppleva sina stora barns bebistid.

Idag vid lunch pratade vi till exempel om förlossning via kejsarsnitt och om mjölkstockning. Visste ni att kejsarsnittade kvinnor måste använda rep för att ta sig upp ur och ner i sängen? Det vet jag nu.

Jag har också lärt mig att i Kina använder man visselpipa för potträning.

Och försvarat mig mot varför det inte är "dags för mig nu".

Jag svarar vänligt att det är för att vi inte har hittat en lämplig surrogatmamma, barnskötare och dygnet-runt-dagis än.
Och så ler jag kvinnligt.

Terapi är socialt accepterat nu väl?

I natt drömde jag om Destiny's child.
Varför vet man inte.

De var väldigt glittriga och fina och stod på scen och sjöng.
Inga konstigheter där.

Låten de sjöng handlade om sjukdomar.
.... Eh... ja.

Specifikt om deras egna sjukdomar.

Först sjöng Beyonce om sin diarré.

Sen sjöng Kelly om sin gonorré.. för att... ja... det rimmar ju.

Michelle minns jag inte riktigt, men jag tror hon hade fått någon typ av mask.

Och jag minns att jag tänkte;
Wow! Vilket steg framåt för den allmänna kvinnobilden! Beyonce sjunger bajs liksom...

Kanske var det symboliskt på något vis.

japp.

Om det intresserar er att veta så börjar det bli lite mindre motigt...

... och det gör allting väldigt mycket enklare.

Jag tror det är frisyren.

DyrtHårigtAllerogentResehindrandeHeltidsjobb

Min sambo kör just nu operation Vi-ska-skaffa-hund.Jodetskavi-Jodetskavi-Jodetskavi.

Jag är emot.

Tala nu om för mig varför jag är emot så jag kan tala om det för honom.

om livet inte gör som man vill..

... så klipper man av sig håret.


Japp. Så går det gamla djungelordspråket.


/drag-i-nacken-J

Ken Lee

Säkert tokgammal, men lika kul för det.

Saker jag struntar fullständigt i och som jag inte kan förstå hur någon kan bry sig om överhuvudtaget;

Trav.

Buu idg, buu..

Åh gud. Det är så korkat.

"Glitter Glamour & Gigabyte"

Jomen tjena...

Strålande koncept det där... linda in IT- och teknik i en massa rosa fluff så att vi flickor också klarar av att förstå det. Prata lite extra om relationer... och färger på hörlurar. Då är det tjejigt och bra. Och så kallar vi det "Glitter Glamour och Gigabyte".
holy hell.

Heja kontraproduktivitet.
Heja könsseparatism.

Ja, hur mycket kan man egentligen skriva i en blogg som alla jag känner läser... ?

... men det är lite motigt just nu.

och ja... jag är hemma och är sjuk. Igen.

/virus-J

han fick ju iallafall en öl

"that young man'll probably get over it in ten, twelve years or so."

Like a fox...

Åhå. Så clever;

Du gör inte mig sjuk.

Du gör pojkvän sjuk.
Pojkvän och flickvän bor på 40något kvadrat.
Pojkvän smittar flickvän.
Flickvän blir sjuk på tre sekunder.
Flickvän kan inte krishantera på jobbet imorgon.

Nice......

Bästa Murphy,

Jag ber dig så hemskt mycket om ursäkt om jag sagt eller gjort något som kan ha uppfattats på ett negativt sätt. Det var aldrig min mening att förarga dig.

När jag tidigare skrev att jag var citat: "oövervinnelig" så menade jag det mer som lite uppmuntrande själv-peppning och inte, som det kanske kan ha tolkats, som ett uttryck av kaxig storhetsvansinne.

Jag förstår att du kände behovet att "sätta mig på plats" med ett antal olika aktiviteter (och här vill jag gärna berömma dig till hur välriktade dina insatser varit). Om jag ser på det objektivt kan man verkligen uppskatta sättet du skickade fyra likvärdigt högprioriterade krissituationer till mig från fyra icke-med-varandra-kommunicerande-håll. Det var också en snygg flankning du fick till när du såg till att jag fick en betalningspåminnelse större än vår hela bostadskostnad. Riktigt skickligt var det också av dig att skicka iväg tre stycken av mina medarbetare på semester och att skicka hem tre till med sjuka barn/magar/undulater/whatnot. Stiligt får jag säga. Jag förblir en stor beundrare av dig och din stridskonst.

Jag lovar att jag nu har lärt mig en läxa i ödmjukhet. Så jag skulle bli ytterst tacksam om du kunde tänka dig att trappa ner på läxlärningsfrekvensen från och med nu.

Med vänlig hälsning,

/Ödmjuk-och-högst-övervinnelig - J

Ps. Om du inte gör mig magsjuk så får du en chokladkaka. Ds.

Ha!

Bring it on, you bastards!
Jag käkar deadlines till frukost!

/oövervinneliga J

Men värre kunde det vara..

... för jag har biljetter till Tegan & Sara.

Backup-plan nr 3

Trädgårdsmästare! Det ska jag bli.
Påta i nån buske, rycka lite blad, vispa med en kratta lite grann och köra åkgräsklippare.
Hur soft som helst.
Och skulle någon tycka att produktiviteten känns lite låg, så skulle jag bara hänvisa till att "det går inte att jäkta naturen".

/lugn-och-fin-J

Backup-plan nr 2

... jag kanske skulle göra mig som riksha-förare...?

Om vi bortser från den fysiska överansträngningen som inte riktigt är min kopp av thé...

en hård, hård vecka

Nej, nu slutar jag IT-branschen, flyttar till karibien och blir strandförsäljare av paraplydrinkar. Och det enda jag tänker projektleda då är ananas- och passionsfruktsplockningen. Och provsmakningen.

För den som ..

... undrar hur det gick med racketspelandet jag skrev om häromdagen, så kan jag säga som så att;


Vi pratar inte om det.

Allt väl med er? hmm?

Trevligt. Verkligen. Kul för er.

Här suger allting apa.
Stor fet skräpig megaapa.

Nedanstående kan vid första anblick se ut som pro-självmordsbombning, men notera att vi här på bloggen kraftigt tar avstånd från sådana handlingar.

Ibland blir det för mycket politik runt omkring och jag vet att det är då jag ska ta fram min kindvändande-smygande-taktiska-medhårsstrykande-lirkande sida.
Fast i själva verket så har min aaaaaaaaaaaaaaaaaah-sluta-tjafsa-innan-jag-sprängs-i-en-miljon- bitar-och-tar-dig-med-mig! sida aldrig varit större.

/don't-fuck-with-me-J

Idag är jag sur på världen och tycker att den är dum.

T plus 24 timmar

.. där T = Deadline.

Och är det ett alternativ att missa den här deadlinen? nejnej. Det är det inte.

Fan också.

Och här sitter jag och bloggar!?!? Vad fan är det för fel på mig?

Envishet är en dygd. envishet ÄR en dygd

På mitt nuvarande uppdrag var det en herre som drog igång ett racketsportgäng som skulle träffas ibland och spela lite badminton, squash, pingis och tennis. Racketsporter är min grej. Jag är inte tokduktig men jag kan hold my own tycker jag allt. Problemet var bara det att herren ifråga inte tänkte på att bjuda in tjejer. Inte en enda tjej faktiskt. Och därmed inte mig.
För er som känner mig ens lite förstår genast att det inte är något jag bara rycker på axlarna åt. Nejnej. Jag tänder på alla cylindrar, alla knappar trycks in, jag ångar ur alla skorstenar* och jag blir tokpissed. Så förstås har jag sett till att få vara med. Och förstås har jag gjort lite av en grej av det på vägen. För att det är jag. Och det är vad jag gör.

Idag gick det upp för mig att det "trivsamma gänget" inte var så mycket av ett "trivsamt gäng" som det var turneringar med spelscheman, rankning och matchstatistik.

Fuck.

God damn matchstatistik liksom.

Så nu måste jag se till att bli skitbra på tennis på ett par veckor. Någon som vill lära mig? Har faktiskt sett ett rack vid några tillfällen så jag räknar med att det går rätt smidigt.
eh.


* kanske inte är ett talesätt, men rätt målande ändå tycker jag själv.

Bäst i stan

Men gud! Det är ju alla hjärtansdag imorgon!
Sa vi att vi inte skulle köpa presenter..? Eller ens fira det? Nej. Det sa vi definitivt inte.

Undrar om jag kan komma undan med att hojta nåt om kommersialism, överkonsumtion och globalisering...

No?

Deadline from hell.

Vik hädan, otyg.
Jag manar dig härmed tillbaka till det sataniska mörker du steg upp från!

Gissa vem som varit ute!?

På kvällen!?

På ett ställe med alkohol!?

Och dansgolv!?

Och (oh so) unga människor i (aj so) tighta kläder?!


---> Jag!


Det köper mig lätt tre slöhelger till ...


/Tant J

dålig, dålig

Jag har lagt mig till med en sjukt taskig ovana. Det är ett nytt ordval. Jag har ingen aning om hur jag resonerade när jag började använda det för det är så o-jag att jag skäms lite över att ha sagt det ens en halv gång.

Bra att veta innan jag säger vad det hemska, hemska ordvalet är, är att jag egentligen tycker att jag själv är en fin människa som är filantropisk och humanistisk och god och välvillig och alla möjliga olika fluffiga glorialiknande saker. Okej. Det händer att jag tycker mig vara en hård och kall jävel också.. men oftast fin och god. Och fluffig.

Så vad säger jag?

"Vidrig människa". Jag har sagt det flera gånger den senaste veckan! "Ja, han är en vidrig människa"... eller "Den där vidriga människan, hon är så...".

Ser ni hur obehagligt det ser ut?! Man får ju inte säga så om någon! Det är ju bara.. ja.. fel. Och orätt! Och rent vidrigt faktiskt.

Så förlåt till dig som satte ner din väska på min fot på tunnelbanan och sa "Ah! Det gjorde inget!". Du är inte vidrig.

Och till dig som gav mig den minsta och mest tilltryckta semlan i caféet, sist. Du är inte vidrig. Du är nog fin innerst inne.

Och förlåt du eländiga ursäkt av ett rövhål som pekar ut din dotter som för tjock inför alla; Jag tycker inte du är vidrig. Du är bara lite ... missriktad i dina föräldraansträngningar.
Och ett veritabelt as.

.... fast annars händer det rätt mycket härikring.

Vi har typ möblerat om lite...

.. och så har jag börjat småträna måbra-kickboxning..

.. fast trots hela "måbra"-grejen har jag ovanligt många blåmärken.

.. och så har vi bredband nu.

.. och det är ju kul..

.. och så ... ska jag ta en certifiering.

.. och det är inte lika kul...

.. och så är jag halvvägs igenom medium på Guitar Hero III.

eventfullness

Idag tvättade jag av både min skärm och mitt tangentbord.

Det var en stor dag idag.

Hej, jag heter Jasmin och jag är en periodbloggare.

(Alla: Hej Jasmin)

Om bloggande vore en sport så skulle jag vara den som intensivtränar i 7:an, 8:an, 9:an och som har en stark framtidsprognos, men som börjar trappa ner under sommarlovet till gymnasiet och som sen struntar i allt under höstterminen och istället börjar maratonfika, skvallra, spana på äldre killar och fyllehångla med ekonomkillarna*.

Men, men sånt är det.

Vad är nytt med er?

Själv har jag och min nu etablerade sambo Niklas flyttat till vår nya fina lägenhet som jag sålde min själ för att kunna köpa.
I samband med inflyttningen har jag också lärt mig vart inflygningen till Bromma går. Japp; Femtio meter ovanför mitt huvud.
Jag har världens coolaste och tuffaste uppdrag på jobbet för tillfället, där jag bland annat får bestämma över någon som ser precis ut som min pappa. Säg hej till fadersissueskonfrontationer.

Oh. Och så har vi diskmaskin nu. DISKMASKIN!! **


platoniska kramar på er så hörs vi!



* .... som var de gulligaste på min skola.

** That's right. Två utropstecken. På rad!