Min andra blogg kan man kika på här om man lovar att bara säga snälla saker om den. Gör man inte det ... är det inte mycket jag kan göra åt det... men jag kanske skickar jätteelaka tankar då, kanske jag gör.

.. och så kanske jag drog igång en blogg till.

En liten.
Och grön.

Som hittills har haft hela 32 besök! Och jag tror att jag själv kan vara 12 av dem.

jättejätteprojekt

Den här helgen har jag och min sambo spenderat med att vara jättejättearga och jättejättesura på varandra.

Vi är väldigt fina människor, både jag och Nicke, men är det något vi verkligen är så är det fanatiskt envisa.
Som djur.
Den här gången gick vi två hela dagar utan kommunikation.
Jag vet. Det är tragiskt. och våra framtida barn kommer behöva jättemycket terapi. (Men nu är vi sams och jättekära igen och ingen har fått några bestående skador den här gången heller.)

Men det betyder också att jag har haft sjukt mycket tid utan sysselsättning.

Och vad gör jag när jag har sjukt mycket tid utan sysselsättning?
Jo jag startar projekt.
Det är liksom min grej.
Jag är en projektstartare.

Den här gången så gick jag och tänkte på vilken begränsad stackars själ jag har. (Ja jag går och tänker på sånt. Gå nu genast iväg och kasta sten i ett annat glashus...) Man följer rutiner och har en massa förbud och gränser och riktlinjer och grejer för sig som man lever efter. Hur kul har man då på en skala? Och borde man inte försöka jobba bort sånt?
Om du nu tänker att nehej det behöver man inte, så kan du ju sluta läsa nu.

Jag tänkte ju dårå att man kanske skulle ta och lista ett gäng med grejer som man aldrig gjort förr. Och så kanske man skulle göra dem dårå.
Så nu jobbar jag på en sån lista. Som jag ska göra sen.

Inte illa för en bråk-helg, va?

tjuvknep

Jag har en gång fått lära mig hur man gör akupressur på sig själv för att få bort negativa tankemönster.

Det är väldigt praktiskt och det fina är att man inte behöver tro på det ett skit, det funkar ändå.

Man knackar lite här och lite där samtidigt som man rabblar ett par ord och sen knackar man lite på en sisådär sju andra ställen och tänker väldigt intensivt på vad det nu är man vill jobba bort.

Det funkar jättebra mot stress till exempel. Och spindelfobi. Även om jag inte själv har prövat att bota min spindelfobi eftersom det kräver att jag tänker på spindlar och min spindelfobi säger mig att det är inte något jag borde ägna mig åt.

Iallafall. Nu ska jag sätta mig och göra en "lär-dig-handskas-med-Filip-Fransson-Akupressur-session".
Det kan ju inte bli mycket värre iallafall.

Karma vareja..

så efter att jag skrivit allt det där om stackars Filip igår, så sa mitt karma;

- Nejmen näääee! Skämmes ta mig fan.

Och idag stukade jag foten så hårt att jag inte ens kunde gå till tunnelbanan utan fick ta taxi hem.

Förbannade Fubbare, Freaking Fjant, Fans Fidiot

Det finns en person.
Jag är proffsig nog att varken avslöja hans namn, personnummer eller hans hemadress på Södergatan 7 i Eskilstuna. Men för saks skull kan vi kalla honom Filip Fransson. Kort för Fuck Face.

Filip Fransson är en person i min yrkesverksamma närhet.
Filip Fransson är inte en bra person att ha i sin yrkesverksamma närhet.
Filip Fransson gillar inte kvinnor.
Eller så är han rädd för dem.
Eller så gillar han dem inte för att han är rädd för dem.
Han kan gå väldigt långa omvägar för att undvika att prata med en.
Han anstränger sig mycket hårt för att undvika att informera dem och om det finns en man i närheten så vänder han sig endast till honom.
Filip Fransson har pluggat härskartekniker i många år och försöker att använda alla av dem samtidigt. Utom de konfrontativa... de är lite läskiga.
Roligare är det här med förlöjligande, uteslutande och undanhållande av information. Gärna kombinerat med allmänt baktalande.

Filip Fransson är en väldigt orolig man.
Han blir väldigt panikslagen om han får höra saker i ett bestämt tonfall och då blir han alldeles röd och skrikig och kacklar i falsett om "akutåtgärder" och "övertidsbeordring". Vilket är lite lustigt eftersom han inte ens får beordra om vilken mjölk det ska finnas i fikahörnan.

Det minst behagliga med Filip Fransson är dock hans näst intill fullständiga brist på relevant kompetens. Men han är ganska duktig på att förtäcka det genom att härma de ord och uttryck som andra medarbetare använder sig av i vad som ibland lyckas bli fungerande sammanhang.

Nå. Då och då korsas våra vägar, min och Filip Franssons.
Det är mycket olyckligt för oss båda. Min för att jag får jobba dubbelt så mycket när han är med och hans för att jag är en caller of all that is bullshit och min för att jag får förhöjda adrenalinhalter och ett tryck över bröstet när jag pratar med honom och hans för att jag får bestämma över fler saker än vad han får och min för att det är så jobbigt att bända bort mina händer från hans hals och hans för att jag har bröst, äggstockar och gud vet vad för andra godforsaken kvinnliga attribut.

Filantrop-Jasmin tycker egentligen att alla människor är vackra varelser som är värdiga all lycka. Hon ler ljuvt och berättar om energiharmoni och kompletterande auror samtidigt som hon dricker örtté och kanaliserar kärlek genom tårna.

CyniskaBitter-Jasmin däremot är inte lika övertygad.
Hon hävdar bestämt att det finns en liten skara människor som inte borde tillåtas jobba som något annat än frimärksslickare. Och en liten del av den skaran borde inte tillåtas verka någonstanns närmare än Sibirien. Bortre Sibirien.
Filip Fransson är en av dem. Eller hell.... Filip Fransson är alla dem.

Jag försöker lära mig att ha tålamod. Och vara accepterande. Och uppskatta de fördelar som finns istället för att titta på allt det dåliga
Och då tänker jag som så här;

"Så han vet inte vad ** är. Det är okej. Han har andra kvaliteter. Som... ... som.... att han är social och är duktig på att dra igång roliga aktiviteter.
Ja det är han. Fast vänta. Den där stora roliga aktiviteten han satte ihop bjöd han enbart in 10 manliga medarbetare och inga av de 8 kvinnliga. Det är ju inte schysst."

Och sen är jag tillbaka på noll och försöker med våld hålla tillbaka den arga venen i min panna som vill rusa fram och örfila honom tillbaka till den grotta han krypit ut från.

Och faktiskt tror jag inte att det gör mitt karma det minsta gott...

** insert vilken teknisk term som helst inklusive Excel och email.

och annars..?

Allt är bra med er?

Vad gör ni nuförtiden?

.. och bilen går bra?

Propp? Vaddå för propp!?

... och nu är det bebisfödartider i min grupp igen.

Igår fick jag höra "Ja, nu har ju proppen gått så det är på G nu..".

Ehum... proppen? Vad då för propp? Vattnet typ eller? Nehej inte det nej. En annan "propp"..?

Hur sjutton kan det finnas så mycket graviditets och förlossningssaker som jag aldrig har hört talas om!?


Det måste vara relaterat till att min pappa vikarierade som biologilärare i åttan (ack traumatiska minne). Jag har ju uppenbarligen lyssnat rätt selektivt på hela "så blir ett barn till"-ologin.

klockan är 8:53 och jag har precis kommit in efter 10 minuter i solen på balkongen och ser att jag har blivit lite solbränd minsann...
Det här ska nog ordna sig.

Egentligen är jag ganska sympatisk ...

Jorå.

Dagens inofficiella mantra

Must. Not. Strangle. Incompetent. Bastards.

Dagens mantra

Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.

Idag har vi våran tvåårochtremånadersdag. Visst får man tårta då?

And some good news..

... och så har vi ju bokat en resa.

Minsann.

Senast jag var på solsemester så kunde jag fortfarande komma undan med hotpants.

Nu vet inte ni hur jag klär mig förstås... men jag gillar att tänka att jag kommit en bit ifrån min hotpantsfas i livet.

Backlog

Idag har jag tagit emot 311 procent fler mail än vad jag har skickat.

Men jag har iallafalll fått till ett blogginlägg och det är ju också en form av produktivitet.

Bring it on

Pfft. Jag käkar härskande gubbar i tweedkavaj till frukost.

/VågaVaraRespektlös-J

Stackars Uffe.

Såg ni på Sanningens ögonblick på femman igår?

Själv hade jag lovat mig själv att inte titta och stödja sån förnedring men sen vet jag inte riktigt vad som hände. Helt plötsligt satt jag hypnotiserad och lyssnade på Uffe som berättade att han ljugit för försäkringskassan, krockat och smitit samt rotat i sina vänners lådor. Men att han inte varit otrogen och inte är överbetald. Och så slutade han med att "ljuga" om huruvida hans fru var den bästa sexpartner han haft.

Jäklar. Det var underhållning.

Men lite synd om Uffe är det.

LappHaltBarnÄtarSjukan

Jag har väldigt ont i min ena foten. Jag vet inte riktigt varför men jag tänker skylla på Lappland. Och en vägg som jag sprang in i på ett mycket fysiskt och o-metaforiskt sätt.

Har ni tänkt på hur osexigt det är att halta?
Jag halvhasar mig fram nu och känner mig lite som otäcka tanten från min granngata. Hon släpade sig alltid fram med sin kutrygg. Hon var konstant på jakt efter ett par barn att äta och särskilt gillade hon dem med fluffigt hår.

Nu kom jag dessutom på att min sambo och jag gett bort en bok till hans lilla systerson som handlade om en krokodil som åt barn...

värsta dissen

Idag har de automatiska entredörrarna på jobbet vägrat öppna sig för mig TRE gånger!

Det här ger verkligen mina kollegor vatten på sin kvarn om att jag förmodligen är den kortaste personen i hela stan.

Det är stort.

Argh... jag har skrivit på ett inlägg i fyra olika utkast och det går bara inte att få klart.

Så skitsamma, nu blir det metaforiskt och abstrakt istället;

Det jag gillar med både stockholm och göteborg att det finns variation; unika människor och idéer var man än tittar. Så ser det inte ut där jag kommer ifrån, där finns småsmåsmå ramar som man ska hålla sig inom och se lagom vit staketig och mellanblond ut.

Jag har lärt mig, lately, att där det finns många olika sorters människor som fundamentalt skiljer sig åt från varandra där är det lätt för mig att se mig själv. Och inte bara att definiera mig själv utan också att tycka om och uppskatta mig själv.

However. Hamnar jag i en samling som är homogen och likriktad i flera egenskaper, värderingar och bakgrund. Då tappar jag mig själv. För då försöker mitt acceptanssökande jag anpassa sig efter det "facit" som jag uppfattar finns. Ofta brukar också den kringvarande gruppen tycka att det finns ett rätt sätt och ett fel sätt att vara och att den som inte passar in i mallen bör se till att rätta in sig i ledet.

Men den här gången ställer sig istället en stor och stark representant för gruppen upp och säger;
Hej du! Ja, det finns en viss kombination av egenskaper som är mer vanlig än andra i vår grupp, visst gör det. Men du har den här andra coola karaktären och det behöver vi i vår grupp. Vi tycker dessutom att det är en viktig del av oss.

Och säger det inte bara till mig, utan till hela gruppen.

Och så hittar jag mig igen. Och förstår att jag och vägen jag går är lika unik oavsett vilken social konstellation jag råkar befinna mig i.


Det är stort. Men svårbloggat. Om ens begripligt.