Bästa Murphy,

Jag ber dig så hemskt mycket om ursäkt om jag sagt eller gjort något som kan ha uppfattats på ett negativt sätt. Det var aldrig min mening att förarga dig.

När jag tidigare skrev att jag var citat: "oövervinnelig" så menade jag det mer som lite uppmuntrande själv-peppning och inte, som det kanske kan ha tolkats, som ett uttryck av kaxig storhetsvansinne.

Jag förstår att du kände behovet att "sätta mig på plats" med ett antal olika aktiviteter (och här vill jag gärna berömma dig till hur välriktade dina insatser varit). Om jag ser på det objektivt kan man verkligen uppskatta sättet du skickade fyra likvärdigt högprioriterade krissituationer till mig från fyra icke-med-varandra-kommunicerande-håll. Det var också en snygg flankning du fick till när du såg till att jag fick en betalningspåminnelse större än vår hela bostadskostnad. Riktigt skickligt var det också av dig att skicka iväg tre stycken av mina medarbetare på semester och att skicka hem tre till med sjuka barn/magar/undulater/whatnot. Stiligt får jag säga. Jag förblir en stor beundrare av dig och din stridskonst.

Jag lovar att jag nu har lärt mig en läxa i ödmjukhet. Så jag skulle bli ytterst tacksam om du kunde tänka dig att trappa ner på läxlärningsfrekvensen från och med nu.

Med vänlig hälsning,

/Ödmjuk-och-högst-övervinnelig - J

Ps. Om du inte gör mig magsjuk så får du en chokladkaka. Ds.