Bra att veta innan jag säger vad det hemska, hemska ordvalet är, är att jag egentligen tycker att jag själv är en fin människa som är filantropisk och humanistisk och god och välvillig och alla möjliga olika fluffiga glorialiknande saker. Okej. Det händer att jag tycker mig vara en hård och kall jävel också.. men oftast fin och god. Och fluffig.
Så vad säger jag?
"Vidrig människa". Jag har sagt det flera gånger den senaste veckan! "Ja, han är en vidrig människa"... eller "Den där vidriga människan, hon är så...".
Ser ni hur obehagligt det ser ut?! Man får ju inte säga så om någon! Det är ju bara.. ja.. fel. Och orätt! Och rent vidrigt faktiskt.
Så förlåt till dig som satte ner din väska på min fot på tunnelbanan och sa "Ah! Det gjorde inget!". Du är inte vidrig.
Och till dig som gav mig den minsta och mest tilltryckta semlan i caféet, sist. Du är inte vidrig. Du är nog fin innerst inne.
Och förlåt du
3 kommentarer:
Fast i det sista fallet är jag liksom benägen att hålla med dig om den där onämnbara karaktäristiken...
Även om också jag betraktar mig som en väldigt filantropisk person.
dito...
*hihihi*
Det hade tagit..mmm.. mycket mindre än de där 3 minutrarna det tog Sifo-Edgar att utveckla faderskänslor för Dig, för min egen pappa att göra detsamma, inför Dina ordval & små glimtar ur livet! "Veritabelt as".. *ler*
Den där första vidriga är en sån' där svår;
där man (åtminstone jag) kommer på ett passande & välförtjänat svar långt efteråt..
Semlansituationen får man nog leva med som filantrop; är jag rädd,
-men den sista, - den sista!
Sådana tillfällen är nog några av de få;
där till & med jag finner mig utan att tänka;
när någon blir nertryckt inför andra.
Det trycker på alla mina knappar. Samtidigt.
Ännu ett underbart inlägg alltså, - det visste jag väl! *ler*
fler gratiskramar honeypie
(uppriktigt glad över att ha hittat hit)
Skicka en kommentar