Breakthrough!

Jag har kommit till insikt.

Min jobb-nemesis.

Det finns någonting hos honom som gör mig skogstokig istället för bara lite "djup-suck":ig. Jag menar det är ju inte så att han är den enda inkompetenta personen jag träffat på under 11 års yrkesaktivitet.

Nej det är så här.

*freudiansk trumvirvel*

Han kör precis samma härskartekniker som min pappa alltid gjort.

Det ni.


Så atteh..... nu behöver jag ju bara fixa det också....

jorå. Piis åv keijk.

En bra sak med att vara vuxen...

... man fattar vad det där med magkänsla är till för.

Varje gång jag gör något som inte är braså känns det lite, lite i magen. Ibland är det ett dumt-i-huvudet-magont som kommer efteråt och ibland är det ett finurligt-och-rätt-smart-magont som kommer innan. Och vid finurliga-och-rätt-smarta-magont så händer det då och då att jag är perceptiv nog att låta bli att göra det.
Det kunde jag inte förut. Då gjorde jag det ändå och mådde illa efteråt. Och fick dessutom ta konsekvenserna av ett obra agerande no less... Inte så win-win:igt kan man tycka.

Som nyss tillexempel. När jag skrev ett blogginlägg som inte borde ha skrivits. Då fick jag lite lite ont. Och ser ni något dumt inlägg? Nej, det gör ni inte*.
Det är för att jag är mag-smart nu.

Jojo.

** ... nej det gör ni inte...

Ja, det är ju fredag..

Idag blev jag klappad på magen av en kollega. Det tror jag aldrig har hänt innan. Jag blev mycket förvånad.

Ponera att...

Säg att man håller på att förbereda inför ett bröllop. Hypotetiskt.

Säg att man försöker göra sitt bröllop så ekologiskt som möjligt. Hypotetiskt.

Säg att man letat igenom kanske tjugotalet secondhandaffärer efter en fin, fläckfri, paljettfri, pärlfri, pufflös och i övrigt bröllopsduglig brudklänning i rätt storlek. Två gånger vardera. Hypotetiskt.

Säg att man hittar en superfin klänning, som visserligen behöver läggas ut med två storlekar*, men som är alla ovanstående saker. Fast finare. Hypotetiskt.

Om man säger alla de sakerna... är det då inte jättetaskigt av ens pojkvän/sambo/fästman-typavperson att påstå att den ser ut som en "gammal sovsäck"?

Jag bara undrar liksom.....

*Tur att jag är så bekväm med min kropp att det inte alls känns som en käftsmäll.

Dagens önskan

Min önskning för dagen är att alla människor i hela världen, och om vi ska vara specifika: i mitt kontorslandskap, omgående lär sig att kissa i toalettstolen.

I alltså.
Inte snett framför.
Inte mitt framför.
Inte på sitsen.
Inte på locket.
I.

mmkej?

..

Här kommer ett objektivt, helt objektivt, stycke fakta;
- Det är ganska populärt numera att fråga om jag* inte ska skaffa barn snart.

Jag säger ingenting om det. Nej det gör jag inte.
Men på tal om inget så hittade jag lite länkar. Helt slumpmässigt.
Inte alls på tal om mitt framtida moderskap ...

http://www.overheardinnewyork.com/archives/007566.html

http://www.overheardinnewyork.com/archives/007179.html

http://www.overheardinnewyork.com/archives/015617.html

http://www.overheardinnewyork.com/archives/013617.html


*Jag... vi.... whatever...

kristallglas och minkpälsar

Mitt företag är ett fint företag.
Här går man en vanlig gråsprängd måndag och lider över det är över 320 dagar kvar till semester.... och sen kommer ett mail från ledningen:
"Hörni, det går rätt bra nu så vi höjer allas löner med en ansenlig procentsats..."

Jag säger det igen. Mitt företag är ett fint företag.

Fight the good fight..

Det är bra! Stå upp för dina åsikter bara.
Say it loud, say it proud och allt det där...
Och få 20000 andra att se hur fånig och pinsam din inställning är.

"Ja, om det inte är på bekostnad av killarna, då kan de väl få komma"...

Jojo.

Jag säger: ut med bakom-stängda-garderobsdörrs-tyckarna och in med fler som Naim. Jämställdheten skulle vara ett faktum på nolltid.

..

.... och så saknar jag Göteborg.

330 dagar kvar

Eftersom universum hatar mig så har jag nu slut på semester.
Det tycker jag är riktigt taskig stil.

Så taskig stil att jag två veckor framåt kommer sura som en liten gris. En skitsur gris.
Jag ska morra fula ord till alla som fortfarande har semester och för alla som nämner något av orden;

• deadline
• statusmöte
• tidsrapportering
• budgetuppföljning
• statistisk analys

kommer jag slå en tärning för att avgöra huruvida de ska få;

• en liten dos tjära och fjädrar
• en dansk skalle
• en målsökande gräshoppsvärm
• fyra mail fullproppade med; "Visst kan väl du..", "så snart som möjligt", "Vänligen återkom med ... " och andra arbetsuppgiftsgenererande frågor som jag kan komma på.
• 50 samtal från telefonförsäljare som verkar ha fått nåt typ av "anonymt tips"...

long time no see

... men jag har det bra iallafall.

Jag och min nyblivna fästman* Niklas är nu i Grekland och blir oförskämt solbrända.



.. vad gör ni?



*host, host

... och framåtare

http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70846101_852__,00.html

och sakta, sakta rör sig världen framåt...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2666265.ab

Min andra blogg kan man kika på här om man lovar att bara säga snälla saker om den. Gör man inte det ... är det inte mycket jag kan göra åt det... men jag kanske skickar jätteelaka tankar då, kanske jag gör.

.. och så kanske jag drog igång en blogg till.

En liten.
Och grön.

Som hittills har haft hela 32 besök! Och jag tror att jag själv kan vara 12 av dem.

jättejätteprojekt

Den här helgen har jag och min sambo spenderat med att vara jättejättearga och jättejättesura på varandra.

Vi är väldigt fina människor, både jag och Nicke, men är det något vi verkligen är så är det fanatiskt envisa.
Som djur.
Den här gången gick vi två hela dagar utan kommunikation.
Jag vet. Det är tragiskt. och våra framtida barn kommer behöva jättemycket terapi. (Men nu är vi sams och jättekära igen och ingen har fått några bestående skador den här gången heller.)

Men det betyder också att jag har haft sjukt mycket tid utan sysselsättning.

Och vad gör jag när jag har sjukt mycket tid utan sysselsättning?
Jo jag startar projekt.
Det är liksom min grej.
Jag är en projektstartare.

Den här gången så gick jag och tänkte på vilken begränsad stackars själ jag har. (Ja jag går och tänker på sånt. Gå nu genast iväg och kasta sten i ett annat glashus...) Man följer rutiner och har en massa förbud och gränser och riktlinjer och grejer för sig som man lever efter. Hur kul har man då på en skala? Och borde man inte försöka jobba bort sånt?
Om du nu tänker att nehej det behöver man inte, så kan du ju sluta läsa nu.

Jag tänkte ju dårå att man kanske skulle ta och lista ett gäng med grejer som man aldrig gjort förr. Och så kanske man skulle göra dem dårå.
Så nu jobbar jag på en sån lista. Som jag ska göra sen.

Inte illa för en bråk-helg, va?

tjuvknep

Jag har en gång fått lära mig hur man gör akupressur på sig själv för att få bort negativa tankemönster.

Det är väldigt praktiskt och det fina är att man inte behöver tro på det ett skit, det funkar ändå.

Man knackar lite här och lite där samtidigt som man rabblar ett par ord och sen knackar man lite på en sisådär sju andra ställen och tänker väldigt intensivt på vad det nu är man vill jobba bort.

Det funkar jättebra mot stress till exempel. Och spindelfobi. Även om jag inte själv har prövat att bota min spindelfobi eftersom det kräver att jag tänker på spindlar och min spindelfobi säger mig att det är inte något jag borde ägna mig åt.

Iallafall. Nu ska jag sätta mig och göra en "lär-dig-handskas-med-Filip-Fransson-Akupressur-session".
Det kan ju inte bli mycket värre iallafall.

Karma vareja..

så efter att jag skrivit allt det där om stackars Filip igår, så sa mitt karma;

- Nejmen näääee! Skämmes ta mig fan.

Och idag stukade jag foten så hårt att jag inte ens kunde gå till tunnelbanan utan fick ta taxi hem.

Förbannade Fubbare, Freaking Fjant, Fans Fidiot

Det finns en person.
Jag är proffsig nog att varken avslöja hans namn, personnummer eller hans hemadress på Södergatan 7 i Eskilstuna. Men för saks skull kan vi kalla honom Filip Fransson. Kort för Fuck Face.

Filip Fransson är en person i min yrkesverksamma närhet.
Filip Fransson är inte en bra person att ha i sin yrkesverksamma närhet.
Filip Fransson gillar inte kvinnor.
Eller så är han rädd för dem.
Eller så gillar han dem inte för att han är rädd för dem.
Han kan gå väldigt långa omvägar för att undvika att prata med en.
Han anstränger sig mycket hårt för att undvika att informera dem och om det finns en man i närheten så vänder han sig endast till honom.
Filip Fransson har pluggat härskartekniker i många år och försöker att använda alla av dem samtidigt. Utom de konfrontativa... de är lite läskiga.
Roligare är det här med förlöjligande, uteslutande och undanhållande av information. Gärna kombinerat med allmänt baktalande.

Filip Fransson är en väldigt orolig man.
Han blir väldigt panikslagen om han får höra saker i ett bestämt tonfall och då blir han alldeles röd och skrikig och kacklar i falsett om "akutåtgärder" och "övertidsbeordring". Vilket är lite lustigt eftersom han inte ens får beordra om vilken mjölk det ska finnas i fikahörnan.

Det minst behagliga med Filip Fransson är dock hans näst intill fullständiga brist på relevant kompetens. Men han är ganska duktig på att förtäcka det genom att härma de ord och uttryck som andra medarbetare använder sig av i vad som ibland lyckas bli fungerande sammanhang.

Nå. Då och då korsas våra vägar, min och Filip Franssons.
Det är mycket olyckligt för oss båda. Min för att jag får jobba dubbelt så mycket när han är med och hans för att jag är en caller of all that is bullshit och min för att jag får förhöjda adrenalinhalter och ett tryck över bröstet när jag pratar med honom och hans för att jag får bestämma över fler saker än vad han får och min för att det är så jobbigt att bända bort mina händer från hans hals och hans för att jag har bröst, äggstockar och gud vet vad för andra godforsaken kvinnliga attribut.

Filantrop-Jasmin tycker egentligen att alla människor är vackra varelser som är värdiga all lycka. Hon ler ljuvt och berättar om energiharmoni och kompletterande auror samtidigt som hon dricker örtté och kanaliserar kärlek genom tårna.

CyniskaBitter-Jasmin däremot är inte lika övertygad.
Hon hävdar bestämt att det finns en liten skara människor som inte borde tillåtas jobba som något annat än frimärksslickare. Och en liten del av den skaran borde inte tillåtas verka någonstanns närmare än Sibirien. Bortre Sibirien.
Filip Fransson är en av dem. Eller hell.... Filip Fransson är alla dem.

Jag försöker lära mig att ha tålamod. Och vara accepterande. Och uppskatta de fördelar som finns istället för att titta på allt det dåliga
Och då tänker jag som så här;

"Så han vet inte vad ** är. Det är okej. Han har andra kvaliteter. Som... ... som.... att han är social och är duktig på att dra igång roliga aktiviteter.
Ja det är han. Fast vänta. Den där stora roliga aktiviteten han satte ihop bjöd han enbart in 10 manliga medarbetare och inga av de 8 kvinnliga. Det är ju inte schysst."

Och sen är jag tillbaka på noll och försöker med våld hålla tillbaka den arga venen i min panna som vill rusa fram och örfila honom tillbaka till den grotta han krypit ut från.

Och faktiskt tror jag inte att det gör mitt karma det minsta gott...

** insert vilken teknisk term som helst inklusive Excel och email.

och annars..?

Allt är bra med er?

Vad gör ni nuförtiden?

.. och bilen går bra?

Propp? Vaddå för propp!?

... och nu är det bebisfödartider i min grupp igen.

Igår fick jag höra "Ja, nu har ju proppen gått så det är på G nu..".

Ehum... proppen? Vad då för propp? Vattnet typ eller? Nehej inte det nej. En annan "propp"..?

Hur sjutton kan det finnas så mycket graviditets och förlossningssaker som jag aldrig har hört talas om!?


Det måste vara relaterat till att min pappa vikarierade som biologilärare i åttan (ack traumatiska minne). Jag har ju uppenbarligen lyssnat rätt selektivt på hela "så blir ett barn till"-ologin.

klockan är 8:53 och jag har precis kommit in efter 10 minuter i solen på balkongen och ser att jag har blivit lite solbränd minsann...
Det här ska nog ordna sig.

Egentligen är jag ganska sympatisk ...

Jorå.

Dagens inofficiella mantra

Must. Not. Strangle. Incompetent. Bastards.

Dagens mantra

Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.
Jag KAN hantera att inte få bestämma.

Idag har vi våran tvåårochtremånadersdag. Visst får man tårta då?

And some good news..

... och så har vi ju bokat en resa.

Minsann.

Senast jag var på solsemester så kunde jag fortfarande komma undan med hotpants.

Nu vet inte ni hur jag klär mig förstås... men jag gillar att tänka att jag kommit en bit ifrån min hotpantsfas i livet.

Backlog

Idag har jag tagit emot 311 procent fler mail än vad jag har skickat.

Men jag har iallafalll fått till ett blogginlägg och det är ju också en form av produktivitet.

Bring it on

Pfft. Jag käkar härskande gubbar i tweedkavaj till frukost.

/VågaVaraRespektlös-J

Stackars Uffe.

Såg ni på Sanningens ögonblick på femman igår?

Själv hade jag lovat mig själv att inte titta och stödja sån förnedring men sen vet jag inte riktigt vad som hände. Helt plötsligt satt jag hypnotiserad och lyssnade på Uffe som berättade att han ljugit för försäkringskassan, krockat och smitit samt rotat i sina vänners lådor. Men att han inte varit otrogen och inte är överbetald. Och så slutade han med att "ljuga" om huruvida hans fru var den bästa sexpartner han haft.

Jäklar. Det var underhållning.

Men lite synd om Uffe är det.

LappHaltBarnÄtarSjukan

Jag har väldigt ont i min ena foten. Jag vet inte riktigt varför men jag tänker skylla på Lappland. Och en vägg som jag sprang in i på ett mycket fysiskt och o-metaforiskt sätt.

Har ni tänkt på hur osexigt det är att halta?
Jag halvhasar mig fram nu och känner mig lite som otäcka tanten från min granngata. Hon släpade sig alltid fram med sin kutrygg. Hon var konstant på jakt efter ett par barn att äta och särskilt gillade hon dem med fluffigt hår.

Nu kom jag dessutom på att min sambo och jag gett bort en bok till hans lilla systerson som handlade om en krokodil som åt barn...

värsta dissen

Idag har de automatiska entredörrarna på jobbet vägrat öppna sig för mig TRE gånger!

Det här ger verkligen mina kollegor vatten på sin kvarn om att jag förmodligen är den kortaste personen i hela stan.

Det är stort.

Argh... jag har skrivit på ett inlägg i fyra olika utkast och det går bara inte att få klart.

Så skitsamma, nu blir det metaforiskt och abstrakt istället;

Det jag gillar med både stockholm och göteborg att det finns variation; unika människor och idéer var man än tittar. Så ser det inte ut där jag kommer ifrån, där finns småsmåsmå ramar som man ska hålla sig inom och se lagom vit staketig och mellanblond ut.

Jag har lärt mig, lately, att där det finns många olika sorters människor som fundamentalt skiljer sig åt från varandra där är det lätt för mig att se mig själv. Och inte bara att definiera mig själv utan också att tycka om och uppskatta mig själv.

However. Hamnar jag i en samling som är homogen och likriktad i flera egenskaper, värderingar och bakgrund. Då tappar jag mig själv. För då försöker mitt acceptanssökande jag anpassa sig efter det "facit" som jag uppfattar finns. Ofta brukar också den kringvarande gruppen tycka att det finns ett rätt sätt och ett fel sätt att vara och att den som inte passar in i mallen bör se till att rätta in sig i ledet.

Men den här gången ställer sig istället en stor och stark representant för gruppen upp och säger;
Hej du! Ja, det finns en viss kombination av egenskaper som är mer vanlig än andra i vår grupp, visst gör det. Men du har den här andra coola karaktären och det behöver vi i vår grupp. Vi tycker dessutom att det är en viktig del av oss.

Och säger det inte bara till mig, utan till hela gruppen.

Och så hittar jag mig igen. Och förstår att jag och vägen jag går är lika unik oavsett vilken social konstellation jag råkar befinna mig i.


Det är stort. Men svårbloggat. Om ens begripligt.

Jag sov utomhus i 10 minus i helgen.
Jag tror inte ni förstår hur hård jag egentligen är.


stenhård.

No fredagsfika for you

Vi har en herre på jobbet som är lite egen.

Han informerade mig idag högt* om att jag nog skulle försöka platta till mitt hår lite bättre . . .

Jag kan ha fått fram en snabb kommentar om nånting med att sova på spolar, men jag är inte säker eftersom min hjärna hade fullt upp med att visualisera honom fastsurrad upp-och-ned-på i entréns svängdörrar och bli äggad av områdets vandalkids.


*Jag hörde fnittret tre kuber bort.

"Börjar det inte bli dags snart..?"

Mitt arbetsteam består till 86 % av män.
Och till 14% av mig.

Om man vill vara en röv skulle man kunna ifrågasätta hur många procent just jag upptar, men ni är fina icke-röviga människor och skulle inte göra något sådant.

Iallafall. Det är barnafödartider i min lilla grupp. En massa bebisar överallt.
Och de som inte får bebisar spenderar sin tid med att återuppleva sina stora barns bebistid.

Idag vid lunch pratade vi till exempel om förlossning via kejsarsnitt och om mjölkstockning. Visste ni att kejsarsnittade kvinnor måste använda rep för att ta sig upp ur och ner i sängen? Det vet jag nu.

Jag har också lärt mig att i Kina använder man visselpipa för potträning.

Och försvarat mig mot varför det inte är "dags för mig nu".

Jag svarar vänligt att det är för att vi inte har hittat en lämplig surrogatmamma, barnskötare och dygnet-runt-dagis än.
Och så ler jag kvinnligt.

Terapi är socialt accepterat nu väl?

I natt drömde jag om Destiny's child.
Varför vet man inte.

De var väldigt glittriga och fina och stod på scen och sjöng.
Inga konstigheter där.

Låten de sjöng handlade om sjukdomar.
.... Eh... ja.

Specifikt om deras egna sjukdomar.

Först sjöng Beyonce om sin diarré.

Sen sjöng Kelly om sin gonorré.. för att... ja... det rimmar ju.

Michelle minns jag inte riktigt, men jag tror hon hade fått någon typ av mask.

Och jag minns att jag tänkte;
Wow! Vilket steg framåt för den allmänna kvinnobilden! Beyonce sjunger bajs liksom...

Kanske var det symboliskt på något vis.

japp.

Om det intresserar er att veta så börjar det bli lite mindre motigt...

... och det gör allting väldigt mycket enklare.

Jag tror det är frisyren.

DyrtHårigtAllerogentResehindrandeHeltidsjobb

Min sambo kör just nu operation Vi-ska-skaffa-hund.Jodetskavi-Jodetskavi-Jodetskavi.

Jag är emot.

Tala nu om för mig varför jag är emot så jag kan tala om det för honom.

om livet inte gör som man vill..

... så klipper man av sig håret.


Japp. Så går det gamla djungelordspråket.


/drag-i-nacken-J

Ken Lee

Säkert tokgammal, men lika kul för det.

Saker jag struntar fullständigt i och som jag inte kan förstå hur någon kan bry sig om överhuvudtaget;

Trav.

Buu idg, buu..

Åh gud. Det är så korkat.

"Glitter Glamour & Gigabyte"

Jomen tjena...

Strålande koncept det där... linda in IT- och teknik i en massa rosa fluff så att vi flickor också klarar av att förstå det. Prata lite extra om relationer... och färger på hörlurar. Då är det tjejigt och bra. Och så kallar vi det "Glitter Glamour och Gigabyte".
holy hell.

Heja kontraproduktivitet.
Heja könsseparatism.

Ja, hur mycket kan man egentligen skriva i en blogg som alla jag känner läser... ?

... men det är lite motigt just nu.

och ja... jag är hemma och är sjuk. Igen.

/virus-J

han fick ju iallafall en öl

"that young man'll probably get over it in ten, twelve years or so."

Like a fox...

Åhå. Så clever;

Du gör inte mig sjuk.

Du gör pojkvän sjuk.
Pojkvän och flickvän bor på 40något kvadrat.
Pojkvän smittar flickvän.
Flickvän blir sjuk på tre sekunder.
Flickvän kan inte krishantera på jobbet imorgon.

Nice......

Bästa Murphy,

Jag ber dig så hemskt mycket om ursäkt om jag sagt eller gjort något som kan ha uppfattats på ett negativt sätt. Det var aldrig min mening att förarga dig.

När jag tidigare skrev att jag var citat: "oövervinnelig" så menade jag det mer som lite uppmuntrande själv-peppning och inte, som det kanske kan ha tolkats, som ett uttryck av kaxig storhetsvansinne.

Jag förstår att du kände behovet att "sätta mig på plats" med ett antal olika aktiviteter (och här vill jag gärna berömma dig till hur välriktade dina insatser varit). Om jag ser på det objektivt kan man verkligen uppskatta sättet du skickade fyra likvärdigt högprioriterade krissituationer till mig från fyra icke-med-varandra-kommunicerande-håll. Det var också en snygg flankning du fick till när du såg till att jag fick en betalningspåminnelse större än vår hela bostadskostnad. Riktigt skickligt var det också av dig att skicka iväg tre stycken av mina medarbetare på semester och att skicka hem tre till med sjuka barn/magar/undulater/whatnot. Stiligt får jag säga. Jag förblir en stor beundrare av dig och din stridskonst.

Jag lovar att jag nu har lärt mig en läxa i ödmjukhet. Så jag skulle bli ytterst tacksam om du kunde tänka dig att trappa ner på läxlärningsfrekvensen från och med nu.

Med vänlig hälsning,

/Ödmjuk-och-högst-övervinnelig - J

Ps. Om du inte gör mig magsjuk så får du en chokladkaka. Ds.

Ha!

Bring it on, you bastards!
Jag käkar deadlines till frukost!

/oövervinneliga J

Men värre kunde det vara..

... för jag har biljetter till Tegan & Sara.

Backup-plan nr 3

Trädgårdsmästare! Det ska jag bli.
Påta i nån buske, rycka lite blad, vispa med en kratta lite grann och köra åkgräsklippare.
Hur soft som helst.
Och skulle någon tycka att produktiviteten känns lite låg, så skulle jag bara hänvisa till att "det går inte att jäkta naturen".

/lugn-och-fin-J

Backup-plan nr 2

... jag kanske skulle göra mig som riksha-förare...?

Om vi bortser från den fysiska överansträngningen som inte riktigt är min kopp av thé...

en hård, hård vecka

Nej, nu slutar jag IT-branschen, flyttar till karibien och blir strandförsäljare av paraplydrinkar. Och det enda jag tänker projektleda då är ananas- och passionsfruktsplockningen. Och provsmakningen.

För den som ..

... undrar hur det gick med racketspelandet jag skrev om häromdagen, så kan jag säga som så att;


Vi pratar inte om det.

Allt väl med er? hmm?

Trevligt. Verkligen. Kul för er.

Här suger allting apa.
Stor fet skräpig megaapa.

Nedanstående kan vid första anblick se ut som pro-självmordsbombning, men notera att vi här på bloggen kraftigt tar avstånd från sådana handlingar.

Ibland blir det för mycket politik runt omkring och jag vet att det är då jag ska ta fram min kindvändande-smygande-taktiska-medhårsstrykande-lirkande sida.
Fast i själva verket så har min aaaaaaaaaaaaaaaaaah-sluta-tjafsa-innan-jag-sprängs-i-en-miljon- bitar-och-tar-dig-med-mig! sida aldrig varit större.

/don't-fuck-with-me-J

Idag är jag sur på världen och tycker att den är dum.

T plus 24 timmar

.. där T = Deadline.

Och är det ett alternativ att missa den här deadlinen? nejnej. Det är det inte.

Fan också.

Och här sitter jag och bloggar!?!? Vad fan är det för fel på mig?

Envishet är en dygd. envishet ÄR en dygd

På mitt nuvarande uppdrag var det en herre som drog igång ett racketsportgäng som skulle träffas ibland och spela lite badminton, squash, pingis och tennis. Racketsporter är min grej. Jag är inte tokduktig men jag kan hold my own tycker jag allt. Problemet var bara det att herren ifråga inte tänkte på att bjuda in tjejer. Inte en enda tjej faktiskt. Och därmed inte mig.
För er som känner mig ens lite förstår genast att det inte är något jag bara rycker på axlarna åt. Nejnej. Jag tänder på alla cylindrar, alla knappar trycks in, jag ångar ur alla skorstenar* och jag blir tokpissed. Så förstås har jag sett till att få vara med. Och förstås har jag gjort lite av en grej av det på vägen. För att det är jag. Och det är vad jag gör.

Idag gick det upp för mig att det "trivsamma gänget" inte var så mycket av ett "trivsamt gäng" som det var turneringar med spelscheman, rankning och matchstatistik.

Fuck.

God damn matchstatistik liksom.

Så nu måste jag se till att bli skitbra på tennis på ett par veckor. Någon som vill lära mig? Har faktiskt sett ett rack vid några tillfällen så jag räknar med att det går rätt smidigt.
eh.


* kanske inte är ett talesätt, men rätt målande ändå tycker jag själv.

Bäst i stan

Men gud! Det är ju alla hjärtansdag imorgon!
Sa vi att vi inte skulle köpa presenter..? Eller ens fira det? Nej. Det sa vi definitivt inte.

Undrar om jag kan komma undan med att hojta nåt om kommersialism, överkonsumtion och globalisering...

No?

Deadline from hell.

Vik hädan, otyg.
Jag manar dig härmed tillbaka till det sataniska mörker du steg upp från!

Gissa vem som varit ute!?

På kvällen!?

På ett ställe med alkohol!?

Och dansgolv!?

Och (oh so) unga människor i (aj so) tighta kläder?!


---> Jag!


Det köper mig lätt tre slöhelger till ...


/Tant J

dålig, dålig

Jag har lagt mig till med en sjukt taskig ovana. Det är ett nytt ordval. Jag har ingen aning om hur jag resonerade när jag började använda det för det är så o-jag att jag skäms lite över att ha sagt det ens en halv gång.

Bra att veta innan jag säger vad det hemska, hemska ordvalet är, är att jag egentligen tycker att jag själv är en fin människa som är filantropisk och humanistisk och god och välvillig och alla möjliga olika fluffiga glorialiknande saker. Okej. Det händer att jag tycker mig vara en hård och kall jävel också.. men oftast fin och god. Och fluffig.

Så vad säger jag?

"Vidrig människa". Jag har sagt det flera gånger den senaste veckan! "Ja, han är en vidrig människa"... eller "Den där vidriga människan, hon är så...".

Ser ni hur obehagligt det ser ut?! Man får ju inte säga så om någon! Det är ju bara.. ja.. fel. Och orätt! Och rent vidrigt faktiskt.

Så förlåt till dig som satte ner din väska på min fot på tunnelbanan och sa "Ah! Det gjorde inget!". Du är inte vidrig.

Och till dig som gav mig den minsta och mest tilltryckta semlan i caféet, sist. Du är inte vidrig. Du är nog fin innerst inne.

Och förlåt du eländiga ursäkt av ett rövhål som pekar ut din dotter som för tjock inför alla; Jag tycker inte du är vidrig. Du är bara lite ... missriktad i dina föräldraansträngningar.
Och ett veritabelt as.

.... fast annars händer det rätt mycket härikring.

Vi har typ möblerat om lite...

.. och så har jag börjat småträna måbra-kickboxning..

.. fast trots hela "måbra"-grejen har jag ovanligt många blåmärken.

.. och så har vi bredband nu.

.. och det är ju kul..

.. och så ... ska jag ta en certifiering.

.. och det är inte lika kul...

.. och så är jag halvvägs igenom medium på Guitar Hero III.

eventfullness

Idag tvättade jag av både min skärm och mitt tangentbord.

Det var en stor dag idag.

Hej, jag heter Jasmin och jag är en periodbloggare.

(Alla: Hej Jasmin)

Om bloggande vore en sport så skulle jag vara den som intensivtränar i 7:an, 8:an, 9:an och som har en stark framtidsprognos, men som börjar trappa ner under sommarlovet till gymnasiet och som sen struntar i allt under höstterminen och istället börjar maratonfika, skvallra, spana på äldre killar och fyllehångla med ekonomkillarna*.

Men, men sånt är det.

Vad är nytt med er?

Själv har jag och min nu etablerade sambo Niklas flyttat till vår nya fina lägenhet som jag sålde min själ för att kunna köpa.
I samband med inflyttningen har jag också lärt mig vart inflygningen till Bromma går. Japp; Femtio meter ovanför mitt huvud.
Jag har världens coolaste och tuffaste uppdrag på jobbet för tillfället, där jag bland annat får bestämma över någon som ser precis ut som min pappa. Säg hej till fadersissueskonfrontationer.

Oh. Och så har vi diskmaskin nu. DISKMASKIN!! **


platoniska kramar på er så hörs vi!



* .... som var de gulligaste på min skola.

** That's right. Två utropstecken. På rad!

För er som håller räkningen så är det här säkert minst 7:e inlägget idag.

I'm just saying...

I mitt huvud..

.. tycker jag iallafall själv att jag är riktigt rolig.

Häromdagen var jag på apoteket när en backslickad ung man kommer in och frågar efter pH-mätare.
I mitt huvud kommenterade jag, blixtsnabbt I might add; - Vadå? Är du sur?

Det var så roligt att jag var tvungen att gå undan och fnissa lite för mig själv.

Jag är för bra för ord ibland...

Grupptryck och nederbörd

Det är som om världen vill säga till mig att köpa vinterskor.
Men jag säger 'Bu dig världen!', jag tänker ta det i min egen takt!

galenskap...

Ett regelrätt psykbryt är nära förestående...

.. och när man psykbrytar kan man faktiskt inte hållas ansvarig för att man råkar.. pfffjjaa... bita någon, som till exempel Inkompetent Inkompetentsson, i vristen.

Something is rotten in the state of Denmark.

I morse vaknade jag av att min sambo stod lutad över mig med en sjukligt blixtrande systemkamera. Jag är inte säker, men det lät som han fnissade något om penntrollfriss...
Jag börjar hursomhelst tro att något är allvarligt fel med honom.

Lägenhetsförsäljning

Och bara så ni vet;

Jag är rik! Jag är rik! Jag är rik!

lynnig? pfft.

I förrförrgår var det en fyfanvadhelavärldenavskyrmigochnää-därtappadejagostenigolvetockså -dag.

I förrgår var en jagharrättochduharfeldealwithit-dag.

Igår var en jagärsåbrajagärsåbraingenharnågonsinvaritbättreänjag -dag.

Idag är en krypaihopifosterställningochhysterisktnynnavaggvisor - dag.

Jag förutspår att morgondagen kommer bli en världenärfylldmedvärmeochjagskasprida-kärlekensbudskaptilleralla -dag.

Eller, you know... något hatiskt.

ett litet snabbt slag i bakhuvudet? Bara ett litet?

- Så du säger alltså att du inte tror att fordonstrafik och industriutsläpp påverkar miljön...?

- Ja precis. Inte ett dugg.

- Inte alls..?

- Nej. Det är en myt.

- jahapp....

.

Så var nya lägenheten köpt.

.... och gode gud ta bort alla fetstilta artiklar om bostadsbubblor, prisfall och överhettad bomarknad.


Extra! Extra!
27årig skandalbloggerska i nervkollaps!

Varför jag kickar butt, #348

Så var lägenheten såld.
Och för en sekund kommer jag vara rik som ett litet rufsigt troll.... innan Farbror Banken kommer och ska kräva in skulder och vara allmänt fjantig.

Jag har hyrt ut min lägenhet möblerad och hade ett par kartonger stående på vinden i Göteborg.
Det var så som jag kom ihåg det. Men det visade sig vara en glorifierad version av sanningen när jag kom ner för att hämta grejerna.
Två kartonger och en soffa hade magiskt omvandlats till en sjuhelvetes massa saker, den ena otympligare än den andra. Och varför har jag 7 lampor och tre bord på vinden?!

Jag tänkte ursprungligen att flytten skulle gå till så här;
1. jag och Niklas åker tåg till gbg.
2. vi hyr en liten lastbil
3. vi packar lastbilen (beräknad tid -> 1,5 timmar, inklusive extra marginaler)
4. vi turas om att köra lastbil till hyrt magasin i stockholm.
5. vi lämnar lastbil i stockholm.

Det sket sig.
Nicke pluggar och kan inte komma loss sådär under en vardag (månadsskiftet mitt i veckan) och varken statoil, hertz eller någon annan hyr ut lastbilar enväg sådär.

Plan B var så här; Jasmin kör lastbil till gbg från stockholm, lastar på saker ihop med vänner, sover en natt, åker hem* och får hjälp av pojkvän att lasta av saker i Stockholm. Och så blev det.

Jag hyrde lastbil från Berras biluthyrning. Billigt och bra. Men med den obekväma följden att man då får köra runt i en lastbil som det står "Berras Biluthyrning" på.
Om man hyr från Berras Biluthyrning så får man hämta sin bil på Götgatan. Det var obekväm följd nummer två. Götgatan ligger på Söder och är toktrafikerad och alldeles åt sjutton för centralt belägen.
Obekväm följd nummer tre var att just min lastbil varit med ett tag och såg lite sliten ut. Den var halvt intryckt på två ställen på ena sidan, på ett ställe på den andra sidan och hade en stor stjärnsprickning i vindrutan. Fatta respekten jag fick i trafiken!

Men jag är nöjd för nu kan jag stryka följande saker från min lista över saker jag måste göra innan jag dör;
- Köra lastbil.
- Köra lastbil i centrala göteborg.
- Köra lastbil i centrala göteborg i mörker med cyklar utan lysen. Vill ni dö, människor!?
- Parkera, backa och vända en lastbil.
- Köra lastbil i halvcentrala Stockholm. (Hata Söder. Hata. Hata. Hata. Återvändsgränder och enkelriktningar över allt! God damn kartor till att inte stämma!)
- Vinna ett bråk med tjafsiga grannar. Tydligen är det en dödssynd i min gamla förening att lämna dörren öppen. Ens om man är själv och flyttar ut saker från vind (fyra våningar, inga trappor) till en lastbil som står preciis utanför. Tydligen kastar sig kringstrykande folk in för att stjäla barnvagnar. Tydligen var jag också ansvarig för vad folk en vecka tidigare ( när jag var 50 mil bort, mind you) kastat i soprummet. Och jag vann diskussionen leende och utan en enda käftsmäll.
- Bevisa för min systerson och systerdotter att moster kickar ass och kan bära möbler och köra en bil som var "stooor som hela vårat huuus".


Oh. Och om någon vill hyra lastbil så hyr tydligen Mabi ut envägssträckor. Det vet jag nu. 100 mil senare.
.
.
.

Men sådärja. Det var novembers blogginlägg. ;)


* sett att jag refererar till Stockholm som "hem"? Milstolpe det där.

Utveckling.

I ett försök att skapa mig ett socialt liv som är mitt och inte "vårt" går jag nu en kvällskurs.

Det rätt smart och driftigt gjort och dessutom är jag tuff och modig som kastar mig in i något som jag inte alls behärskar.
Det kanske inte låter så himla tufft för någon som inte bor i mitt huvud*, men om man känner mig vet man att jag nästan aldrig gör något som jag inte vet att jag kan. Jag kunde börja med boxning, till exempel, för att jag fått höra att jag har (hade) en rätt schysst höger. Jag kunde börja innebandy för jag är (var) skitsnabb. Och jag kunde läsa till systemutvecklare för att jag lyckades upptäcka att jag har lätt för matematisk problemlösning.
Men.
Golf? Nope. Har inga såna bevisade talanger.
Skidåkning? Njaej tack. Kan inte.
Teater? Icke. Vågar inte. Kan inte.
Dansa? nein. Kan inte.
Motorcykel? Nejru. För svag. För rädd. Kan inte.
Sjunga? Nejnejnej. Hell nej.

Men eftersom jag är en utvecklande individ försöker jag sparka mig själv i baken emellanåt för inte vara så god awfully kycklinghjärtad.

Så jag har börjat dansa magdans.

Och det bästa?
Jag är med marginal sämst i vår grupp. Vid varje lektion blir jag pinsamt utklassad av trettonåringen som står närmast mig. Vid flertalet tillfällen har jag gjort en dansrutin och övriga elever en annan. Och jag har bredast häck och fluffigast mage av alla där.
Så hur duktig är jag inte!?


*Vilket jag hoppas är den stora merparten av er.

Buda, god damn it, buda!!

En etta i majorna någon?

Notera bredspacklingen.
Tapeterna.
Nya bänkskivan.

Ehum. Badrumsdörren.

Oh well.

Ett litet tag tänkte jag att jag kanske skulle lägga ner det här med bloggandet.
Det är rätt skönt att inte ha kravet på sig, however självpåtaget det må vara.

Men sen så dyker det upp en och annan spydig kommentar om "ojojoj vad dålig bloggen är" och "hujhuj kanske dags att sluta nu vavava?".

Och då slutar jag icke.

Men jag kan lova att jag kommer bli tråkigare, mindre stingig och samma gamla skämt kommer upprepas som inte var roliga den första gången.

Och du min kära anonyma kommentatör kommer säkert läsa vartenda inlägg.

homestaging

... alltså en halv-homestaging kostade 7000. Fullständig kostade visst bortåt 14 000.
Schysst affärskoncept. Verkligen.

Finanslivsnonsens

Idag signade jag en mäklare.

Jag har haft en urvalsprocess mellan sju olika, fast bara två att räkna med. Det har mailats, ringts och faktiskt postats i ett par veckor nu. Och efter att min hyresgäst fått tycka till om deras live-intryck och den ena taktiskt nog valde baktala mig inför henne, så valde jag en.

Och jag har fortfarande ont i magen över hur mycket pengar hon (mäklaren) ska ha av mig. Jag menar herregud. Herre. Gud.
Och stagingen. Herre! GUD! För att sätta in en skål med lime och matchande handdukar??!? 7000 spänn!? Det är bäst för dem att jag får minst tre extra bud.

Och vad fasen ska hända med reavinstskatten? Hmm?
Inte för att jag helt greppar alla aspekter kring whatever förslag som antas.
Men ni menar väl inte på allvar att den ENDA skatten jag bryr mig om, den ska moderaterna höja !? HÖJA! Moderaterna!??


* som är den bästa hyresgästen i hela världen. Är det någon som vill ha henne?? Hon är toppen!

Hej Bloggen!

Vad är nytt med dig?
Nyheter? skvaller? Overifierade lösryckta brottstycken av information..? Anything..?

Hooyah.

USAs kongress ska hålla ett förhör med chefer inom vissa tv och musikbolag.
Om medias, främst hiphopens, porträtterande av kvinnor;

"From Imus to Industry: The Business of Stereotypes and Degradation,"

.. som det heter.

Läs här.


Bra nyheter. Bra, bra, bra nyheter.

Idag valde jag att inte köpa en brandorange kappa.
Det var det klokaste jag gjort sen... ja, lunch.

Bofuckingsituationen

Hittills har vi varit med i fem budgivningar. Där har jag slängt mig med monopolpengar och höjt med hundratusen åt gången. Helt bisarrt. Jag har förvisso hållit mig till mitt egenuträknade tak och inte gått över den gränsen, men det har inte hindrat mig från att bjuda förbannat mycket pengar på;

• En lägenhet med förstörd parkett.
  Mäklaren sa: "det är äkta ekparkett".
  
• En lägenhet med inpyrd rök i vartenda rum.
  Mäklaren sa: "ja, han har rökt lite. Men bara på balkongen."
  
• En lägenhet med en högtrafikerad väg utanför.
  Mäklaren sa: ".. ett område där det händer mycket"

Och dessutom en lägenhet med heltäckningsmatta i sovrummet. Ve och fy, tänker ni, så gammal? Men nej. Den var nyinlagd. En modern heltäckningsmatta.

Nästa vecka ska vi kika på lägenheter i Norrköping.

.

Jag är så vuxen att jag ska anlita* en jurist för att upprätta ett testament och ett samboavtal.
Så vuxen är jag.
T e s t a m e n t.

Det är vuxnare än sommarstuga och pensionsparande sammanlagt.

* och det faktum att jag "anlitar" någon är ett avgörande vuxenhetsbevis i sig.

Fråga mig hur vuxen jag är.
Gör det.

Kristallkronor, butler och kammarkronofogde

Så mycket pengar som jag har fått löfte på har inte ens kungen, det är jag säker på.
Faktiskt så tvivlar jag på att Bill Gates har det.

Jag tror att det nu finns en god chans att jag har tillgång till mest pengar i hela världen.
... och följaktligen en god chans till det största lånet i hela världen.

Hej handelsbanken

Förnedring due om 30 minuter.

Dig down deep

Tiderna ändras inte sådär jättefort, va?

Lyssna 1:11 in i den här.

Hört det förr? Hmm?

För jag är vuxen, yes I am.

Om några dagar ska jag gå till banken.

Då ska jag prata om vuxensaker, såsom sparformer, fondspar och fondformer.

Min bankperson kommer säga ja, jo,ja vad tror du om pensionsspar?

Och jag kommer svara: nope, för jag tycker om mina pengar, tacksåmycket.

Jag kommer också vilja prata om lånelöfte, för att ha lite sådär omifallatt.

Bankpersonen kommer säga jahaja och hur mycket hade du tänkt dig?

Jag kommer svara.

Och bankpersonen kommer säga hehe....hrrrm... nej allvarligt. Hur mycket?

Jag kommer upprepa.

Bankpersonen kommer säga HAHAHAHahohoahahahaha!

Jag kommer titta generat i bordet och hoppas att de inte frågar om min sambo ska börja
plugga i höst.

Bankpersonen kommer föreslå att jag flyttar till Södertälje* istället.

Jag kommer nämna några av de platser jag kan tänka mig att bo på.

Bankpersonen kommer skrika oohhh ahaha,. sluuta! haha.. min maaage!

Jag kommer snegla efter något jag kan råna banken med. Så jag har råd med kontantinsatsen.

Bankpersonen kommer ställa sig upp och ropa efter sina kollegor,
komhärsåskanifåsenågotsomfanimejärbättreänpowerpoint-
bildernamedkattungarnasomjagskickadeförraveckan.

Och jag kommer gå ut med tungt huvud och släpande, deprimerade fötter.


Bäst att köpa Ben&Jerry redan nu.




* Bostadspriserna är billiga i Södertälje, väl? Väl!?

Dagens länktips.

Oj herregud så bra hon är mamma Schulman. the schulmeister.

... och de elaka kommentatörerna with no soul är så klart på henne direkt. Bastards.

Tåg. Länge. Tråkigt. Must. Blog.

Sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm och grubblar på livets väsentligheter;

Som hur X2000 lyckas bli 10 minuter mellan Göteborg och Alingsås. Är inte det en 10
minuters sträcka för ett stort och starkt tåg?

Fram tills för fem minuter sen var jag jätteirriterad på att någon haft med sig McDonalds-mat som satt och luktade av sig i hela vagnen. Men sen upptäckte jag att det inte är någons påse mat. Nejnej. Det är Någon himself som luktar McDonalds. Vilket faktiskt är lite av en bedrift i sig. Men jag dömer inte.

Inte heller dömer jag det faktum att det alltid (alltid, alltid) är en överväldigande majoritet män som affärspendlar. Alltid (alltid, alltid). I min vagn är 80,7% män. I'm just saying.... not döming.

wikistensialism

Hur klarade jag egentligen av att handskas med världen innan wikipedia, undrar jag...

Kära dagbok.

Idag har jag inte slagit någon Gatuförsäljare Av Mobilabonnemang(GAM) hårt i bakhuvudet med något trubbigt.
Jag visste att en sådan dag skulle komma, bara jag väntade tillräckligt länge.

kram
Jasmin

Ps. imorgon ska jag passera igenom centralen i gbg och i sthlm. Wish me luck. DS.

mys.

I helgen kände jag en bebis sparka!

Hur coolt är inte det??
Min kompis som är jätteliten har en hel människa i sin mage. En hel! En hel människa som kan sparka! Fast jag vet inte om det faktiskt var fråga om en spark... det kan har varit ett knä också. Eller kanske gjorde hon eller han en hoppnick? Eller en piruett?

Hur som helst så vill jag bara kungöra att i en ung kvinnas mage bor det just nu en alldeles egen person. Och hon eller han sparkar.

Djup som en pöl med dagg.

Jag är inte ytlig.

Jag ÄR inte ytlig.

Jag ÄR inte ytlig.

Men hade jag varit det hade jag varit tokstolt över den lilla svarta från Karen Millen jag hittade på 2:hand-rea* igår. Okej att den knakade lite. Men jag fick på och av den. Det är alla kriterier jag har på en klänning nuförtiden.
Min stackars mamma som var med spärrade förskräckt upp ögonen åt urringningen (bakgrundsinfo: mamma tycker att en tröja som visar nyckelben är urringad) och väste något om "Fodral".

Så nu är det bäst att nästa bloggträff blir ett cocktailparty...



*Förlåt. Vintage.

Jag är inte bara kort. Jag är bred också.

I söndags var vi ute på långpromenad i min hemstad. Vi gick förbi en undangömd liten loppis. I stockholm eller göteborg hade det hetat något med 2:a hand eller rentav vintage, men här hette det loppis. Skrivet för hand. Med ojämnt stora bokstäver. Och utropstecken.

Som den loppis/2:hand/vintage-fetischist som jag är så tvingade jag med min kompis in för att "bara titta lite. Pyttelite. Jag lovar".

Därinne sitter en skrynklig gammal man. Det är inte osannolikt att det kommer dammoln från hans mun varje gång någon kramar honom.

Jag hittar efter en stund ett par kjolar som jag tycker ser fina ut. Ett par är ungefär i min storlek men en av dem är kanske ja.. 10 storlekar för stor. Den kjolen är vit.


Medan jag står och vänder och vrider på kjolarna knarrar den gamla mannen;

- 20 kronor styck för dem... De är hemla granna*.

- Javisst, svarar jag och ler artigt och vänligt och väldigt respektfullt.

- Den vita är nog i din storlek, säger den dumma, dumma, dumma mannen.

- eh. nej. Den är för stor. Säger jag. Mycket bestämt. Och lite argt.

- Ja det skulle la va på längden då.. Säger den skruttna gamla stofilen, inte alls speciellt respektfullt.



* Gissa dialekten och vinn en biobiljett.