2009-05-24

mitt liv som hundägare

Som halvbekant så har vi numera en dansk-svensk gårdshund som heter Hedvig. Ungefär 50% av hundägare verkar veta hur en sån ser ut. 

Och så här går cirka  40 % av våra konversationer med andra hundägare till*:
- Är det en dansk-svensk gårdshund?
- Ja, det är det.
- Jaa-aa. Det är en stor hund i en liten förpackning. 

Så här går cirka 10% av våra konversationer med andra hundägare till:
- Är det en dansk-svensk gårdshund?
- Ja, det är det. 
- Jaa-aa. Det är mycket hund det där. 

Jag skojar inte. Det är de två meningarna vi får höra. He-e-e-e-la tiden.
Hör jag "stor hund i liten förpackning" en gång till så är det fullt möjligt att det kommer pysa rök ur mina öron och att jag kommer börja producera fradga.

Här är förresten ett citat från en gårdshundssite:
"Den dansk/svenska gårdshunden är att betrakta som en svensk nationalras."
 (härifrån)
Hur obehaglig är inte den meningen, liksom?


*Japp. Man måste prata med andra hundägare. Absolut måste.

Ni vet den där "Plötsligt händer det"-reklamen där en ung, brattig grabb blir nertacklad av en vithårig dam?

Är jag den enda som retar mig på killen som mumlar "din mamma jobbar inte här..." ur ena mungipan?