2007-06-25

om att bli sambo

En gång för en massa ( typ sju) år sen bodde jag ihop med min lillasyster.
I början var vi i perfekt harmoni med varandra. Vi hittade på saker ihop och nådde en ny mental dimension av systerskap. Hon hade aldrig bott hemifrån innan så hon såg upp till mig som någon typ av vuxenfacit.
Den fasen varade i tre dagar ungefär.

Sen hade vi en toleransfas där vi inte umgicks så mycket ensamma men respekterade varandra i övrigt. Hon förstod att jag behövde få in pengar till räkningar och jag förstod att hennes socialt utmanade vänner var tvungna att få vara i lägenheten någon gång då och då utan att jag skulle köra ut dem med sopkvasten*.

Sen slutade vi med toleranstjaffset och gick över till den lite mer hardcore titta-på-mig-på-fel-sätt-och-jag-kommer-gå-milleniumbugg-on-your-ass- perioden.
Under den här perioden kom jag på min systers (socialt, mentalt och etiskt utmanade) kille med att spionera när jag bytte om. Det var visst mitt fel.

En gång, vid ett räkningsinventeringstillfälle, var vi millimeter från ett fullskaligt vuxenslagsmål och det enda som hindrade oss var en svag röst i våra bakhuvuden som sa: ".. och hur ska du förklara skadorna sen då..? Rugby? Hmm? " och en liten extra röst i mitt huvud som upprört väste "Du inser att hon är dubbla din längd och har fyrdubbelt din styrka?? Pucko.**"

Någon gång strax efter att hon sprängt kaffekokaren i över hela kökstaket och inte städat upp, flyttade hon till ett kollektiv i en gudsförgäten liten by, blev gravid, gifte sig och flyttade vidare in i ett hus. Men det är en annan, och självklart inte lika intressant, historia.



* Inte en riktig sopkvast så klart, ingen normal människa har en sopkvast. Allra minst jag som gillar att leva i harmoni med mina dammråttor.

** Min syster och jag är, om ni minns, inte ett dugg släkt med varandra, därför är det fullt genetiskt möjligt att hon är två gånger så lång som jag och fyra gånger starkare.

All hail ebay stores

... sa hon respektlöst och hånskrattade Åhlens rakt upp i ansiktet.

2007-06-19

på en mer positiv not

Styrelseordföranden i min bostadsrättsförening ringde mig idag och sa att hon fått mitt namn från en källa.
Tydligen ska det vara omval snart och kunde jag tänka mig att ställa upp. Möten en gång i månaden och enstaka små yttepytte uppdrag.

Jag kan tänka mig två alternativ till att hon ringde just mig;

1. Jag står överst på en strafflista för alla som vägrar delta i trädgårdsdagar, gårdsstäddagar, vindstäddagar och årsmöten. Inte en gång att jag varit med på något av det.
Jag gissar att det inte sitter väl med alla i huset och kanske, kanske har de kommit på en evil plan att låta alla oss blåvägrare sitta i styrelsen och handskas med elaka Ingrid i E-uppgången.

2. De har ringt precis alla och är så desperata att de tar vem fasen som helst.

Hursomhelst.
Jag ville instinktivt tacka nej sekunden hon sa vem hon var, men jag var snäll och skrattade henne inte rakt upp i ansiktet en enda gång.
Lyckligtvis har jag ursäkternas ursäkt eftersom jag helt enkelt inte bor i huset längre. OCh vad bättre är:-> Jag har bytt kust!
Woowhoo! Go Stockholm, go Stockholm, go go go stockholm!

Så jag tackade nej, skämtade lite gammelmysigt med henne och bjöd till och med ett litet förtroligt skratt.

Och by god, så tror jag att jag kom undan med blotta förskräckelsen.

Så, mina bloggande ex-grannar, hur gick det för er ?

lite mer om farmor

Vad jag minns av farmor (hon har varit sjuk i väldigt många år) är inte mycket;

- när jag var liten hade hon en grön blus på sig och jag och min syster brukade få sova mot hennes bröst.

- när hon var snäll brukade hon kalla oss för lilla docka, eller lilla Anna.
Faktiskt kallade hon alla söta små flickor för lilla Anna. Jag förstod aldrig varför.

- om man gav något till henne så kunde man lika gärna få tillbaka det i julklapp.
En gång vävde min mamma 8 längder gardiner till min farmor. Dem fick hon tillbaka när hon fyllde 40.

- hon förvarade knäckebröd i ugnen.

- hon tog sig en andra man som var rar och tyst och brukade påta i trädgården.Sen vräkte hans barn henne från deras hus när han dog.

- Hon avgudade min pappa.

- När jag var 20 frågade hon mig om jag höll på mig ordentligt.

- Hon gillade inte min syster och mig speciellt mycket.

- När hon blev dålig och slutade känna igen mig kallade hon mig för fula saker och jag blev så upprörd att jag inte besökte henne en enda gång efter det. Inte en.
Jag vet inte om det var rätt eller fel. Men jag vet att det gjorde mig lugnare och henne iallafall inte sämre. Fast var det rätt värdegrund? Säkert inte.

- Hon kunde iallafall sy som en gud, min farmor. Hon kunde titta på en klänning och återskapa den på några timmar. En gång sydde hon en silverkavaj och en vit plicerad långkjol till mig. Det var så jättevackert, men jag hade aldrig på mig det för man gick inte i ovanliga kläder i mitt lilla fjantsamhälle.

- Hon var vrålstark.


På mottagningen efter begravningen pratade alla mest om att min syster var lik hennes mamma, och att farmor hade en skarp blick. Det kändes väldigt märkligt att summera ett liv på med en så banal, och knappt ens positiv anmärkning.

Makes you think.

Saker som hänt, i korthet

  • Det som kallats Den Stora Plattv* Striden har avgjorts i vårt nya hem. Jag förlorade. Så nu har vi ny tv. Och den är platt. Och finast i hela världen.

  • Vi har ett trådlöst nätverk hemma på våra 37 kvadrat. Och tre datorer. För jag tvingade honom att släpa bort en.
    Ah.. nerdlove.

  • Min farmor dog.
    Jag och min syster tillsammans med fyra män bar kistan.
    PRO-damerna vägrade prata med oss sen.
    Inte ens när vi stod i köket.

  • Jag kan numera hitta till säkert 5 olika ställen i Stockholm. Woohoo!
    Dock inte till Kulturhuset... hrrm..


* Really? Plattv? Inte PlatTV eller PlattTV? Platt-tv?

2007-06-12

statusrapport

Alla är lyckliga och harmoniska och ingen har attackerat pernillor i en mörk gränd.
Det händer dock en massa saker på en massa fronter typ hela tiden och stackars, stackars bloggen är lite nedprioriterad.
Men jag är inte med barn eller gift.
Inte heller har vi köpt hus, hund eller volvo.