2007-05-29

och vem fan är Pernilla?

Efter att min mobil vandrat vidare till de sälla jaktmarkerna tog jag över min killes telefon.
Med tillhörande addressbok.

Älskling, vi behöver prata.

"Vad ska vi göra för att få tillbaka dig?"

Fantastiskt.

Det gick helt jäkla urbra.

Jag lyckades pricka in en riktigt formtopp och under mötet hörde jag mig själv använda ord och formuleringar som jag inte visste att jag kunde.

Personalchefen var påläst och hade faktiskt lärt sig mer om jämställdhet än "det handlar väl om att inte nypa nån i häcken och så... ".

Jag fick min long-awaited upprättelse och företaget får en omformad ledarskapsutbildning.

Hooyah, I say.

2007-05-28

Upprättelse

Imorgon ska jag ha ett möte med personalchefen på mitt gamla företag.

Då ska jag förklara för honom varför gamla företaget inte tillämpar optimal jämställdhet.

Varför det är fel att ge olika lön för lika kompetens.

Varför det innebär ojämställdhet att inte lyssna lika länge på en kvinna som på en man.

Varför det inte är rätt att anpassa måttstocken efter individen man tillämpar den på.

Varför företaget, trots fina ord i formella policies, faktiskt ändå fungerar som möjliggörare för könsdiskriminering.

2007-05-27

Inte så kefft.

Shit.
Jag gillar nog Stockholm.
Det är nice.
Soft, liksom.

Samhällsrelevans

Idag var jag och såg pjäsen "Välkommen till verkligheten" som allas vår Kanalisera med vänner satt upp.
Det var så bra så det finns knappt ord.
Intelligent, rolig, vältimad, sjukt välspelad, relevant, nyskapande och helt fantastisk.

Vad ska man göra för att den ska få chansen att spelas mer och längre ?

2007-05-21

Nu har jag läst Sabinas bok; Saker min sambo och jag tyckte olika om.

Skitbra.
Tokbra.
Urbra.

Heja Sabina!

Vad är nytt med er då?

Så jag har då flyttat.
Till min pojkvän.
Till mitt nya fina glänsande jobb.
I Stockholm.

Helt bisarrt faktiskt.
Jag väntar mig hela tiden att någon ska knacka mig på axeln och säga;

- Eh du..? Du behöver vakta maskin nr 12.whocaresandpleaseletmedie_xc.-22 och trycka på start och stopp till the end of all days.*
Och bara träffa killar som tycker att du ska klä dig i tajta små toppar, fnittra lite då och då och säga att han är stor och stark**.

* ... detta är alltså en liten hänvisning till tidigare i min karriär.
Fast innan den blev en karriär.
Utan mer var en enda hög av olycka, sexuella trakasserier, vanliga trakasserier och längst-ner-i-en-livägd-idiot-hierarki-ism.

** ... detta är alltså en liten hänvisning till tidigare i mitt kärleksliv.
Eller kärlek och kärlek. Mer en hänvisning från mina dagar som vandrande accessoar.
Har jag sagt att jag dejtade en dörrvakt under rätt lång tid?
Han brukade luta sig över (han var rätt lång) mina killkompisar och utstöta ett högt morrande läte (MRRrRAAAAARRRHHHRRRRRROOAARRRRR) om de kom närmare mig än två meter.

Yo.

Ich bin ein Stockholmer, Ja ich bin!
Ja ich bin, hoo!
Ja ich bin, haa!
Vor Ich bin ein Stockholmer, Ja ich bin!
Ja ich bin, hoo!
Ja ich bin, huuaaahhh!

2007-05-14

Det ser trevligt ut.


Undrar om de kommer tycka det är konstigt om jag kramas lite jag också.

Bara lite..?
Jag är omringad av människor som kramas och gråter.

Det hela är mycket märkligt.

Det är genialt, I tell you. Genialt!

Jag har en teori om att ens hjärnceller jobbar i skift på något vis. 17 miljoner har dagsskift och 3 miljoner har nattskift.
Om man har en riktig "tänkardag" så förbrukar man dessutom ett gäng hjärnceller som blir trötta och måste gå och lägga sig i förtid.
Så om jag nu tänkt jättejättejättemycket på dagen så måste jag vänta tills nattskiftlaget kommer för avlösning innan fabriken kan funka som den ska.

Det här är min förklaring på varför jag valde att åka flygbuss till Landvetter för att ta mig till borås.

Jamen hear me out här nu va, innan ni går och bli alldeles fördömande och fåniga;

Faktum #1; Det går flygbuss till Landvetter från Göteborg.

Faktum #2; Det går flygbuss till Landvetter från Borås.

Slutsats #1: Flygbussarna går även tillbaka till Borås respektive Göteborg.

Slutsats #2: Det går att åka från punkt A (Göteborg) till punkt B(Borås) via punkt C* (Landvetter flygplats).

Det är fullt rimligt. Det ÄR det.

Vad min vattentäta härledning failed to mention var att det inte är alls lika populärt att åka mellan Landvetter och Borås som mellan Göteborg och Landvetter.
Särskilt inte vid klockan åtta på kvällen en måndag.

Slutsats #3: Person X (Jasmin) får vänta vid punkt C i en och en halv timme innan transport avgår mot punkt B.


Tack gud för Sidewalk Express.
... och snälla låt mig inte få hemska sjukdomar av vad det nu är för klibbigt som sitter på tangenterna...


* Här stavade jag C som "se".
Men nattskiftet verkar inte vara riktigt fulltaligt än...

2007-05-12

T minus 4 dagar.

2007-05-11

På tal om melodier

Jag vill bara säga att min favorit var den orangea killen från vitryssland.

"Man kan inte gå fel med orange. "
Som det gamla djungelordspråket säger.

Alternativt trumtjejen som falsettjöt lite slumpartat.

Eller hon som hade byxorna så lågt att kamerorna bara filmade henne framifrån.
Min kompis trettonåriga son sa: "Men det ser jättekonstigt ut. Hennes mage är ju så lång."

*host harkel.*... öh... vädret ?

2007-05-04

Stockholm är himla långt bort egentligen...

Undrar om man behöver någon typ av vaccination.

2007-05-03

Samhällsinformation,

Mellan den 14:e och 24:e maj har Nato nån typ av övning i Göteborg.

17 länder deltar.

Och 17 000 marinsoldater.


Själv ska jag i sann pacifistisk anda montera nån attans ikeahylla eller så.
Och ta några jäkla promenader.
Kanske några god damn myskvällar.

Men ni kan ju roa er med sjömän och kvinnor. Gör det ni.

2007-05-02

Det här med svågerpolitik tycker jag är bra.
Det säkerställer att bara de bästa av dem bästa hamnar på toppositioner.
... och ödmjuka blir de också.
Jag gillar det.

2007-05-01

Paddington

Jag har varit taktisk nu när jag är resväskeboende.
Eftersom jag är utelämnad till mina (underbara!) vänners nåd nu tills jag flyttar upp till stockholm permanent, har jag valt att sprida riskerna. Hellre många vänner som är liite irriterade på mina hårbollar i handfatet än en som förskjuter mig helt, tänkte jag.

Nu de senaste veckorna har jag bott hos en kompis i linnéstaden och hos en annan i Biskopsgården. Inte helt kontrastfritt...:
  • I Linnéstaden hälsar ingen på någon.
  • I Biskopsgården hälsar alla på alla hela tiden. Och pratar. Jag vet till exempel att en farbror i grannhuset brukade springa 10 mils rundor två gånger i veckan innan han skadade sig.
  • Linnéstaden är nära till en massa fik, restauranger och affärer.
  • Biskopsgården är nära till det dyraste Hemköp i Sverige.
  • Linnéstaden ligger jämte Slottskogen. Heja Slottskogen.
  • Biskopsgården har terränglöpspår. Terräng! I Göteborg! Som inte är som motorvägar (Buuu Slottskogen.)!
  • Från Linnéstaden kan man gå till ... ja.. det mesta.
  • Från Biskopsgården kan man inte gå till.... ja... någonting.
  • På spårvagnen till Biskopsgården har jag hört diskussioner innehållandes karriärtips,
    brottsregister, varför en slipad skruvmejsel är bättre än kniv och gäddfiske. Det sista var två jättestylade 17:åriga tjejers samtalsämne i säkert fem minuter.
  • På spårvagnen till Linnéstaden vet jag inte vad folk pratar om eftersom man kan gå dit.
  • I Linnéstaden finns take-away-latte. På flera stycken ställen. Jättenära.
  • I Biskopsgården finns det barn.
  • I Linnéstaden finns det typ 10 olika klädstilar.
  • I Biskopsgården har alla slöja. Hah. NOT.
  • I Biskopsgården finns det typ 150 olika klädstilar.
  • Linnéstaden har Rumpan Bar. Som är dumt i huvudet. Som en sten.
  • Biskopsgården har Hemköp.
  • I Linnéstaden ser man kändisar ibland.
  • I Biskopsgården dansar lokala galningen omkring med en stereo, tejp virad runt pannan och hojtar glatt: "Blååvitt! Blåååvitt! Ut med domarn!! UUU-uu-uuu!".
Man kan säga vad man vill om vad man vill, egentligen.
Men igår kväll var det lugnt och skönt i Biskopsgården iallafall...

Nu ska och mina resväskor förflytta oss till Borås.

.. och cirkeln är sluten..

Jag har nu varit borta från singelmarknaden i lite över ett år.
Officiellt så innebär det att jag har gått över till fienden.
-> Långa promenader (i lördags), Ikeamöbler (i söndags) och gulliga smeknamn ("pucko", "fjant" och "tönt").

En gång var jag på en tjejmiddag. Då hade jag och pojkvän varit tillsammans i dryga 3 månader. Tjejerna var jätteroliga och intelligenta och vi hade helfestligt. Vi pratade utbildningar, skola och resor. Sen pratades det dejting och som drottningen av taskiga apdejter (ett urval finns att läsa om här på bloggen) hade jag en del input i diskussionen.
Därefter begick jag misstaget att nämna min killes namn.
- Har du pojkvän? sa en frostig röst och tystnaden spred sig runt bordet och den fina samhörigheten vi jobbat upp packade sina väskor och smög sig mot dörren.

Det är lite fint egentligen, när man tänker på det. Att det finns ett utanförskap oavsett var man är. Det innebär att det finns en gemenskap oavsett var man är. Ying och Yang och alla är lika.

Nu ska jag börja para ihop mina singla vänner med min killes singla vänner, titta på singlar med snedställt huvud och säga: "Åh, stackare där" medan jag håller min pojkvän i handen och kallar honom snuttemuffsen...