Sitter på tåget mellan Göteborg och Stockholm och grubblar på livets väsentligheter;
Som hur X2000 lyckas bli 10 minuter mellan Göteborg och Alingsås. Är inte det en 10
minuters sträcka för ett stort och starkt tåg?
Fram tills för fem minuter sen var jag jätteirriterad på att någon haft med sig McDonalds-mat som satt och luktade av sig i hela vagnen. Men sen upptäckte jag att det inte är någons påse mat. Nejnej. Det är Någon himself som luktar McDonalds. Vilket faktiskt är lite av en bedrift i sig. Men jag dömer inte.
Inte heller dömer jag det faktum att det alltid (alltid, alltid) är en överväldigande majoritet män som affärspendlar. Alltid (alltid, alltid). I min vagn är 80,7% män. I'm just saying.... not döming.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Under en av sommarens få varma dagar satt jag bredvid en man som luktade (Alltså som om han badat i det) filmjölk. Från Stockholm till Göteborg. Det var faktiskt sjukt äckligt.
Affärsmän kanske inte är spännande, men de brukar oftast ha duschat. Jag tillbringade fyra timmar på tåg med ett gäng bassar i grönkläder, de kom direkt från några dagar i tält. Ja du kan gissa doften. När gossen bredvid mig tog upp snusdosan var det banne mig ett under att jag inte kräktes stillsamt på honom.
Jag vet inte om det är någon direkt bedrift att lukta som McDonald's - när jag jobbade där stank jag verkligen av McDonald's-lukt när jag kom hem. Lukten gick inte ens bort efter att jag duschat.
Jag brukar tycka det är lite småtrevligt att va en av de där 19,9% damer som befinner sig i 1 klassvagnen på X2000 av affärsresenärer. Lite som en knäpp på näsan att "här ser ni minsan en TJEJ som sitter här och tar plats med all rättighet, minst lika viktig som er! Haha!!"
Skicka en kommentar