Nej, nej... inga blygsamma protester nu!
Klart att ni ska få ta del av denna underbara upplevelse.
Tänk diabilder, mina vänner. Diabilder.
Ni får det i flash-form;
flash 1:
Fransmän är lite känsliga för det här med Zinidanidine-personen...
Han finns på varenda reklampelare i stan och är med i minst en artikel om dagen i varje tidning, från "Slitz" till "Svenska Dagbladet".
Men oj var lite omtyckt han är...
Och oj vad lite roligt folk tycker det är när man hälsar på dem genom att måtta in pannan mot deras bröstkorg...
Det senaste är lite märkligt eftersom jag själv tycker det var så brutalt skoj att jag skrattade mig blå. Men det gjorde ingen annan. Så jag slutade. Till slut.
Oh well. Inte miss Congeniality där heller..
flash 2:
Fransmän och fransyskor pussas.
Som fan.
Hela tiden.
Om vi så varit isär några timmar på dagen...: Tro fan att vi måste pussas när vi träffas nästa gång.
Lustiga fakta om kindpussar;
- Kindpussar är ganska långt ifrån invanda, svenska kramar.
- Kindpussar är ganska långt ifrån invanda, svenska handslag.
- Kindpussar är extremt jobbigt för någon som har så stora privatsfär-issues som jag har.
- Särskilt teknik krävs.
Jag lärde mig den hårda vägen att jag tydligen lutar mig lite mot folk när jag kramas.
Tro mig: Det är INTE överförbart till kindpussarnas underbara värld.
Som den skarpa läsaren redan räknat ut, finns det nämligen ingenting att luta sig emot när man pussas.
Minst fyra gånger tappade jag balansen och fäktade till med armarna.
- Kindpusstraditionen upphör inte att gälla bara för att du råkar bli presenterad för hela din kompis pojkväns fotbollslag.
Då måste du vänligt och ogenerat pussa dig igenom hela laget.
Och om du skulle trilla på någon av dem enligt ovanstående princip, så är du välkommen att sårat linka undan med pionröda kinder under milt nedlåtande blickar.
- Träffar du någon i din ålder för första gången, måste du vackert pussas.
Alltså istället för ett handslag.
Pussas och samtidigt klämma fram ett "Jasmin" vid ena kinden och ett "Enchanté" på andra, är fullständigt naturligt.
- Gör aldrig någonsin en ansats att krama någon du känner. NÅGONSIN!
Du kan lika gärna hångla.
- Kindpussartraditionen varierar kraftigt med geografisk härkomst.
I Paris pussar man två gånger, och börjar på... eh.. hmm... höger (eh..?) sida.
I övrigt kan 1-4 pussar förekomma och börja på olika sidor, beroende på var personerna kommer ifrån. Min väninnas pappa som hade jääääättemycket skägg, roade sig till exempel med att pussas fyra gånger. Medan han var i sina badshorts. Det var .... ... annorlunda...
Nej. Nu tar jag en paus för whiskey, thé och vin.
Trevlig helg på er.
4 kommentarer:
Jag vet hur det känns. Har själv spenderat rätt mycket tid i det ljuva frankelandet. Vilket jävla pussande det är! (om du ursäktar språket) Suck!
Å dom är inte ens söta, dom frsnaka små pojkspolinganra. Om dom i alla fall vore det? :)
BTW, snubblade över din blogg bara, gillar den, keep on blogging!
Varje gång vi är i Australien blir jag pussad på. För att de har lite sådär med koll på europa och bara antar att det är the done deal. Jag blir lika paff varje gång när jag får min utsträckta näve inkörd i någons mage och en blöt puss på kinden istället. Svårt att återhämta sig ifrån.
WEn etikettsfråga om det där med kindpussar - ska man anpassa sig efter den andre eller ska man köra helt enl de rutiner man har i sin egen region? Typ, tänk om nån kör fyra kindpussar, medan den andre bara två? Är det inte upplagt för näskrockar eller missförstånd annars?
Det är invecklat det där. Var på ett svensk-franskt bröllop där kombinationen svensk-hej-kram och franskt-kindpussande nästan ledde till något spontant hångel när det skulle kombineras på nåt vis. Mycket invecklat.
Skicka en kommentar