En gång jobbade jag på mansdominerad fabrik.
I sex år.
Jag vill inte på något sätt hänga ut en enskild fabrik eller ett enskilt företag.
Låt oss bara säga att det är ett större (apstort) svenskt telekomföretag. För att behålla anonymiteten.
Sexuella trakasserier pågick lite hela tiden, men man var så van så man höjde inte på ett ögonbryn.
.. och så visste man ju förstås hur snacket gick om de som gjorde det..
I och för sig gick ju snacket om en ändå.
Om man var tjej, vill säga.
Varje tjej på fabriken gick det rykten om.
Min väninna hade visst haft gruppsex med fem killar. Det efter att hennes dåvarande kille gjort slut med henne för att han hittat henne på toaletten med två tjejer.
Bara som ett exempel.
På min avdelning hade samtliga tjejer lägre lön än samtliga killar.
En gång fick jag en chef som faktiskt gav mig ett förtroendeuppdrag före alla killarna.
Det tog hus i helvete.
För så gjorde man inte.
Att gå in i gemensamma matsalen var som att binda en fläskkotlett runt huvudet och springa in i en tigerbur och spontanrycka i svansar.
50 huvuden vände sig och tittade. Utvärderade. Dömde.
Ibland fick jag email ifrån killar jag aldrig hört namnet på;
- Idag var du läcker. Vill du träffas?
- Jag gillar ditt hår. Vill du träffas?
- Snygga kläder. Vill du träffas?
Efter att jag gjort den nödvändiga matsalsrundan.
Att gå till jobbet med ens en antydan till urringning var otänkbart.
Inte ens ett höghalsat linne fungerade.
På den tiden hade jag en pojkvän som också jobbade där.
När vi började träffades sa han alltid till mig:
- Men måste du ha så tajta kläder hela tiden.
- Jaha.... en tajt tröja idag igen.*
Och menade mina tröjor som var figursydda.
Lite lustigt. Eftersom de flesta tjejer har tajta toppar rätt ofta.
En annan lustig grej var att man glömde fira min jämna födelsedag, men kom ihåg killarnas.
Fast egentligen ska jag inte klaga.
Jag hade faktiskt allt man kan begära av ära och berömmelse där.
Ett tag kände hela fabriken till vem jag var.
Men inte som Jasmin.
Jag gick bland annat under benämningen "Hon med brösten."
*Samma kille tyckte också att jag skulle sluta äta ostbågar.
För han ville inte ha en tjock tjej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag läser och läser. Det är fint.
Jag ber om ursäkt å alla mäns vägnar.
anon: be fan inte om ursäkt för min skull, jag har aldrig betett mig som ett sånt svin och vill inte inkluderas i ett generellt resonemang om att jag är en idiot för att jag är man.
J: Låter sjukt tragiskt, ett ex till mig jobbade också på en fabrik hos det där företaget, och precis som ostbågsnisse, så fattade hon inget, för hon tyckte det var "kul" med uppmärksamheten. När jag någon lessnade och förklarade att det var lite tröttsamt att höra om vilka inviter hon fått och att jag inte uppskattade att hon flörtade med grottmänniskor, då var jag bara avundsjuk och osäker...
Härliga ställen de där fabrikerna helt enkelt..
Jobbar på det där företaget, dock inte i samma stad skulle jag tro. Problemen är dock de samma. Det är lite lustigt att höra rykten om sig själv (som inte har minsta sanning i sig) efter ett par år. Den sortens uppmärksamhet kan jag vara utan!
Dock verkar uppträdandet vara lite bättre hos oss, och kvinnor behandlas bättre i lönesättning och övrigt.
Fy f-n är det enda jag känner.....Och jag är glad att den killen inte är din kille längre!
Om detta STORA företag är stället där mansförakt föds, så är det lilla företaget där jag jobbar platsen där alla jantelagens paragrafryttare samlas.
Bara en vecka kvar...
Herregud vilket as till pojkvän.
Jag kan ge mig fan på att han uppskattade tuttarna dock, trots att han inte ville att du skulle äta ostbågar. Jesus christ.
magnus: Tack. tror jag.. :)
anon: :)
andreas: märkligt nog så finns det en liten del av en som uppskattar uppmärksamheten.
Det är ändå enda fördelen med att befinna sig i den rollen och man måste hålla sig fast vid något.. så man tänker: "jag är iallafall attraktiv... alltid något"
Men allt har en gräns såklart.
och ja. Fabrikerna suger.
Linda: det är helt surrealistiskt. Att folk systematiskt ljuger ihop saker om en. Frustrerande.
maruschka: jag med. :) Jag har uppgraderat nu.
karin: åh. Jantelagen var bofast på min fabrik också...
"Jasså... ? Du ska plugga data..`? Jaja. Du kommer väl tillbaka hit efteråt ändå.."
Bra att du flyr fältet, Karin.
En vecka?
damdamdamdamdadmadm (dramatisk musik)
fröken lund: :) Han var inte så.. hmm... medveten.
Och ja, shit ja. Han var ju ihop med hon med brösten. Det var ju massor med plus-status.
Lustigt det där med utbildningen. Pluggade också "data", och fick höra att jag nog skulle dyka upp på samma plats ändå när min lilla "semester" var över... Undrar om det inte är samma ställe ändå :) Inte utan att man blir lite nyfiken ;)
Skicka en kommentar