2006-10-28

Som bekant så har jag ett distansförhållande.

och fördelen med det är att man får möjlighet att verkligen sakna varandra.
Men sliter inte så hårt på varande osv osv.

Nå. Det tröttnar man på jävligt fort.

Om vi av olika skäl inte kan träffas en helg så kommer vi gå tolv dagar utan att ses.
Kanske är jag klängig och needy, men jag vill inte vara utan min pojkvän i tolv dagar.


Hence -> Någon måste flytta.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Dags att börja packa. Vi vill gärna ha dig på den här sidan Sverige! :-)

/PGW

Elin sa...

Oo, jag känner allt för väl igen mig! Fast i vårt fall 'löste' det sig så att det tog slut.. *suck*.

Någon måste flytta. Nu. Rätt där.

iddy pop sa...

... 12 dagar låter inte så hemskt farligt. jag å min grabb ses typ en gång i månaden som max. :)

Silverfisken sa...

Klart det blir du som får dra. Den killen skulle inte klara tre dagar i götet. ;-)

Anonym sa...

Tack fisken, nu är jag helt säker på vem han är;)

Ilya sa...

Hade ett flerårigt distansförhållande, det blev bara smulor av det.
Så jag skaffade ett nytt.
Nu har jag flyttat efter att ha fått jobb där han bor.Och fan vad slitigt det är! Jag känner ingen här förutom min sambo och mina arbetskamrater. Jag längtar efter mina kompisar och min gamla underbara lägenhet. Och det är jobbigt att anpassa sig till någon annan.

Men det är värt det. Jag vill leva med honom och jag jobbar på att skapa mig en ny tillvaro. Det är underbart att ses varje dag till skillnad från max två dagar i veckan. Och jag tror (hoppas) att det sociala kommer att ordna sig.

Lycka till!

beatrice sa...

Jag och min Mr Hemlig håller på att diskutera vem som ska flytta. Ingen vill dock byta jobb så vi måste båda flytta.
Till Vara.För det ligger mittemellan och blir fem mil för oss båda att köra till jobbet.
Vad gör man inte för kärleken...

Camilla sa...

Bättre att längta än att sitta i soffan och vara sjukt trötta på varandra. Men det tar visserligen ett tag att nå dit. Förhoppningsvis. Om man hamnar där alls, vill säga ;)

Jasmin sa...

PGW: Ja.. du inser ju att jag räknar in dig bland de tre(3)personer som jag faktiskt känner i de krokarna.

Elin: *knackar i trä*

iddy pop: Nej men vännen. Så kan ni ju inte ha det.

Silverfisken: Åh. Han har stått pall för värre städer, sägs det.

anon: Viggo..?

ilya: Jesus. Flerårigt..? Hur pallade du med det..?
Usch. Det där låter besvärligt.
Men du har ju rätt. Det är klart det är värt det.

beatrice: Ja! Bra idé. vi kanske skulle flytta till Jönköping istället. hmm. och pendla 40 mil var om dagen.

camilla: Jag tar gärna lite vardagstristess ihop. Det vore trevligt som omväxling.

Ilya sa...

Ingen av oss fixade det. Uppenbarligen. Men ibland har man inget val. Veckopendling är den ständiga vikariens lott.

Men nu: fast jobb - häpp!
(Det måste ju vara lösningen på alla problem...)

Och förresten: flytta inte till Jkpg! Där har jag bott och trivdes inte alls (kan ha haft med veckopendlingen att göra, förstås).

Antira sa...

oh, jag bor i östersund och min pojkvän bor i helsingborg. jävla land till att vara avlångt...

denise sa...

för en månad sedan var det där jag!
vännerna kunde se sig i stjärnorna om att träffa mig på helger, dom var reserverade för mr special <3
nu har jag dock flyttat,inte in hos honom men till samma stad..kräver viss anpassning. krisade till sig rejält efter ett tag,men nu på rätt köl igen.
att bli av med längta-momentet kan bli förödande om man inte (i brist på bättre ord) "omorganiserar" lite i förhållandet. Men om man inte har massor som håller en kvar på platsen man är på så, flytta! Troligtvis värt det :D