Saker du inte visste om mig #8

Förmåga till förnekelse är en av mina större talanger.

För mig själv alltså.
(För någon annan -> Aldrig. Klarar inte att hålla masken för en vägg ens. Och det är inte aalls opraktiskt. )

Ta till exempel det här med att folk ( Du) läser bloggen.

Av någon anledning så vet fler och fler av mina verklighetsbekanta om att jag skriver här.

Hur relaterar du till det då, Jasmin? undrar ni...
Jo. Förnekelse.
Annars måste jag tänka på saker som:

• "Undrar vad han tyckte om de trehundra inläggen jag gjort om Siv (min rumpa)."
  
• "Tänk om hon läste mitt "Vaginal Power"- inlägg på Internationella kvinnodagen."
  
• "Undrar om han kommer ihåg s exbloggs-perioden. "
  
• ".. så den här personen har alltså läst alla mina orgier i självhävdelse och skryt....
  Undrar om hon tycker att jag är sympatisk..?"
  
• Eller varför inte, min personliga favorit:
  "Undrar vad min kille tycker om mina beskrivningar av tidigare dejters företräden och förehavanden."

Och eftersom mitt inre är vänligt nog att skona mig från ovanstående så matar det mig med små lögner om att den enda som läser min blogg är... jag.

Det här är en jättefin taktik som fungerar strålande.
Oftast.
Tills någon, som inte alls är insatt i mitt inres funktionalitet, säger något i stil med:
- Jamen, jag läste det i din blogg.

*väggcrumble-ljud*

Till er som säger det:
Om det är så att ni strax efteråt hör ett väsande ljud.
Oroa er inte.
Det är bara mina lungor som i panik försöker komma på hur man hyperventilerar, och som nu tror att de är njurar.