stretching av vad...??

Jag går hos en fysioterapeut en gång i veckan. Orsaken var foglossning och lite allmänt höft-haveri till att börja med, men nu spenderar vi mer tid med 'födselsförberedning'. Det här ställer jag mig spontant positiv till eftersom jag annars spenderar vääldigt lite tid åt just såna åtgärder. (Noll knipövningar som ni kanske minns.)
Något mina fysioterapeuter snabbt fokuserade på var min bäckenmuskulatur och hur otroligt ovig den var. Jag tänker inte spekulera i hur och varför det nu kan vara så, men det stod väldigt klart väldigt snabbt att de där musklerna förmodligen aldrig blivit stretchade på 32 år. Anledningen till att jag vet det är att jag aldrig känt sånn smärta (jaaa jag vet... det där är säkert ord jag får äta upp så här i dessa tider) som när jag fick min första behandling i det området. Det gjorde så ont, så plötsligt att min normalt ganska behärskade hjärna delegerade ut allt ansvar till reptilhjärnan som i sin tur skickade ut min vänsterarm helt projektilartat i vad som nästan kunde liknat ett slag mot stackars terapeuten. Tur då att jag är smidig som en grävmaskin numera, och ingen blev skadad i incidenten.
Hursomhelst.Det har alltså jobbats en del med den där muskulaturen på våra sessioner. Och eftersom det är ungefär en lika intim process som en gynekologundersökning, så har jag också tvingats konfrontera mina privat-sfärs-issues.
Nu har jag i uppdrag att minst en gång dagligen själv stretcha min bäckenmuskulatur.En aktivitet som bäst kan beskrivas som något ovärdig...

Lördagsplaner

Denna lördag firar vi med ett styck hormon-haveri (Ah men du LYSSNAR ju inte!), ett fullständigt uppehåll av värkar (en liten sekund där så var de på G.. men nu har det tydligen upphört och jag är återigen dömd till att fortsätta vara gravid. Damnit!), en skitfilm (Splice... seriöst. Aliensnusk gone bad.) och en krossad ljusstake (... touchade den knappt...... faktiskt...).

Det här använder jag som skäl till varför jag borde få äta en hel chokladkaka och spela hur mycket wow jag vill...

mærk væl..

... att jag i førra inlægget minsann inte hade några problem att googla fram, och dessutom ta några minuter till noggrannt utval, av en bra sith-bild. Men læt helt bli barnmorska-begreppet. Sæga vad man vill om mig... men prioritera kan jag.

The force is strong with this o.....eh... never mind.

Idag har jag alltså varit hos jordmor på kontroll. Jordmor betyder barnmorska... men det ær møjligt att barnmorska inte heter barnmorska på svenska længre. kanske det finns nåt mer kønsneutralt begrepp på det. Och hade jag varit engagerad nog idag så skulle jag googla på det, men eftersom jag ær så lættstøtt nuførtiden... och lat, inte att førglømma.... så tænker jag inte ge mig in på det minfæltet med mindre æn en fullt utrustad stridsvagn och heltæckande krigsmundering.

Plus att jag vill behålla bilden jag har i mitt nypatriotiska huvud om att Sverige ær sjælva sinnebilden på jæmstælldhet och likaværde.

Men oavsett. Det var inte det jag skulle berætta om. Utan det faktum att jag såg en liten bebis som var klædd som en Sith nær jag var dær (se beskrivande bild nedan før referens). Jag ville så gærna ge en hel massa kudos till bebisens førælder men det visade sig att min hjærna saknade ordførråd før en sådan hær hændelse.
Det kommer nog ændra sig efter några månader av småførældraskap, tænker jag. Och då. Då! kommer jag vara redo.

(notera gærna att bebisen i fråga inte høll någon form av vapen...)

Och på temat star wars... och politik... och Heidi Klum, læs det hær: http://fredrik.cafe.se/kronika-74/#comment-65511

och på ett från førra posten helt orelaterat tema...

.. så fick jag precis veta att jag gått upp en hel kissie i vikt.
Ska skæmta lite lagom distanserat om det snart. Ska bara æta upp den hær semlan først.

Äppelpaj.

Men oavsett hur dumihuvet världen verkar vara, så hjälper alltid följande metod;

1.  Hämta ut lördagens äppelpaj från kylen.
2. Värm upp lördagens äppelpaj
3. Lägg upp lördagens äppelpaj på en tallrik.
4. Häll på vaniljsås tills du skäms på lördagens äppelpaj.
5. Ät.
6. Sluta se på tv-kanalen som visar trailern för Victoria Secret visningen.

uff... the humanity.

... och jag måste sluta läsa kommentarer på nättidningarna.
Det är ungefär en 99,2 procentig chans att jag ändå redan vet vad som står där och det är ungefär en 115 procentig chans att jag blir frustrerade beyond belief/besviken på mänskligheten/flat out skogstokig.

Givet vilken som helst random artikel om vadsomhelst, inkluderat kändisrapporter, brottsrapporteringar, socialdemokraterna, barnuppfostran eller nu senast; Peter Settman, så landar det alltid på ;
* Blame game mot den ondsinta kultur/pk konspirationen som minsann inte låter en säga nånting i det här jävla landet.
* Blame game mot de onda feministerna. Som helst av allt vill diskriminera bort alla män i hela världen. Iallafall alla -riktiga- män.
* Socialdemokraterna och/Eller Alliansen. Det kan man alltid skylla allting på. Alltid.

Världen! säger jag. Hur går den runt!?

I think not

Idag har jag haft en inneboende ninja som lyckats med konststycket att simultant attackera revben, njurar och urinblåsa, plus något odefinierbart men djävulskt smärtfyllt inre organ.
Visst är det mysigt det här med att känna liv .... men är det för mycket begärt att få känna det på utsidan istället?

Hormonjävlar

Jag har i varje fall inte gråtit till top model idag. Det har jag då inte.

Never underestimate the power of känslan av tyngdlöshet.

Varje tisdag och torsdagmorgon spenderar jag med med att gå på vattengymnastik. Och man tycker att det är lite pensionärsvarning på det så kan jag också berätta att det här är specialanpassat för gravida. Specifikt gravida med bäckenproblem.
Ja man kan ju ana redan här vilken intensiv elitträning vi snackar om...
Den mest skamfyllda övningen är armhävningarna. Stående mot vägg. I vatten. Samtidigt som instruktören ropar; Tio!! nio!!! Åtta!! Kom igen nu!! Sju!! ....
Det är lätt att känna en viss förnedring i det här läget.
Men å andra sidan får man lov att hänga i en miljö där man inte är tyngst, tjockast eller mest orörlig..
Eller ja okej då. Jag är väl det där också, om man ska vara petnoga. Men skillnaden är att jag får nån typ av bonuscoolhetspoäng för att jag är mest (eller längst kanske man säger) gravid. Vilket är något som får min inre tolvåring att göra jämfotahopp av glädje.

Och sen får man chansen att studera det moraliska dilemmat; Vem har förträde till att få sitta på omklädningsrumsbänken; gravida eller pensionärsdamerna som kommer efteråt?

Jag erkänner...

.. jag gör inte mina knipövningar.
Kändes spännande att se vad som händer, liksom.

Väskor, lugn och kalle anka.

Igår packade jag väskan vi ska ha med till födeavdelningen. Jaha, tänkte jag, då ska vi se. Vad behöver man när man föder barn. Och vad behöver man när man ligger på sjukhuset efteråt. och ska bebisen kanske ha nåt? Några kläder eller så? För tidigt med napp? Vad är bra att på sig när man ammar... och är sådär allmänt trasig i kroppen?
Nej men det känns helt realistiskt det här. Jag är väl förberedd. Mmmhmm.

Men något som är helt sjukt däremot och som jag inte trodde för ett ögonblick, det är hur lugn jag är. Jag har gått en livstid och varit skräckslagen för förlossningar och nu, när det är några veckor bort... då är jag cool som en filbunke. Och nej, inte för att jag är i nån typ av förnekelse. Jag vet om en massa saker som kan gå fel eller rent åt helvete. Men ändå. Lugn. Jag är mer nervös för att tala inför folk än det här... (borde antagligen skaffa mig lite bättre perspektiv här i livet)
Eller så är det här lugnet före stormen och om en vecka eller två kommer någon få dra fram mig ur fosterställningen jag placerat mig i under köksbordet, nynnandes på tema musiken från kalle anka.
Could happen.   

galet liv

Idag hade vi på riktigt en ganska långt samtal hemma om hur man bæst tænjer ut sitt bæcken. Det ær allt annat æn normalt, jag inser det. Bara det att stretcha nåt som inte ær en muskel har något milt bisarrt øver sig. Och kasta sen in knipøvningar (3*10 per dag... mmhmm..) och vetekimolja, så ær galenskapen komplett.

Saker jag ogillar med graviditeten

Dubbelhaka.

Vad jag har i handen? Nej jag bär alltid med mig en skarpslipad högaffel

Nej men kom igen. Prøva att skrika och snäsa åt mig. Gør det.
I dare you.

Hur snabbt springer du igen sa du?

snål, snabb och oekonomisk

Vi renoverar hemma.
Vi ær jættebra på att ta beslut. Gærna snabba beslut.
Och efter ett något snabbt beslut vid val av tapet baserat på; Jamendetærjubaratvårullar-hurdyrtkandetvar-vibestællerbaraochfrågarintevadprisetær så stod vi igår och betalade 2800 NOK for en fondvægg mindre æn en større tavla...

Det gør ont i ett snålvæstgøtskt hjærta.

och hormonerna...

... my god. Hormonerna.

Det klickade till førra veckan och sen dess har jag varit ømsom superledsen, ømsom øversentimental och snuttegulligare æn en rosafluffig kanin med spetskjol.

Det ær en intressant tid.
... ær iallafall vad jag kommer tænka tillbaka ett år från nu.

Det adjektiv..

.. som beskriver mig bäst just nu;

Hungrig.

Och jag som var rätt hungrig innan, visar sig att det var en barnlek i jämförelse.

en kul sak om min livmoder

Just nu så øvar sig min livmoder infør førlossning.

Detta gör den genom att, så där 4 månader i førväg, simulera små lustiga førvärkar. Som inte alls gør skitont.
Själv tycker jag att min livmoder gott kan vara mera som resten av mig och konsekvent inte-plugga førrän dagen føre tenta. 

gravidnytt

Och för den som är nyfiken på det här med graviditet så tänkte jag kasta in en liten anekdot om vad som hände mig igår. Men låt för all del inte detta hindra dina egna tankar på eventuellt bidrag till befolkningskvoten.
Here goes;
Igår spräcktes mina gravidbyxor. På två ställen.
Och jag har hälften kvar av min gravidtid.

Så. As you were...