Som liten var jag liten. Jättejätteliten.
Yttepyttig.
Tiiiniiwiíinig.
Vägde 19 kilo i slutet av tvåan, varav håret stod* för två.
När klassen var ute på vinterpromenad en gång skickade de ut mig på isen för de trodde inte den kunde hålla någon annan.
Jättebra idé tyckte jag.
Jättebra idé tyckte fröken.
Fröken extraknäckte för övrigt som tortyrerare..hm.. tortör... hm .. människoplågare i Tyskland på 30-40-talet sådär...
*bokstavligt
2006-09-08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Men så smart. Varför ens pröva isen då?
Men det måste ju varit bra att fröken kunde bära hem dig i innerfickan när du blev trött och kall?
Allvarligt talat, nu börjar jag bli oerhört nyfiken på ditt hår. Står det för 10% av kroppsvikten även i vuxen ålder? Om man mötte dig nånstans, skulle man tro att du var en norsk skogskatt?
jag tror fröken skickade ut dig på isen för att du var den enda som var tuff nog att försöka - den som vågade gå dit ingen tidigare har gått!!
Du kunde antagligen få lift hem från skolan i kompisens salomonryggsäck på den tiden.
Det är bara en sak jag undrar över: När kom du i kontakt med... vad kallar du den nu... Siv?
smultronpaj; ja.. go figure..?
agent: haha. skitpraktiskt.
skrubben: nja.. mer norskt skogstroll
smoothie: jag tror hon hade förlustkalkyl..
ingbritt: hahaha! din kommentar har jag skrattat åt hela helgen! fan vad kul.
Siv kom jag i kontakt med.. tja... säg förpuberteten..?
Skicka en kommentar