Hej mina vänner!
Nu är jag julledig.
Skulle det vara så att jag lyckas hålla mig borta från bloggen veckan ut så; God Jul på er!
Om ni behöver material till nästa intresseklubbsmöte kan jag informera om att min jul kommer tillsammans med min kärlek och hans familj.
.. som på given signal har nu min hals svullnat upp, så nu ska jag bege mig och införskaffa citroner, kan-janger(?) , honungar, alvedonar och jaegermeisterar.
kramar och platoniska kindpussar,
Er tillgivna J
2006-12-22
2006-12-19
Berättade jag den om klänningen ..?
Jo.
Det var fredag och jag hade någon timme att spendera innan mitt stockholmståg skulle gå.
Jag promenerade i all oskyldighet omkring i Haga och kikade i skyltfönster, när jag får syn på den vackraste klänningen någonsin i en vintageaffär (Charlston).
Kvinnan bakom disken hämtade klänningen och sa att hon aldrig sett den på någon och bad mig visa efter jag fått på mig den.
- Absolut, svarade jag, och gick in för att prova.
Den var lite marilyn monroe-inspirerad, i djupblå färg och skirt tyg.
Jättefin.
Förutom att jag inte kunde stänga den över bysten.
Oh well, tänkte jag.
Visade plikttroget upp mig för expediten och alla i affären och gick tillbaka till provrummet för att ta av mig klänningen.
Men det gick icke.
Inte alls.
Inte ens lite.
Den satt tvärfast.
Hade jag varit på HM hade jag slitit den i bitar, men nu var jag inte det. Man mördar inte så fina ting. Och definitivt inte när affären är så liten att alla skulle hört det.
Så jag åmade mig och krånglade och böjde och bände och krökte.
Ingenting hände.
Efter fem minuters jobbande så lyckades jag få upp klänning en liten bit. Men sen fastnade den.
Med en söm rakt över bysten.
Jag har då en hård, hård linningssöm som skär igenom mina flickor och får dem att se ut som två B :n.
Jag kommer då på årets idé: "BH:n tar plats. JAg tar av den."
Begåvat.
Jag lyckas ta av mig Bh:n. Men nu är jag istället nästan naken och sitter precis lika mycket fast.
Med skam som inte kan beskrivas i ord, så ropar jag på expediten.
Jag - Hej. Jo. Eh.. jag.. hmm... eh... har fastnat.
Hon - Åh herregud.
Jag - eh.. ja.
Hon - ...
Jag - Så....
Hon - ...
Jag *otroligt tyst*
- ... du kan inte tänka dig att hjälpa mig..?
Vid det här laget hade min stolthet självdött.
De följande tio minuterna spenderade vi med att expediten drog i klänningen och jag försökte desperat att trycka mina stackars flickor förbi den onda, onda sömmen.
Glöm nu inte att jag var naken också.
Fantastiskt.
Ingenting händer.
Min stolthet tittade ner på mig från sitt moln i integritets-himmelen och hånskrattade sig blå i ansiktet.
Till slut var expediten redo att sprätta upp en söm. Hon satte sig på knä vid mig (oh the obehag), och sa de hemskaste orden i världshistorien:
- Ja men! Du har ju inte dragit ner dragkedjan ordentligt.
Det var fredag och jag hade någon timme att spendera innan mitt stockholmståg skulle gå.
Jag promenerade i all oskyldighet omkring i Haga och kikade i skyltfönster, när jag får syn på den vackraste klänningen någonsin i en vintageaffär (Charlston).
Kvinnan bakom disken hämtade klänningen och sa att hon aldrig sett den på någon och bad mig visa efter jag fått på mig den.
- Absolut, svarade jag, och gick in för att prova.
Den var lite marilyn monroe-inspirerad, i djupblå färg och skirt tyg.
Jättefin.
Förutom att jag inte kunde stänga den över bysten.
Oh well, tänkte jag.
Visade plikttroget upp mig för expediten och alla i affären och gick tillbaka till provrummet för att ta av mig klänningen.
Men det gick icke.
Inte alls.
Inte ens lite.
Den satt tvärfast.
Hade jag varit på HM hade jag slitit den i bitar, men nu var jag inte det. Man mördar inte så fina ting. Och definitivt inte när affären är så liten att alla skulle hört det.
Så jag åmade mig och krånglade och böjde och bände och krökte.
Ingenting hände.
Efter fem minuters jobbande så lyckades jag få upp klänning en liten bit. Men sen fastnade den.
Med en söm rakt över bysten.
Jag har då en hård, hård linningssöm som skär igenom mina flickor och får dem att se ut som två B :n.
Jag kommer då på årets idé: "BH:n tar plats. JAg tar av den."
Begåvat.
Jag lyckas ta av mig Bh:n. Men nu är jag istället nästan naken och sitter precis lika mycket fast.
Med skam som inte kan beskrivas i ord, så ropar jag på expediten.
Jag - Hej. Jo. Eh.. jag.. hmm... eh... har fastnat.
Hon - Åh herregud.
Jag - eh.. ja.
Hon - ...
Jag - Så....
Hon - ...
Jag *otroligt tyst*
- ... du kan inte tänka dig att hjälpa mig..?
Vid det här laget hade min stolthet självdött.
De följande tio minuterna spenderade vi med att expediten drog i klänningen och jag försökte desperat att trycka mina stackars flickor förbi den onda, onda sömmen.
Glöm nu inte att jag var naken också.
Fantastiskt.
Ingenting händer.
Min stolthet tittade ner på mig från sitt moln i integritets-himmelen och hånskrattade sig blå i ansiktet.
Till slut var expediten redo att sprätta upp en söm. Hon satte sig på knä vid mig (oh the obehag), och sa de hemskaste orden i världshistorien:
- Ja men! Du har ju inte dragit ner dragkedjan ordentligt.
värsta läskiga, ju
Inatt drömde jag att någon kom in i mitt hem och stod och tittade på mig.
Det var en jättetydlig dröm.
Och ovanlig. Eftersom mina drömmar normalt brukar vara fyllda av nakenspringande, seglande, fallande och ett och annat rosa mumintroll.
Imorse visade det sig att jag glömt låsa dörren....
.
.
.
*ryys*
Det var en jättetydlig dröm.
Och ovanlig. Eftersom mina drömmar normalt brukar vara fyllda av nakenspringande, seglande, fallande och ett och annat rosa mumintroll.
Imorse visade det sig att jag glömt låsa dörren....
.
.
.
*ryys*
2006-12-18
2006-12-17
Det finns de som kallar mig för hippie.
Jag tycker det är en rätt cool sak att bli kallad för, så jag försöker uppmuntra det när jag kan.
Man behöver liksom ett komplement till datanördskapet.
Som jag å andra sidan också tycker är en rätt schysst benämning. Vittnar om kompetens, liksom.
Kompetens och själsdjup. Nice kombo.
Men vad jag däremot vägrar acceptera är påståendet att jag skulle vara konservativ till utseende och klädsel.
KONSERVATIV!?
Oh hell no.
Just därför var jag extra nöjd när jag fick tillfället att tala om för min mamma som envist hävdade att tjejer som använde lösa, lågt sittande jeans är med i gäng, att jag minsann var en av dem.
The gäng-brud, liksom.
Respekt.
Jag tycker det är en rätt cool sak att bli kallad för, så jag försöker uppmuntra det när jag kan.
Man behöver liksom ett komplement till datanördskapet.
Som jag å andra sidan också tycker är en rätt schysst benämning. Vittnar om kompetens, liksom.
Kompetens och själsdjup. Nice kombo.
Men vad jag däremot vägrar acceptera är påståendet att jag skulle vara konservativ till utseende och klädsel.
KONSERVATIV!?
Oh hell no.
Just därför var jag extra nöjd när jag fick tillfället att tala om för min mamma som envist hävdade att tjejer som använde lösa, lågt sittande jeans är med i gäng, att jag minsann var en av dem.
The gäng-brud, liksom.
Respekt.
2006-12-07
kontorslandskapssåpopera
Jag har lite av en situation på jobbet.
Det senaste har jag samarbetat en del tillsammans en fyrtio-or-so man som vi för diskussionens skull kan kalla August.
August och jag har kommit bra överrens; vi kunde bolla idéer konstruktivt, vi lyssnade på varandras problemställningar och vi förstod varandras humor.
En rätt schysst typ tänkte jag.
Och en schysst typ tänkte jag att han tänkte.
Sen började det bli konstigt.
Jag la lite jobb på honom (fullt normalt på ett kontor, ju) och han svarade med att ropa;
- Ah men puss, då.
Jag log lite obekvämt och glömde det i nästa sekund.
Jag drog ett skämt om att göra vad som helst för att slippa en viss uppgift och han svarade med;
- Vaaadsomhelst..? höhöhöhö..
Jag tystnade och vägrade nappa. Och glömde det nästa dag.
Han går förbi mig i korridoren.
Jag hälsar och han hälsar.
Och han lägger sin hand på min skuldra och klappar mig 20 centimeter längs med ryggen.
Det är ungefär här jag börjar ana att något är skumt.
Så där gör nämligen inte männen med varandra.
Jag har kollat.
Vi sitter på ett möte med många andra.
Jag presenterar mitt perspektiv på ett problem.
Han svarar med att göra en luftkyss.
En l u f t k y s s.
Ett stort, högljutt smackande mitt i en nick.
När han hälsar på håll så håller han upp handen och vinkar. Vad är konstigt med det, undrar ni?
Han vinkar med lösa fingrarna.
Inte en hel hand. Inte fingrarna ihop. Utan på ett sånt sätt att alla fingrar åker upp och ner jättefort helt oberoende av varandra.
Män gör inte så.
Jag har kollat.
Så ... det är sådär läget är just nu.
Det senaste har jag samarbetat en del tillsammans en fyrtio-or-so man som vi för diskussionens skull kan kalla August.
August och jag har kommit bra överrens; vi kunde bolla idéer konstruktivt, vi lyssnade på varandras problemställningar och vi förstod varandras humor.
En rätt schysst typ tänkte jag.
Och en schysst typ tänkte jag att han tänkte.
Sen började det bli konstigt.
Jag la lite jobb på honom (fullt normalt på ett kontor, ju) och han svarade med att ropa;
- Ah men puss, då.
Jag log lite obekvämt och glömde det i nästa sekund.
Jag drog ett skämt om att göra vad som helst för att slippa en viss uppgift och han svarade med;
- Vaaadsomhelst..? höhöhöhö..
Jag tystnade och vägrade nappa. Och glömde det nästa dag.
Han går förbi mig i korridoren.
Jag hälsar och han hälsar.
Och han lägger sin hand på min skuldra och klappar mig 20 centimeter längs med ryggen.
Det är ungefär här jag börjar ana att något är skumt.
Så där gör nämligen inte männen med varandra.
Jag har kollat.
Vi sitter på ett möte med många andra.
Jag presenterar mitt perspektiv på ett problem.
Han svarar med att göra en luftkyss.
En l u f t k y s s.
Ett stort, högljutt smackande mitt i en nick.
När han hälsar på håll så håller han upp handen och vinkar. Vad är konstigt med det, undrar ni?
Han vinkar med lösa fingrarna.
Inte en hel hand. Inte fingrarna ihop. Utan på ett sånt sätt att alla fingrar åker upp och ner jättefort helt oberoende av varandra.
Män gör inte så.
Jag har kollat.
Så ... det är sådär läget är just nu.
grammatisk karma..?
Jag fick en kommentar.
Men den var så cool att den förtjänar ett fullblown inlägg:
*förlåt*
Jag försökte verkligen hålla mig, men jag kan inte. Jag lovar att jag fortfarande tycker att du skriver bra och roligt men världen behöver veta detta: (pga den stora förvirring som verkar finnas)
Att sätta -o på slutet av ett verb gör det inte arkaiskt och högtidligt. Det lilla -oet ska bara användas när verbet syftar till ett plural - tex "VI äro förlorade lamm." "Vi voro alla förfärligt sugna på pilsner". Det finns dessutom en massa andra regler och böjningsformer - men det som oftast dyker upp är just att folk använder äro i singular.
Gör inte det är du snäll - det gör så ont, och det sprider en missuppfattning, småtjejer läser din blogg och tror att du är en auktoritet, bruket sprider sig och blir allmänt,snart är det omöjligt att övertyga folk om att de ägnar sig åt historieförfalskning när de låter sina historiska fiktiva personer säga "Jag äro sugen på en Orangina". Läsbarheten av äldre texter blir än mer försvårad, historien faller i glömska, svenskarna blir historielösa och röstar in högerextrema partier, först i kommuner och sen i riksdag. Den svenska demokratin faller samman och snart har vi ingen nordpol, ingen demokrati och en svensk Führer som gör ett misslyckat försök att invadera Norge, varpå USA släpper stora elaka atombomber på oss och utplånar, medräknat colateral dammage, såväl Sverige som Finland, Norge, Danmark, norra Tyskland, Storbrittanien och västra Ryssland. Hela nordeuropa, utom Island, utplånas i ett svep vilket kastar hela världen i en gigantisk lågkonjunktur i vilken 80% av kvarvarande befolkning svälter ihjäl eller dör i onödiga inbördeskrig. De kvarvarande 20% består av fullblodspsykopater, eftersom bara psykopater och kackerlackor överlever en sån dystopi, och de i sin tur upprättar en starkt decimerad men fullständigt psykopatisk, ny mänsklig ras som raskt spränger resten i luften i ett försök att utrota alla utom dem själva. Jorden imploderar och dess försvinnande ur solens omloppsbana skapar obalans i närliggande planeter som kastas ur sin bana och orsakar kollaps i ett flertal solsystem.
Jag har faktiskt Tenacious D-biljetter på måndag och jag vill faktiskt inte missa dem pga interplanetär kollaps. Så var snäll att komma ihåg pluralregeln i fortsättningen när du vill vara lite gammaldags.
Med Utmärkt Högaktning,Din Stofil i Skymningen - wee1
Men den var så cool att den förtjänar ett fullblown inlägg:
*förlåt*
Jag försökte verkligen hålla mig, men jag kan inte. Jag lovar att jag fortfarande tycker att du skriver bra och roligt men världen behöver veta detta: (pga den stora förvirring som verkar finnas)
Att sätta -o på slutet av ett verb gör det inte arkaiskt och högtidligt. Det lilla -oet ska bara användas när verbet syftar till ett plural - tex "VI äro förlorade lamm." "Vi voro alla förfärligt sugna på pilsner". Det finns dessutom en massa andra regler och böjningsformer - men det som oftast dyker upp är just att folk använder äro i singular.
Gör inte det är du snäll - det gör så ont, och det sprider en missuppfattning, småtjejer läser din blogg och tror att du är en auktoritet, bruket sprider sig och blir allmänt,snart är det omöjligt att övertyga folk om att de ägnar sig åt historieförfalskning när de låter sina historiska fiktiva personer säga "Jag äro sugen på en Orangina". Läsbarheten av äldre texter blir än mer försvårad, historien faller i glömska, svenskarna blir historielösa och röstar in högerextrema partier, först i kommuner och sen i riksdag. Den svenska demokratin faller samman och snart har vi ingen nordpol, ingen demokrati och en svensk Führer som gör ett misslyckat försök att invadera Norge, varpå USA släpper stora elaka atombomber på oss och utplånar, medräknat colateral dammage, såväl Sverige som Finland, Norge, Danmark, norra Tyskland, Storbrittanien och västra Ryssland. Hela nordeuropa, utom Island, utplånas i ett svep vilket kastar hela världen i en gigantisk lågkonjunktur i vilken 80% av kvarvarande befolkning svälter ihjäl eller dör i onödiga inbördeskrig. De kvarvarande 20% består av fullblodspsykopater, eftersom bara psykopater och kackerlackor överlever en sån dystopi, och de i sin tur upprättar en starkt decimerad men fullständigt psykopatisk, ny mänsklig ras som raskt spränger resten i luften i ett försök att utrota alla utom dem själva. Jorden imploderar och dess försvinnande ur solens omloppsbana skapar obalans i närliggande planeter som kastas ur sin bana och orsakar kollaps i ett flertal solsystem.
Jag har faktiskt Tenacious D-biljetter på måndag och jag vill faktiskt inte missa dem pga interplanetär kollaps. Så var snäll att komma ihåg pluralregeln i fortsättningen när du vill vara lite gammaldags.
Med Utmärkt Högaktning,Din Stofil i Skymningen - wee1
2006-12-06
Mantra of the day.
Nästa vecka fyller jag år.
Idag tycker jag att du ska ställa dig frågan;
Vad kan jag ge till Jasmin i present..?
Idag tycker jag att du ska ställa dig frågan;
Vad kan jag ge till Jasmin i present..?
2006-12-04
och vad är uppe då..?
Så vad är nytt med er annars....?
Något jag har missat i bloggvärlden..?
Nån som gjort nåt dumt?
Nån som gjort nåt bra?
Nån som hånglat med någon..?
(Jag har en teori om vilka som blir nästa bloggpar, jag. Den är vattentät.)
Nå. Jag kan ge lite jag-nyheter dårå.
Jag ska flytta till Stockholm.
Ni kommer känna igen mig på skylten där det står;
Något jag har missat i bloggvärlden..?
Nån som gjort nåt dumt?
Nån som gjort nåt bra?
Nån som hånglat med någon..?
(Jag har en teori om vilka som blir nästa bloggpar, jag. Den är vattentät.)
Nå. Jag kan ge lite jag-nyheter dårå.
Jag ska flytta till Stockholm.
Ni kommer känna igen mig på skylten där det står;
Bli min kompis! Du får 500 spänn! Schyssta dårå!
Jo. Det här med People Sverige. Jag har en krönika med i det här numret. Min första.
Jag klarar inte av att läsa den ens. The Ångest. The Ångest!!
Men illustratören, Joanna Hellgren, är en stjärna och har gjort världens coolaste bild!
Jag klarar inte av att läsa den ens. The Ångest. The Ångest!!
Men illustratören, Joanna Hellgren, är en stjärna och har gjort världens coolaste bild!
make it stop
Jag vet att jag förmodligen går emot strömmen här ...
Men jag klarar inte av att se en sekund till av Filip och Fredrik.
Det är bara ett så hysteriskt gapande, skrikande, konstlat skrattande, påklistrad grabbighet... hela tiden.
Jag tar hellre Carolina Gynning. Alla dagar i veckan.
Men jag klarar inte av att se en sekund till av Filip och Fredrik.
Det är bara ett så hysteriskt gapande, skrikande, konstlat skrattande, påklistrad grabbighet... hela tiden.
Jag tar hellre Carolina Gynning. Alla dagar i veckan.
2006-12-01
sjukligt bra
Jag har sett nya Bond-filmen.
God. Damn.
Även om mitt hjärta är för evigt bortlovat till Viggo Mortensen* så måste jag nog få lov att ha Daniel Craig som min stand-by-älskare.
Herregud..
* och blablabla... pojkvän... blablabla.. pappan till mina framtida barn.. blabla...
God. Damn.
Även om mitt hjärta är för evigt bortlovat till Viggo Mortensen* så måste jag nog få lov att ha Daniel Craig som min stand-by-älskare.
Herregud..
* och blablabla... pojkvän... blablabla.. pappan till mina framtida barn.. blabla...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)