lite mer om farmor

Vad jag minns av farmor (hon har varit sjuk i väldigt många år) är inte mycket;

- när jag var liten hade hon en grön blus på sig och jag och min syster brukade få sova mot hennes bröst.

- när hon var snäll brukade hon kalla oss för lilla docka, eller lilla Anna.
Faktiskt kallade hon alla söta små flickor för lilla Anna. Jag förstod aldrig varför.

- om man gav något till henne så kunde man lika gärna få tillbaka det i julklapp.
En gång vävde min mamma 8 längder gardiner till min farmor. Dem fick hon tillbaka när hon fyllde 40.

- hon förvarade knäckebröd i ugnen.

- hon tog sig en andra man som var rar och tyst och brukade påta i trädgården.Sen vräkte hans barn henne från deras hus när han dog.

- Hon avgudade min pappa.

- När jag var 20 frågade hon mig om jag höll på mig ordentligt.

- Hon gillade inte min syster och mig speciellt mycket.

- När hon blev dålig och slutade känna igen mig kallade hon mig för fula saker och jag blev så upprörd att jag inte besökte henne en enda gång efter det. Inte en.
Jag vet inte om det var rätt eller fel. Men jag vet att det gjorde mig lugnare och henne iallafall inte sämre. Fast var det rätt värdegrund? Säkert inte.

- Hon kunde iallafall sy som en gud, min farmor. Hon kunde titta på en klänning och återskapa den på några timmar. En gång sydde hon en silverkavaj och en vit plicerad långkjol till mig. Det var så jättevackert, men jag hade aldrig på mig det för man gick inte i ovanliga kläder i mitt lilla fjantsamhälle.

- Hon var vrålstark.


På mottagningen efter begravningen pratade alla mest om att min syster var lik hennes mamma, och att farmor hade en skarp blick. Det kändes väldigt märkligt att summera ett liv på med en så banal, och knappt ens positiv anmärkning.

Makes you think.