Om..

.. Lassbo-Andersson-Tavlan-Silverfisken-diskussionen.. :
( bland annat här)

Jag blir både glad och trött av den här debatten:

Jonas, Silverfisken, Peterson steg många många steg upp på min moralstege efter att ha satt en strålkastare mot en situation han uppfattade som märklig.
Personligen anade jag samma ugglor i mossen som han, men om jag skulle haft tillräckligt civil kurage för att dra igång en tungrodd debatt med mycket stryk-risk... det är en annan sak.
Att vara den första som påpekar en oförrätt är svårt.
Mycket heder till Jonas.


Var jag står i debatten..?
Det är min personliga åsikt att det används många fina ord för att beskriva skit.
Har alltid gjort.
Vi har inga rasister i Sverige.
Gud nåde den som kallar Nationaldemokraterna rasister, hu ve den som kallar Sverigedemokraterna rasister och fy den som under det tidiga nittiotalet kallade NyDemokrati för rasister.
Nej.
De är nationalister, nationalromantiker. "Främlingsfientliga" på sin höjd.
(Vilket jag vill påstå är ett oerhört korkat ord.)

Den som växt upp på mindre världsvana platser där etnicitet representeras av den adopterade pojken från Korea, vet att bland de som kallade sig nationalister, nationalsocialister (men verkligen inte nazister) och "på sin höjd främlingsfientliga" återfanns de som jagade unga människor och skrek "Åk tillbaka till Afrika, din jävla negerfitta/kuk/hora!" efter jugoslaviska flyktingar.
Men rasister..!?
Aldrig.

Med den bakgrunden så är det lätt för mig, och många med mig, att ana just ugglor i mossen när man hör ett visst språkbruk, viss idolisering och en viss nationalromantisering.
Eftersom jag vet att det finns mycket annan skit, rent ut sagt, som döljer sig under liknande stenar.
Men det är en generalisering.
Om än en empiriskt grundad sådan.
Den kan slå fel.
Markus Andersson var inte en av dem som växte upp i mitt lilla samhälle.
Men jag skulle kunna tänka mig att många av dem som gjorde det blev "Markus Andersson" när de blev stora.
Det är, för mig, inte alls otänkbart att Markus Andersson skulle vara en nationalsocialistisk sympatisör. Han har gjort tvivelaktiga beslut i sin konstnärskarriär.
Jag ser inget fel i att belysa det.

Men.
Och ett viktigt men.
Det drev som nu är efter Karolina och Markus, börjar likna en häxjakt.
Fast de fega blogg-kommentatörernas häxjakt.

Anonyma kommentatörer som skickar iväg fula, fula saker till Karolina om hennes mentala förmåga, hennes utseende, hennes kläder, hennes påstådda ondsinthet och en bild av en satmara av sällan skådat like målas upp.
Hon får ta emot så mycket skit som jag kan gå i ed på att ingen annan i bloggvärlden någonsin fått göra.
Den mängden bullshit Karolina får stå ut med är helt oproportionerlig hennes roll och insats i bloggvärlden eller den "riktiga".

Jag, personligen hade inte poserat i bikini för Markus Andersson. Jag hade antagligen inte dragit ett skämt om gaskammare eller hur det nu var.
Och hade jag gjort det hade jag backat fortare än en oljad blixt, och krypit för förlåtelse.

Men Karolina är stolt och har integritet. Kanske lite envis.
Hon står rakt för det hon säger.
Och motiverar med det hon tycker.
Och viker sig inte en tum.

Det måste man beundra.
Få människor gör det.
Hört en politiker som inte slingrar sig..?
En förbundskapten?
Annan offentlig person?
Nej. Karolina har kurage.

Men är hon nazist..?
Nej, det tror jag verkligen inte.

Är hon naiv?
Nej, knappast det heller.

Kanske var inte hennes omdöme helt anpassat efter samhällets.
Kanske underskattade hon omvärldens kritiska granskningsförmåga.
Kanske är hennes motiveringar lama.

Helt säkert väntade hon sig inte att ett drev av blodtörstiga, och anonyma, individer skoningslöst skulle hugga efter henne och bryta sönder hennes ord till beståndsdelar för att sedan angripa dem också.

Vad jag tycker?
Jag och Markus lär aldrig bli vänner. Men var han är politiskt positionerad vet jag inte.
Karolina har länge varit en förebild för mig, och kommer nog att förbli. Om än med vissheten att hon en gång tog ett rätt taskigt beslut.

Och till blodhundarna bland kommentarerna... :
Sakliga argument varvade med personliga känsloyttringar, det ska en debatt bestå av.
Inte elaka påhopp på person.
Förringa inte er själva på det sättet..

Vill ni slåss mot rasism/nazism?
Bra.
Varför inte rikta energin mot de platser där den helt säkert finns då?