Jo.
Det var fredag och jag hade någon timme att spendera innan mitt stockholmståg skulle gå.
Jag promenerade i all oskyldighet omkring i Haga och kikade i skyltfönster, när jag får syn på den vackraste klänningen någonsin i en vintageaffär (Charlston).
Kvinnan bakom disken hämtade klänningen och sa att hon aldrig sett den på någon och bad mig visa efter jag fått på mig den.
- Absolut, svarade jag, och gick in för att prova.
Den var lite marilyn monroe-inspirerad, i djupblå färg och skirt tyg.
Jättefin.
Förutom att jag inte kunde stänga den över bysten.
Oh well, tänkte jag.
Visade plikttroget upp mig för expediten och alla i affären och gick tillbaka till provrummet för att ta av mig klänningen.
Men det gick icke.
Inte alls.
Inte ens lite.
Den satt tvärfast.
Hade jag varit på HM hade jag slitit den i bitar, men nu var jag inte det. Man mördar inte så fina ting. Och definitivt inte när affären är så liten att alla skulle hört det.
Så jag åmade mig och krånglade och böjde och bände och krökte.
Ingenting hände.
Efter fem minuters jobbande så lyckades jag få upp klänning en liten bit. Men sen fastnade den.
Med en söm rakt över bysten.
Jag har då en hård, hård linningssöm som skär igenom mina flickor och får dem att se ut som två B :n.
Jag kommer då på årets idé: "BH:n tar plats. JAg tar av den."
Begåvat.
Jag lyckas ta av mig Bh:n. Men nu är jag istället nästan naken och sitter precis lika mycket fast.
Med skam som inte kan beskrivas i ord, så ropar jag på expediten.
Jag - Hej. Jo. Eh.. jag.. hmm... eh... har fastnat.
Hon - Åh herregud.
Jag - eh.. ja.
Hon - ...
Jag - Så....
Hon - ...
Jag *otroligt tyst*
- ... du kan inte tänka dig att hjälpa mig..?
Vid det här laget hade min stolthet självdött.
De följande tio minuterna spenderade vi med att expediten drog i klänningen och jag försökte desperat att trycka mina stackars flickor förbi den onda, onda sömmen.
Glöm nu inte att jag var naken också.
Fantastiskt.
Ingenting händer.
Min stolthet tittade ner på mig från sitt moln i integritets-himmelen och hånskrattade sig blå i ansiktet.
Till slut var expediten redo att sprätta upp en söm. Hon satte sig på knä vid mig (oh the obehag), och sa de hemskaste orden i världshistorien:
- Ja men! Du har ju inte dragit ner dragkedjan ordentligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Ånej ånej ånej ånej! Hata hata hata idiotiska klänningssömmar som inte är gjorda för bra bröst och hata all världens blixtlås som inte inser nödsituationen och hjälper till!
Jag lider med dig. Verkligen...
Och Charleston är en tokskön butik. Hittade ett par blå sammetspumps där i somras, men köpte aldrig. Och nu är de borta FÖR ALLTID! Uäää!
Så. Det blev INTE den klänningen, alltså?
Ajajaj! Vilken hemsk situation! Antar att du inte kommer gå tillbaka dit och prova kläder inom en snar framtid ^^
Åhherregud!
Mitt medlidande är totalt. Stackars dig!
MPPFFFFF
*inteskrattainteskrattadetärinte
snäääääääälllllltttkanintehållamiglängre*
fniss
Ha ha haaaaaaaaa... jag vet inte om jag skall skratta eller gråta... förlåt jag menar självklart att jag lider med dig...
Åh hjälp... Fy vad hemskt...
(men jag kunde inte låta bli att skratta lite...)
Hahaha! Du har ändå gjort en del dumma saker verkar det so, men det här var nästan det värsta!
Den som har flest anekdoter när den dör vinner. Å du har just skaffat en till.
Snart skrattar du åt det!
Hahaha...åh, det där är en klassiker. Vet inte hur många gånger jag råkat ut för det själv och har skämts lika mycket varje gång.
Har fullt medlidande med dig!
HAHAHAHAAA!! Jag avlider... Du är roligast i bloggvärlden, utan tvekan!!
Jag lovar att jag skrattade nästan bara nästan lika mycket som när du beskrev ditt besök hos en ny frisör. Men jag lider med dig oxå, så attans pinit så det är inte sant. Men det är alltid kul och läsa dina bravader.
HA HA HA HA!! Välkommen upp i seniorligan! Varmt välkommen!
Haha. Snyggt jobbat! Du får en påse ostbågar som plåster på såren, och försenad födelsedagspresent.
GOD JUL J!
kanalisera: jojojojojojo! I kid you not.
miss kyd: Jag vet! och nu kan jag omöjligen gå tillbaka dit.
lilith: korrekt slutsats. :) Jag flyr till och med staden.
trulsa: Tack, du. :)
Sandra: Jag dog lite inombords.
jocke: Safe att skratta när man är kille. Det enda ni kan fastna i är väl -i- blixtlås.
simplex: gråt, kvinna, gråt.
msme: (alla verkar göra det. Märkligt nog.)
agent: Själv är du säkert ett uppslagsverk av smarthet, I'm sure.
pang: Jag tror jag leder med en noslängd över Anna Sjödin just nu.. :)
anette: Åh.. så säger du bara för att vara snäll... Du kommer säkert både i och ur alla grejer du provar.. :)
j: :):):) Tack snälla du och din lite skeva världsbild..;)
lisa: haha. Tack. Det här var bra mycket värre än frisören kan jag säga.
Karin: ah... ett erkännande..
Så. Vad gör vi som medlemmar i seniorligan..? Går på möten..? Har föreningsfester med plasttallrikar och vadderade väggar och golv ..?
Firar jul ihop..?
Eller borde seniorer hållas isär, för att minska belastningsgraden på akuten..?
johan: Jeejj... ostbågar!
tuffeuffe: God Jul på dig också!
Skrattat högt och länge nu på morgonen. Tack
Jag har varit med om exakt samma grej fast inne på gina tricot. Tänkte att det var väl själva f-n att jag som annars ser mig själv som ganska petit inte kunde komma i fanskapet. (Hade sån tur var inte lyckats kränga på mig skiten). Precis som du kom även jag på det geniala med att bh:n måste ta plats och vara i vägen. Så med titsen fritt dinglande hittade jag till slut dragkedjan som löste alla mina problem. F-n ta de där dragkedjorna som göms inne i sömmen.
En annan gång var jag inne på twilfit och prövade en liten underklädestopp med inbyggda byglar. Prövade först i small eftersom jag är - som sagt - petit. Väste åt det kvinnliga butiksbiträdet att komma och säga om det möjligtvis var så att den var för liten (och hur kunde det komma sig, jag som är så liten?)
När hon kom till provhytten så ryggade hon till innan hon fann sig och på sitt mest diplomatiska sätt sa: "eeh.. du ska nog kaaaanske ta en större storlek. Hon såg ut som att hon var rädd att mina balobas skulle studsa ur dekolletaget och ge henne en smocka.
Hon hämtade en i stl medium åt mig och efter 5 minuters knakande och töjande och andra akrobatiska konster inne i provhytten så fick jag återigen kalla dit henne för att hjälpa mig dra av fanskapet. Givetvis hade jag ingen bh under så ordet stolthet hade för länge sen raderats ut ur även mitt vokabulär.
Jag lider med dig.
Hahaha, gud, jag nästan storknade av skratt när jag kom till slutet av det här inlägget.
Förmodligen ett av de bästa, om än mest vardagliga inlägg jag läst någon gång! :D
Hahaha. Tack för att du piggar upp när jag har lite tråkigt på jobbet.
Och ja, jag skulle nog dött på fläcken. För jag är helt övertygad om att det skulle kunna hända mig.
:-D :-D :-D Underbart! :-)
Första gången jag är här på din blogg - Återkommer!
Skicka en kommentar