Nästa gång jag väljer gardiner ska jag göra det enbart efter hur enkla de är att stryka.
Aldrig någonsin mer ska jag ha jäkla snopplinnegardiner.
Dumma.
2007-07-17
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
- ur en faktiskt helt vuxens perspektiv
8 kommentarer:
Vågar jag föreslå en mangel? Det går lite fortare faktiskt.
Jag har sparat en massa timmar på att leva gardinfritt, men så fick jag höra ett samtal på bussen. "Jag var hemma hos XXX och hon verkar inte alls må bra psykiskt, du vet, hon hade inte ens gardiner....."
Så nu har jag gardiner, och förlorar tid, men jag lider i alla fall inte av psykisk ohälsa!
Dags att byta till jul igen :)
Försöker föreställa mig hur snoppformade linnegardiner skulle se ut i mitt vardagsrum.
Ja varför inte? Du kanske kan skicka dina till mig eftersom jag just nu saknar gardiner och tydligen lyser psykisk ohälsa!
Pgw: Jag har aldrig manglat i mitt liv. Det är lite av en filosofisk ståndpunkt.
Menar du att jag behöver ompröva det ställningstagandet?
anonym: hahahaha! Thank god för gardiner!
Fast i min förra lägenhet hade jag aldrig några.. hrrm...
hannele: Jag är ordförande i föreningen: Våga vägra julpynt! ;)
lust och fägring: åh hu.. Jag tar genast tillbaka mitt ordval. :)
Skojar du? Jag kommer aldrig någonsin ta ner de där gardinerna igen. Ever.
Anon: Undrar vad som är mest oroande, de som skyltar med sin psykiska ohälsa genom att strunta i gardiner eller de som döljer den genom att sätta upp gardiner... eller de som bara har gardiner i hälften av rummen :-P
Snoppformade gardiner ... ? Sorry, min fantasi räckte inte riktigt till där.
Jag brukar hänga upp dem som de är. Om man låter dem hänga nog länge så försvinner skrynklet och blir de platta. Detta funkar även på dukar.
Skicka en kommentar