Folk (män) håller ofta upp dörren åt dig.
Medan de säger: "Varsågod lilla damen", plirar lite käckt ovanför glasögonen och omtänksamt försöker se om dina bröstvårtor fryser eller inte.
Folk (män) gillar att prata med dig.
Så pass mycket att när du vill säga något så gör de konstant ljud av typen: "Hm, hm, hm.. mmhmm.. aahaa.. mmm. hm. mm. mm. humhum." tills du slutar prata.*
Du får möjlighet att lära dig att prata riktigt, riktigt fort.
På så vis hinner du nämligen få sagt ditt, och slipper bli avbruten av folk (män).
Du får möjlighet att lära dig om företagets kultur på en helt annan nivå än dina manliga kollegor.
Vid förhandlingar får du ofta höra saker som
"Här är det ett givande och tagande. Gå tidigare var tredje fredag om du har ... ett tupperware-party eller så. Men då kan vi inte heller ge dig högre lön. "
eller
"Vi har en öppen och personlig miljö här. Därför kan vi inte ge dig högre lön."
eller
"Företaget har det lite svårt nu och vi måste ha råd med alla nyanställningar. Och därför kan vi inte ge dig högre lön."
eller
"Men vi ser generöst på mammaledighet"
Folk (män) säger gärna saker som:
"Men, såå mycket ansvar? Är inte det jobbigt för dig? Orkar du verkligen det?"
eller
"Du tror inte den där uppgiften är lite för... teknisk... för dig?"
Jag är lyckligt lottad.
* Come to think of it. En sån dejt har jag haft.
11 kommentarer:
Trevliga kollegor. Du får väl baka rakbladskaka att bjuda på. Eller vanhelga alla fula gubbars kaffekoppar på bästa tänkbara vis...
Been there, doing that!
You and me both, girl ;)
Jag vill här (som retoriker och kvinna) höja ett varningens finger för att prata för fort i en samling av män. Allt som oftast händer nämligen följande:
Mannen i fråga (männen) är så vana vid att lyssna på l å n g s a m t prat, att de inte registrerar det du säger som prat. Det du säger når dem bara på en undermedveten nivå - med resultatet att de upplever det som att de precis TÄNKT det du sagt.
Alltså kommer någon att upprepa det du sagt, som en egen idé - och de andra männen kommer att säga:
- Strålande idé! Jag tänkte precis något liknande själv!
Strålande inlägg.
Jag tänkte precis skriva något sånt själv!
Gnäll, gnäll, gnäll, knappt hinner du hitta en P6, som dessutom verkar mer än lovande, innan du klagar över något annat. ;-)
Jag har ett pissjobb och inget P, så det är alltid mest synd om mig.
jh: din fiende ska jag inte bli.. :)
karin, miss take: ja.. ett sånt trauma..
k e i: oj, vad det där lät bekant.
niklas: Sarkasm ger håriga handflator.
Ulf: tja... alltid är det nåt.
Sjukt.. så sjukt, egentligen..
Innan jag läste din blogg idag, skrev jag ett utkast till min. Sen publicerade jag den och när jag taggade dig (just det, tagtagg!) insåg jag hur fett lika men tvärtom våra bloggar är idag..
Weird, som dom säger i big brother-huset..
jo det känner jag igen....definitivt....
att bli klappad på huvudet är det värsta jag vet!
Hu, då vet jag alltså hur det kommer bli...
/blivande it-civilingenjör
Jag vill citera Jesu ord:
".. förlåt dem, de vet inte vad de gör. .."(BIBLICA 2000, NT, Lukasev,23:34)Jag ser inte sådana män som elaka varelser med ont uppsåt - kalla dem hellre oförståndiga.
Skicka en kommentar