det står bra nu..

Hur långt har man egentligen sjunkit ner i det korporativa träsket när man med nöje dricker automatkaffe?

Eller när man klär sig efter modet på den egna avdelningen bestående av fem personer?

Eller när man mailar vänner signerat; Med vänlig hälsning, J Jsson ?

Eller när man upplever det som en stor variation att stå upp vid skrivbordet?