... Så, jag bor ju i en annan stad nu, och det är trevligt.
Och jag bor med min pojkvän, och det är inte så tokigt det heller.
Men mina vänner är inte här. Och det är inte alls trevligt.
Jag saknar de något fruktansvärt faktiskt.
När jag går runt och hittar nya coola saker/affärer/platser här så tänker jag alltid på att "det här måste jag visa för M eller H eller C eller I eller E eller J eller A"...
Men jag vet att jag inte kommer flytta tillbaka igen bara för att jag saknar dem, så jag tänker att jag istället borde göra en ansträngning och skaffa mig nytt umgänge här.
Hur skaffar man egentligen kompisar i vuxen ålder? Vi är ju lite förbi "ska vi leka"-stadiet.
Vad vet jag; kidsen kanske inte ens säger så numera. Det är säkert mer av "jag addar dig på friendster".
Finns det en "jag behöver vänner"-site man kan registrera sig som icke-fjortis?
Säg inte Spraydate nu. Jag kommer utveckla magsår om jag måste starta upp en spraydate-sida till.
Jag har övervägt om jag skulle gå en kvällskurs. Det är väl sånt man gör för att socialisera väl?
Drama kanske? Det är säkert nyttigt för liten mes som mig.
Eller Makroekonomi?
Kanske yoga?
Eller så hyr jag en helikopter och släpper flyers över stan där det står;
"Vill du bli Jasmins stockholmskompis?
Vänligen kryssa i Ja, Nej eller Kanske.
Perverterade Spraydate:are avböjes bestämt"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Kompisar i "vuxen ålder" är hur klurigt som helst. Pluggar man är det en sak, jobbar man med sex män i "småbarnsåldern" [som jag gjorde när jag flyttade till Sthlm] är det en helt annan sak. Själv har jag "införskaffat" en killkompis genom en kompis kompis, och blivit bekant med några bloggtjejer sedan jag kom hit för tre år sedan, alltid något. :)
Du kanske kan bjuda in dina bloggläsare som bor i Stockholm till en fikadejt?
Hade vart lite ballt om du arrangerade en picknick på nån av Stockholms alla öar vid vattnet nån kväll när solen skiner och muta in lite nya vänner...
De kommer ju iaf veta lite om dig å vem du är ;)
Annars har jag hört att man faktiskt kan bli kompis med sina kollegor med...
Lugn lugn jag kommer snart tillbaka till civilisationen. Du blir det nog fika ska du se.
Åh men visst är det jobbigt? Jag bor iaf i Uppsala men kan bli din stockholmskompis ändå ;)
Skämt åsido, det är skitsvårt att skaffa vänner så fort man passerat skavileka-perioden.
Jag har samma problem som du. Jag har iofs bott i Sthlm i hela mitt liv, men mina vänner har flyttat härifrån, eller så har vi helt enkelt vuxit ifrån varandra. Har också funderat på det där - killar ska man ju skaffa sig på Konsum sägs det. Kanske man kan bli polare över gurkan och tomaterna också?
Eller så finns det speed-dating för vänner (det finns iaf en hemskt tragisk "Jag har inga vänner-klubb". Eller så är den inte tragisk utan det är bara jag som är tragisk för att jag tycker det. Nej, den är nog tragisk).
Bloggfika tycker jag också låter bra. Det måste ju finnas sjukt mkt trevliga bloggerskor här i stan :)
bloggfika låter ju hur bra som helst :)
Jag vet precis hur du har det. För två år sen flyttade jag från storstan till mindre stad på landet, för jobbets skull. På plussidan finns min syster som bor här men sen då? Jag kan ju inte hänga med henne o leka med hennes barn hela tiden. Efter två år har jag blivit tillsammans med en underbar pojke, men vänner?? Jag har ingen aning om hur man gör, hur man skaffar vänner i vuxen ålder. Till hösten har jag oxå tänkt kvällskurs, för jag kan ju inte vara ensam jämt...
jessica: Själv har jag en ganska bra vän här.. men jag kan ju inte lägga hela mitt umgängesbehov på henne, den stackarn. Hon skulle kippa efter luft på nolltid..
josefinfinfin: Oh the prestationsångest... .. och de hade vetat ganska mycket om mig. Jättemycket faktiskt.
josefinfinfin2: JA! och jag har världens bästa kollegor. Fast det är nog hälsosamt att ha vänner utanför jobbet också...
PGw: Jag väntar tålmodigt.. :)
prinsessan: Uppsala är nära nog för att kvalificera till stockholmskompis. Jag kanske ska utöka begreppet till "region-öst-kompis". ;)
snygg, men lite bakom: Haha.. "ursäkta, kan du räcka mig findus-gratängen? Och vad gör du ikväll, förresten..? Ska vi se en film kanske?"
Speed-dating för vänner låter som en bra idé. Fast lite elitistiskt. Mycket jobbigare att bli ratad som vän än som partner, liksom.
Kanske man skulle ha en kompis-pool dit man kan gå och checka ut en polare när man känner att man behöver.
maza: Ja, bevisligen finns det ju det. :) Det kanske tål att övervägas dårå.
cicci: Ja, men vi kanske skulle kika på nåt sånt...
stina: Ja usch. Lurigt. Kvällskurs kanske är en bra lösning..? Min kompis började dansa när hon flyttade till gbg och nu har hon en hel uppsjö kompisar.
Det ska visst vara bloggträff på lördag. http://traffas.blogspot.com/
Jag bor ju i Göteborg...men känner till problemet, då jag kommer från andra sidan... Omvänt alltså.
Jag håller med om att bloggfika är en bra idé, jag som är nybliven mamma har pratat ihop mig med lite andra blivande/småbarnsmammor så vi ska försöka ses med våra små... så vips kanske jag oxå får lite mer vänner, är lite i ditt dilemma fast jag bor inte så långt bort frå mina gamla (men man tappar snabbt kontakten)
Jag och min kompis Maria hade samma problem för ett år sedan. Nyinflyttade till Göteborg kände vi ingen, så vi startade en blogg tillsammans. ensamistan.blogspot.com Vi hittade på roliga grejer och bjöd in alla som kände som vi. Nu, ett år senare är vi ett gäng på 10 tjejer som träffas och hittar på roliga saker tillsammans. Tro mig, det finns många som tänker precis som du, det gäller bara att hitta dem.
fungera grönt: Du kan få vakta mina vänner om du vill. :)
en södertäljebos liv II: Det gör man det med.
Det verkar som om unga mammor är duktiga på att lära känna nytt folk.
"Problemet" är jättevanligt, tror jag. Är i en liknande sits själv. Har efter många år iväg flyttat tillbaka till min gamla hemstad, där jag visserligen har släkt samt en av mina kompisar från förr, men det känns inte alltid tillräckligt. Ibland växer man ifrån varandra...
Bloggfika är en kanonidé, den kanske jag skulle ta efter. :-)
Jag har flyttat flera gånger i livet utan att känna en själ i den nya stan. Min väg ut ur ensamheten har varit idrotten. Har man ett intresse eller en hobby så är det lättare att få nya kompisar även som vuxen. Dessutom har man garanterat samma intresse... Jag tror att 90% av mina nuvarande kompisar är kompisar från gymmet...
OK, jag är tillbaka i Region Öst, när är fikat?
Jag är i Barcelona nu. Här gick jag med i en grupp på www.meetin.com, perfekt! Folk härifrån och massa nyinflyttade, även utlänningar. Jättekul. Naturligtvis kollade jag efter en grupp i sthlm, eftersom de finns i stort sett överallt. Men nej... men vad säger du, starta upp en? Kvinnan som startade här i Barca berättade att efter 3 måander hade 130 personer anslutit sig. De har filmträffar, språkutbyten, fika, gå på konsert osv... Kul idé!
de är faktiskt tillåtet att vara patetisk och klängig när man är nyinflyttad nånstanns. bara så du vet. jag flyttade till skottland förra året utan att veta en ända (s)kotte (hahahaha. aaah.) och var i desperat behov av folk som ville vara min kompis trots att jag var konstig invandrare. så jag hängde på allt och alla och såg till at alla gav mig deras mobilnummber och myspace och bladibla. och även om jag kände mig lite patetisk då och då så var det faktiskt bättre än alternativet - att vara kompislös. och iom att man är nyinflyttad så kommer folk inte tycka att man är en social outcast.
(..och eftersom jag är en machokist så tyckte jag att det var en bra idé att, så fort jag lyckats bygga upp en hyfsad vänskapskrets i ediburgh, flytta till australien och börja om från ruta ett igen. haaa.)
Skicka en kommentar