Det finns obehagligt många tillfällen i vuxenvärlden när man måste kallprata.
Exempel på en typisk konversation:
- Så, Göran. Har du något planerat inför semestern nu då?
- Ja då. Vi ska till Sälen/Turkiet/sommarstället.
- Vad trevligt. Hela familjen? (svalt tonfall med en tendens till uppgång mot slutet)
- Jajjemänserrö.
- Ja, det är bra väder där vid den här tiden på året.
- Ja, det är vad vi hoppas på.
- Blir det mycket skidåkning/sol och badande/renovering då?
- Ja, det blir det nog en del.
- Ni får ha det så bra. (behärska entusiasmen i rösten)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ibland kan jag bara inte låta bli att tycka om intentionen med det svenska kallpratet. Jag gillar att vi åtminstone har viljan att vara trevliga, även om det sen ter sig ganska tråkigt.
Skicka en kommentar