Åh... men det gick ju inte så illa..
Alla var så snälla så.
Och maten var så god.
Och jag tappar skålen med sås.
Givetvis.
Pojkvännen borde förstås ha tagit på sig skulden, tycker jag.
Visst?
Slängt sig åt mitt håll, samtidigt som han illvrålar;
- DET VAR JAAAAG!!! JAAAAAAG!!!!
Men icke.
Men jaja... Jag skadade ju iallafall inte någon. Det är alltid nåt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det kunde vara värre ;)
Kul att du skriver blogg igen! Du och jag träffade kärleken ungefär samtidigt så det är lika kul att läsa om möten med föräldrar osv.
Angående såsen så är det bra att lägga ribban lågt! Du kan enbart öka därefter och du slipper hjälpa till i köket på de stora högtiderna och kan ägna dig och annat!
/Mackan
Skicka en kommentar