.. jag har varit förlovad.
Det var inte alltför länge sen. Men å andra sidan varade det inte så hemskt länge heller.
Vi var ett mycket kompatibelt par.
Vi var överrens om så många saker.. såsom våra två första barns namn.... och deras två mellannamn vardera...
Men sen när det kom till var vi skulle bo, hade vi vissa meningsskiljaktigheter.
Jag funderade på New York.... han ville helst bo på småländska landsbygden.
Jag föreslog Irland .... han ville helst bo på småländska landsbygden.
Kanske stockholm?....... småländska landsbygden.
Göteborg!?....... småländska landsbygden...
Hursomhelst.
Vi hade det fint. Jättefint.
Okej.... ingen passion och så.
Men jag gillade verkligen hans föräldrar.
Och vi hade kommit överrens om hurdant bröllopp vi skulle ha...
Och hur ringarna skulle se ut.
Frieriet. Ja. Jovisst:
- Vad tycker du? Ska vi förlova oss, kanske?
- ja... jo.. visst.
- Bra. Jag går och sätter på en kanna kaffe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Haha, det låter precis som ni förlovning! :-D
Fast småland kan bytas ut mot bergslagen.
(och jag gillade inte hennes pappa)
Himmel! Du beskriver ju min gamla förlovning! Lite annan geografi men i övrigt på pricken!!
Jag funderar också på vad jag ska göra med ringen. Har varit hos guldsmeden och de kan göra om gamla ringar till en massa snygga saker, man behöver inte ens smälta guldet själv, det gör de ... ;-)
Det låter som att du har "gått igenom" det som såååå många andra har gått igenom....har tusentals kompisar (okej kanske inte riktigt tusen) som gått igenom samma....men va fasen, man lever ju bara en gång! :)
Ha en fortsatt trevlig vecka :)
Det kunde varit jag som skrev det där! Får rysningar när jag tänker på det...
Praktiska förlovningar mellan förnuftiga människor... här rasade min illusion om passion och galenskap.
Faen!
En lugn och trygg människa låter det som. Klart han blir dumpad, han är ju inte kul alls.
Nä, tacka vet jag en halvkriminell typ med översittartendenser, då händer det grejer!
Been there, done that, didn't keep the t-shirt...
Jag hade i alla fall en jättefin förlovning för Stenålders-tider sedan. Rosor, champagne och allt. Javisst - man är ju Man! ;o)
Ah, det svenska vemodet. Härligt.
Själv fick jag välja mellan den värmländska landsbygden... :)
Ja — I förlovningsögonblicket har man väl som regel helt andra associationer till "sätta på" än "en kanna kaffe"…
Tja, jag misstänker att ett ev (efter fem år har man börjat tänka i de banorna, men samtidigt så har det inte hänt än och jag tror inte min karl ens funderat på tanken att fria) frieri och därpå följande förlovning knappast lär innebära rosor, öppen brasa o björnfäll i fjällstuga alt champagne och romantisk solnedgång med sjöutsikt eller nåt sånt här heller... Man kanske ska ge upp småflicksdrömmarna som TV, amerikanska filmer och diverse romatniska böcker pådyvlat en genom åren och finna sig i tanken på att "jaja, men att bara vara sambo och trada på är väl inte fel det heller"...
jo det var ju passion och kärlek i den förlovningen....förstår varför du är gift fyrbarnsmamma nu....haha!
Ulf: läskigt.
Pale green woman: Läskigt.
mrs e: tack! Och same same.
finaM; läskigt.
mli: sorry..
sandra: vi firade nog lite sen också... en kanelbulle eller två, typ..
anonymous: ojojoj vilka sanningar du målade upp i ditt huvud där..
vad säger att han var lugn och trygg?
vad säger att han inte var kul?
Vad säger att han blev dumpad?
magnus: hoya
brasved: läskigt.
anna: mycket förnuft lite känsla..
Låter jättesnällt.... och jätte trist!
Säger hon som bor i Småland. *skrattar*
Skicka en kommentar