and the pollett has dropped ner...

Jag är trög när det gäller killar.
Kanske till och med lite småkorkad.
Jag kan sega på i ett skitkass förhållande rätt länge utan att fatta att det inte är vidare bra.
Och jag kan definitivt inleda något med någon som jag egentligen inte tror på.
Har även krönts till Drottning av Bortförklaringar och Ursäkter.
Men irriterande nog så kan jag inte se igenom alla bortförklaringar själv... Och andra har ju bara mina bortförklaringar att gå på (och jag är grymt duktig på att ge rimliga förklaringar till ett visst beteende).

Därför är jag helt chockad när jag redan nu, fyra dagar senare, inser att killen från i helgen inte är nåt att ha. (... Det kan iofs ha att göra med att vi har pratat i telefon 2 gånger om dagen.. MINST... gaah... )
Hela den här bloggrejen hjälper mig att turbobearbeta... Respekt.

Nu ska jag bara komma på nåt snällt sätt att tala om för honom hur landet ligger:

- Asså sorry... men... jag tror det är dags för mig att repellera dig nu...

- Hahahahahahaha! Lurad!

- Jag har syfilis.
(...nej det har jag inte...)

- Jag har beslutat mig för att ta min feminism ett steg längre och kommer från och med nu inte raka, vaxa eller plocka mig nånstanns. Inte heller kommer jag använda något doftförhöjande medel.

- Det är inte jag. Det är du.

- Jag tror vi behöver lite tid isär...

- Låt mig vara, annars ringer jag polisen.