Vi var som sagt lite ojämna med kärleksbetygelserna.
Han var också väldigt sugen på att hålla mig i handen, hålla om mig och pussa mig offentligt..
Det gör mig lite halvstressad...................................okej: panikslagen.
Jag är egentligen verkligen en hålla handen människa. Men det är då man känner: Hallå allihopa! Titta vem jag får gå här jämte!? Är han inte underbar!?
Den känslan saknades. Så istället hade vi ett slag om handhållning. Han tog min hand (efter att jag hade fintat och duckat undan ett tag så smög han sig på när jag tittade bort och fick tag i den) och jag hittade på kreativa sätt att släppa den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hm, inget direkt bra betyg för hans personlighet alltså...
hej, nu har jag misann tagit mej genom heeeeeeela din blogg och jag känner igen, oj vad jag känner igen. SÅ vill bara säga gud vad underbar din blogg är
Hålla hand med fel person alldeles för tidigt ger mig panikångest. Men det är också en bra värdemätare på om man vill ha nåt hållbart med nån. Vill jag hålla hand? Om ja, gå vidare till b. Om inte, medan hon vill, you're in trouble.
pollymia: Jag jobbar lite på det än... men nja.
anonymingen:
Wow?! Hela? *stolt*
silverfisken:
sådana visdomsord.
Dumpa honom. Känns det inte 'hålla i handen-bra' på en gång kommer det inte göra det sen heller, tyvärr.
Heter han möjligtvis Jocke??
Ursäkta om jag tjatar men:
S P R I N G !
S P R I N G !
S P R I N G!
Skicka en kommentar