Det hör till traditionen att gå ifrån frisören lite modstulen efter att ha överexponerats med spegeltittande när man är... lite mindre fördelaktig.
Sminket ligger i stripor längs ansiktet efter att ha träffats av missriktade vattenskvurtar..
Håret är uppfäst på huvudet i sinnesjuka konstellationer.
osv. osv.
Men jag kände mig nöjdare och nöjdare medan jag promenerade hem.
Väl hemma i hallen stod det en pojke där min hallspegel brukade vara.
Instinktivt slängde jag fram min pepparspray för att attackera.
Men den jäveln var snabb, för han hann slita fram sin flaska med spray minst lika snabbt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Haha!
Hoppas du är nöjd med att ha kapat håret, du skulle ha lyssnat på oss grabbar.
Jag tror du är fin ändå? *fiskar efter bild*
Varför förvandlas aldrig mina hallspeglar till pojkar... Ack livets orättvisor
haha.. sånt som inte får hända. blev det några större skador på dig eller klarar du dig undan duellen?
Schweet god. I min bästa Sean Connery röst.
Sååå jaaa Herr J... *tröstar* ;o)
Då vet jag iallafall att du inte är Lucky Luke, men frågan är om du är lik?
Kanske dags att börja med slokhatt? Det tenderar ju ändå att bli lite kallt om lilla örat nu till sist …
ulf: bild, ja... förmodligen.
simplex: Jag försökte mig på lite hångel men vi krockade visst hela tiden med näsorna..
m: tur att det växer.. :-)
niklas: oh.. genast vill jag lägga till martinis till min lista för en massa kommentarer sen
magnus: du! Ska vi ta det outside?! Hmm..?!
oscar: nej då.. inte alls...
JAg har ingen väst.
skrubben: oh.. sexigt.
Jag är skakad, inte störd.
Så jag håller mig till whiskey. The martini is all yours.
Skicka en kommentar