2005-09-21

Barn har koll

När man var liten så hade man sån koll.
Man visste precis vad man tyckte om någon.
Man visste precis hur mycket man ville gifta sig med någon, hur många barn man skulle ha, vad hunden skulle heta*.
Man visste precis hur lyckliga man skulle bli ihop... för han var ju så.. så gullig.

Men nu.
Jag har inte en aning om jag håller på att blir kär i P5, om jag egentligen är förtjust i honom för att han är "bra-på-papper", om jag är orolig att han inte gillar mig och därför börjar bli tveksam eller om jag helt enkelt tänker sönder saker.



* Min och samtliga av mina tilltänkta framtida mäns hund skulle heta Micky...
Min dotter skulle heta Natalie.
Min son skulle heta Johan (för jag var väldigt fantasirik som barn).
Johan skulle komma först och sen skydda Natalie mot allt farligt... som elaka barn och så.

6 kommentarer:

SANDRA sa...

Min son skulle heta Christopher.
Ha blont halvpage-klippt hår och randiga pikétröjor...

Ingenting stämmer idag - som tur är.

Jasmin sa...

Med ph också... så flashigt..

ninna sa...

Ja nog var allt enkelt då. Hur sjutton lyckas allt bli så komplicerat sen? Och hur kan det komma sig att man trots all vuxenhet har så svårt att tala om vad man vill istället för att överanalysera?

Hilda sa...

Åhh, så enkelt det var på den tiden. Ena veckan kunde man vara ihop med Putte och andra veckan Kalle ... och "no har feelings" för det. Det var rak kommunikation, för frågade man chans och blev det ja så var man ihop tills en av oss sa att -Jag gör slut. Då var det bara att skaffa sig en ny utan att behöva grubbla och fundera på vad han menade med det han sa. Det var ju solklart!

SANDRA sa...

Eller hur.
Flashigt var ordet.

maruschka sa...

Phlashigt?...*s*