.. P5 och jag.
Han pratade som om inget hade hänt..
Lite märkligt.
Jag inser nu att det inlägget jag skrev för ett tag sen... kanske hade viss sanning i det.
Människan bara vägrade säga orden.
Totalt.
Jag gav honom en kort sammanfattning á la:
duärtrevligmenjagvillblimöttvidstationenochfå-höraattjagärfindåochdå.
Jag var lugn, vänlig och saklig.
Sen utspelar sig följande konversation:
Han: jaha... vad vill du göra nu? (Himmel! Är det inte uppenbart?! Hur uppbrottsrädd är du inte, karl? Bit ihop!)
Jag: Vaddå göra nu... säger jag oförstående.
Han: Ja alltså... Vill du fortsätta? eller..? (Are you kidding me på riktigt? )
Jag: Nej. Nu tycker jag att vi lägger ner det här.
Han: Men vaddå..? Kan vi inte hålla kontakten?
Jag: Tja... öh.... kanske... det kan ju funka...
Han: .... för jag tycker om dig så mycket.
Det händer ibland att jag inte förstår mig på män.
Jag avslutade samtalet.
Han sa: Vi kan väl höras XXX* eller XXX*?
Visst, svarade jag, ring du och så avslutar jag med ett Hej då.
Då svarar han Hejdå, tycker om dig.
Nejmenvafaan.....
Jag svarade nog ett halvkallt: "Så bra då."
Tror jag... Men mest tänkte jag lägg the fuck av.
Så... Det var det.
Och P5 lämnar nu scenen.
*XXX motsvarar här datum och tidsangivelser som författaren bedömer som irrelevanta för återberättandet av situationen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Så här: Nej, de kan inte säga "jag vill inte". Spenderade gårdagskvällen hemma hos en killpolare som tackat ja till att träffa ett gammalt strul igår. Han STÄNGDE AV mobilen tills det blev "för sent" att träffa henne. Sjukt sjukare sjukast. Och där satt jag och gav honom mörka blickar.
...och han bara "vadå? Det där skötte jag väl jättesnyggt?". Allvarligt. Han tyckte att han gjort en jävligt clean cut. Herregud.
Jag börjar tycka att du ska behålla kontakten med P5, han ger ju oss läsare en hel del nöje. (ovetande troligen)
Om du vill att han ska förstå, så kan du ju ge honom adressen till den här bloggen, det borde ta skruv. :-D
Tvivlar på att det hjälper, vissa fattar inte även om man skriver det i pannan men detta till trots gillar jag Ulfs förslag. Det är ju hur kul som helst. Och jo man får fan ha kul på andras bekostnad om dom är så urbota korkade.
hyperventilerar av irritation...
sandra: Här. *räcker fram en guldstjärna*
lilla f: jag hoppas lite att han inte var en dag över sexton...
ulf: Ja. Bra idé! Klart jag offrar min mentala hälsa för er skull.. ;-)
smufflan: Problemet är ju bara att det vore... hmm... ondskefullt... :/
Kristina: *räcker fram en vänlig papperspåse* Såja.
O: fukking rädisa, you say?
Ja.. kanske det. Med seltin*-salt och utan smör.
*Tillskillnad ifrån vanligt normal-salt
Men alltså... Det där har jag varit med om.. efter SEX månader i ett förhållande med totalt EN "vad fin du är idag" och TRE "jag har saknat dig" (från honom) gjorde jag slut.
Jag grät, snorade (inte på ett tangentbord, men ändå) och förklarade verkligen hur innerligt jag tyckte om honom men hur dåligt mitt ego klarade av att gissa hur han kände.
När jag vänder mig om och ska gå, säger han till min rygg; "Du vet väl att jag älskar dig?!"
Kan det vara nåt slags manlig pryl..? Ingen tjej jag känner har gjort sådär.. nånsin.
Jag beundrar dig för att du hanterar det så snajsigt.
/K
Det där låter som en person som vill äta kakan och ha den kvar... Ditch the pig.
Kära nån..
Kan rekommendera boken "He's just not that into you". Ett klart uppvaknande för min del i alla fall. Man får liksom svart på vitt att när grabben säger xxx eller yyy så betyder det helt enkelt att han inte är intresserad men inte förmår att få det över läpparna. Skönt att veta, då slipper man ödsla tid på loosers! F-n vilken sopa han verkar vara! Läs boken, den finns på svenska nu tror jag i pocket. Skriven av manusförfattarna till Sex and the City... :)
Skicka en kommentar