Just nu är jag ledsen.
Men det är inte den jobbiga sortens uppgivna-utan-ett-hopp-i-sikte sorten.
Jag klarar mig.
Jag klarar mig fint.
Det gör han med.
En tår.
Det fick han.
Som nästan lämnade ögat.
Fälld 5.05 på Odenplan.
Inte mer.
2005-09-26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hm. Ät mycket choklad idag. Heja heja.
Vad har hänt? (trogen läsare kommenterar för första gången.. på det här viset? Suck på mig.)
Å jag sällar mig till KEI... Vad har hänt kvinna???
Jaa vi vill veta, var det en tår för att ni skiljdes åt och du har upptäckt under helgen att han är "the one" eller var tåren för att du var ledsen att ni inte funkar så bra ihop som du önskar. Det låter så sorgligt, snälla skingra vårt mörker nu.
Fasen, jag trodde att P5 var slutet på sagan!
Nu får jag trösta dig med vad min farmor sa en gång när det tagit slut med min tjej. "Äh, det finns fler raka furor i skogen!"
(Pigg tant)
Odenplan 05:05 och en tår. Känns så ödsligt och sårbart. Så långt bort från räddningen som man kan vara. Fast det är ju min tolkning.
sandra, pgw: Tackar.
rätt ord på rätt plats: du får kompensationskommentera i andra inlägg istället... :-)
Ulf: Cool gumma.
jonas: Jo. Fast då tänkte jag mest: lugnt och avskilt ifrån den "riktiga" världen där man måste börja hantera saker.
Skicka en kommentar