2005-10-24

egentligen...

... så är det inte pojkarna jag saknar.

Sure, P5 var mysig, intelligent och lyssnade verkligen när jag pratade.
P4... hmm... tja... han hade ju iallafall vissa kvaliteter.....
P3, P2, P1... who..?


Exet saknar jag förstås... eller så är det bara livet vi hade. Världens tryggaste bubbla.

Men det är egentligen inte personerna i sig...

Det är hoppet.
Det-ordnar-sig-känslan...

Klart att jag överlever utan att kura i soffan med någon.
...inte heller behöver jag pussar på halsen...
... eller att sova jämte någon...

Det vore trevligt, så klart. Men jag måste inte.
Men det vore skönt att känna sig hoppfull.
Och veta att det löser sig ändå, för jag har ju ändå honom att luta mig emot...


.. eller så kanske man skulle ta reda upp det där familjerelationstrasslet...

Vem vet.



Idag är en dålig dag.

16 kommentarer:

jonas sa...

Imorgon är en bättre dag.

The Pale Green Woman sa...

Det är de där halvtrista tisdagkvällarna framför tvn man saknar på något sätt. Att det FINNS någon där i vardagen som går att lita på. Som tycker jag är OK fast jag är lite halvtråkigt till vardags.

g sa...

Jag kan erbjuda lite tillfälligt (säkert) sex och trevligt sällskap. Bara att ring mig så kommer jag. Jag är en pålitlig, proper och relativt snygg kille.

Hmm, jag är visst lite desperat och detta är ju inte SD...

Ja ja, kul att se att tjejor tänker lika som killar ibland. :)

A Dorabel sa...

Kraaaaaam!

Rödluvan sa...

känner igen mig. är i en likadan fas.
"..Exet saknar jag förstås... eller så är det bara livet vi hade. Världens tryggaste bubbla.."
mitt i prick.
här får du en kram från en i en åtminstone liknande sits. KRAM

Anonym sa...

Redan vid "Bara ring mig så kommer jag" tycker jag du ska tänka 2 gånger, fröken J... i fler bemärkelser än en...

g sa...

Ah, nu menade jag lite mentaliteten man känner ibland. Man känner sig sådan men ingen hör av sig. Och hör man av sig till någon annan så tycker de man är desperat.

Man vill ha den man vill men inte den som vill ha en själv. Märkligt att man blir mer kräsen ju längre tid man är singel.

SANDRA sa...

Man kan ju inte vara på topp jämnt.

kristina sa...

Hörde eller läste nånstans att det man vill ha med den där tvåsamheten på nåt sätt är att man vill ha ett vittne till ens liv.

Jag vet inte riktigt om jag blir rörd eller deprimerad när jag hör sånt... För det kan ju betyda att man inte är någon förrän någon annan definierar att man är någon...hm...

Erik sa...

Jag klarar mig utmärkt som singel. Nästan. Jämt. Det största problemet är avsaknaden av kontrollinstans. Ingen som säger åt en att "Du, du har glömt att sätta på dig byxor" på morgonen när man ska gå till jobbet. Eller någon som stoppar en från att köpa den där hatten som verkar vara en bra idé i affären, men som sedan naturligtvis är ett gigantomatastiskt misstag. Det och hånglet. Så klart.

Sniff sa...

...I know where you're coming from. Men jag tror att det är hösten. Och mörkret.

oscar sa...

hmm...ja där har man ju varit. Kram på dig, det ordnar sig. Det gör det alltid.

The Pale Green Woman sa...

Erik, vad tror du om en spegel ..?

Erik sa...

Spegel är en tänkvärd idé, men det implicerar ett flertal -- om inte direkt felaktiga, så iallafall mindre sannolika -- antaganden.

1) Jag kommer ihåg att titta i den innan jag springer till bussen ("66:an: Bussen Som Gud Glömde...Säga Till Att Den Inte Får Åka Före Tidtabellen")

2) Det i mitt yttre jag har glömt bort (byxor!) eller totalt missbedömt ("Tubsockor i mörka skor...it's the perfect crime...who's gonna know...") är inte placerat på ett ställe som är enkelt för en singelton att upptäcka. Kommer exempelvis att tänka på de där byxorna utan tyg över skinkorna som Artisten-som-hette-Prince hade på sig för några år sedan på MTV Video Awards-galan. Eller varför inte ALLT som Sommartorps-Ernest har gjort eller haft på sig?

3) Man bor i Stockholm. Staden där alla bor i fågelholkar i väggen. Som riktiga holkar, bara med lite mindre plats och högre hyra. Ingen plats för ljusstrålarna (eller partiklarna för er som tycker det finns två sidor till varje historia... -- hoho -- ett deBroglie-skämt! Här?! Wow!) att färdas tillräckligt långt så de kan visa ens fysik i all it's glory.

Dessutom. Du glömmer det viktigaste. Hånglet.

ninna sa...

Känner igen det där. Tror också att det är hösten som smyger sig på. Mörker och kallare väder, perfekt för att krypa ihop med någon. Eller som i mitt fall, när jag har tillgång till min någon.

Och ja, jag är tillbaka, igen. Jag är velig som fan, jag vet.

Jasmin sa...

jonas: Tack. och ja. det var det faktiskt.

pgw: .. en fast punkt, liksom.

g: sex, nej. sånt sysslar jag inte med.

amelie: kramtebax

rödluvan: kram tillbaka.

anonymous: .. ochhär var jag halvvägs på väg till telefonen

sandra: Nej. Helt sant.

Kristina: Det tror jag ligger mycket i.

erik: Verkligen? Är det det jobbigaste..? du måste skoja..

sniff: Och regnet. Och blåsten: Och the god damn kyla.

oscar: :-) Tack.