Det fanns en gång en man som hette P3*.
När P3 var 39 år gammal, med en son, fick han kontakt med en ung, ung, ack så ung** kvinna vid namn Fröken J.
P3 uppvaktade och uppvaktade men Fröken J var svåråtkomlig***.
P3 bjöd på middag, Fröken J tackade nej.
P3 bjöd Fröken J till sin stad, Fröken J tackade nej.
P3 erbjöd sig att flyga ner till Fröken Js stad, och ta in på hotell, bara för en fikas skull. Men Fröken J tackade nej.
Hon ville hellre stanna på sin dejtingsajt och lukta på P4.
Till slut gav P3 upp.
Tiden gick och Fröken J glömde bort P3.
Men ett par veckor efter det att Fröken J insett att det varken skulle luktas på nån P4, eller för den delen någon P5, så hör P3 av sig igen med ett uppvaktningsförslag.... "förutsatt," som han sa, " att kärleken inte lever på annat håll nuförtiden."
Fröken J tog ett djupt andetag, svarade ett "tack, men nej tack" och avböjde därmed återigen en exklusiv middag.
För hon börjar lära sig det här med att följa sitt hjärta...
* Han var kolikbarn och hans föräldrar var hämndlystna små as som senare kom att döpa de två nästföljande barnen till B1 och B2.
** ung sa jag.. Damn it.
** Sluta skratta. Sluta skratta genast, sa jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Än kan du inte kalla dig desperat! Lugn, framför allt lugn, det kommer en dag när du förbannar att du tackade nej till P3 :-D
Förstår mig inte på denna fascination av SD!
Hur roligt det än må vara med dina små anekdoter om mäns bizarra kärleks yttringar så vore det trevligt att se dig vidga dina jaktmarker och finna en P6 som är dig värdig!
GOOD HUNTING!
Grattis! Jag kan bara gratulera! När man, hur desperat man än må vara, tackar nej, till en antagligen hygglig man, har man kommit till insikt! Jag menar, man inser att det inte är värt det eftersom man aldrig kommer kunna bli intresserad ändå.
Eller så kan vi gråta ihop för att vi dissar dom som verkar schyssta och ger oss på idioterna....Jag väljer det första alterntivet och fortsätter leva i förnekelse.
Skicka en kommentar