Jag har den dåliga vanan att skicka iväg mail utan att spara dem.
Så om jag nu... rent hypotetiskt... hade skickat iväg mail inatt vid typ 2-tiden när jag var trött och mör och kanske under påverkan av nån eenstaka glas vin, så kan jag inte kolla upp vad jag skrivit.
As stated för två inlägg sen så skrev jag tydligen något med substans. Jamen tjena. Det måste ju blivit bra.
Antingen så blev det en kärleksförklaring eller så blev det en ratning. Så fint.
och varför i hela världen pirrar det i min mage när jag tänker på det... Såå stor roll spelar det ju inte.
Gah. Män. De är vandrande komplikationer för min kropp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag skulle gärna skratta rått åt dig, om jag inte visste så väl vad du menar, en gång kollade jag mailen när jag kom hem klockan 05, full bortom all sans. Jag såg att min uppsatshandläggare hade mailat mig och bad mig svara på några frågor. Jag hittade inga frågor och skickade ett otroligt illa stavat svar, drypande av sarkasm. När jag vaknade på morgonen mindes jag inget av det här, men hade fått svar från läraren, som svarade att jag kanske skulle läsa hela mailet, han hade vidarebefordrat både sitt och mitt mail. Pinsamt.
Sedan dess ksickar jag inte mail på natten.
nothing, nothing but empty, promises of plenty, promises of you.
It had to happen as these things do that the ghost of me meet the ghost of you....
...de sa iallafall John Spillane
Did you drink and dial?
ulf: haha.. den var värre...
O: Nej, nån P6 är det inte. Mer ett potentiellt prospekt... En PP6 kanske?
Pelu: fint var det. .. och jag tänker låtsas att jag förstod poängen med den.. :S
SandrA: Yep.
Sideways: Och jag som brukar kunna hålla mig så bra...
Skicka en kommentar